Inspiration och jag vet inte längre vad……

Att känna inspiration och göra något av det är just nu min stora utmaning. Jag vill så oerhört mycket. De tankar som frigörs i simbassäng och på grusvägar snurrar mer än nånsin, en svårstoppad process. Jag måste håva in dem, sortera och prioritera. Jag kan inte springa på allt samtidigt, det ska gudarna veta, även om jag ibland har ett sådant personlighetsdrag. Det är något jag ständigt måste arbeta med, något jag måste kontrollera, stävja och dämpa.

Ordet balans måste jag balansera bättre, få slagsidan att räta upp sig. Jag måste väga mina tankar med omsorg innan de styckas upp och blir en fin filé eller bara en enkel blandfärs. Till allt finns ett bäst före datum, men vissa tankar är som drönare som då och då flyger in obemärkt och som filmar i mitt inre och lyssnar av min ryggmärg, de där tankarna som ibland är destruktiva, som kan liknas vid en bombmatta över Dresden under andra världskriget.

Nu står jag här, blottlagt en liten del av min inre strid med mig själv, mitt alldeles egna slag vid Gettysburg, bland kanonrök och ond bråd död. Jag står här med mitt gevär laddad med mycket kraft.

Läs mer

Träningsmängd

Jag gjorde en sammanställning av hur mycket jag tränat sedan 1 augusti och det visade sig att jag har snittat 11h 45min träning per vecka hela hösten fram till nu och det är jag jättenöjd med. Jag hoppas att det kommer innebära att jag blir både starkare och uthålligare till sommarens tävlingar som jag otåligt längtar till. Vätternrundan, Vansbrosimningen, Vansbro halvIronman och Ultrasimloppet Vidösternsimmet 21km ska bland annat klaras av. Till detta kommer också alla triathlon träningstävlingar på onsdagskvällarna i Oxelösund på Jogersö som verkligen är supertrevliga tillställningar med mycket svett, prestige och socialiserande.

Jag bedömer att ca hälften av träningstiden har klarats av tidiga morgnar och sena kvällar för att i möjligaste mån inte störa familjelivet. Det hade varit omöjligt att komma upp i nästan 12h träning per vecka utan att nyttja den obekväma träningstiden när det vanliga livet hela tiden tar stor plats, vilket det naturligtvis ska göra. Jag har offrat sovmorgnar och pressat mig ur soffan sent på kvällarna. När jag tänker efter är jag nog mest stolt över detta faktiskt, dvs min karaktär att komma ut och träna även när det tar emot och när man letar efter lättgreppade ursäkter. Fördelen med denna träningsmängd är att när man väl sover, sover man väldigt gott, skön tungsömn med huvudet djupt nedborrat  i kudden.

Hela hösten kan summeras med att jag varit inne i något slags ”flow”, där allt bara flytit på där förkylningar och annat elände inte drabbat mig. Vilken tur jag haft!

Läs mer

Morgonen

En ensam morgon på jobbets gym. Klockan är 05.45. Trött och eländig sätter jag mig på spinningcykeln och trampar igång. Jag tycker synd om mig själv.  Hej och hå, än går det lätt. Snart dags att stegra upp tempot, öka motståndet och titta närmare på cykeldatorn, Watt, puls, kadens och en massa svett som börjar rinna. Sjöblöt. Mycket att hålla reda på. Tiden går. När är det slut? Snart tänker jag hela tiden! Varför? Svaret är en tydlig målbild.

Läs mer

Hur ska denna dag bli?

Vaknade upp tidigt nu på morgonen trots att jag hade bestämt mig för en lång sovmorgon, faktiskt första sovmorgonen på över 3 veckor. Sitter nu bakom tangentbordet och slurpar varm choklad och funderar över hur denna dag ska bli. Jag har en hel del att klara av innan dagen tar slut, bland annat ska det hinnas med ett oljebyte och byte av gasklockor på min Citroen samt att jag ska försöka slutföra inkopplingen av nätverkskabeln mellan huset vi bor i och huset vi hyr ut. Det är ren och skär skandal att jag inte gjort inkopplingen tidigare. Orsaken är allt grävarbete som jag dragit mig för att ta tag i. Jag har helt enkelt varit för lat! Min fru har även jobbat natt så det kommer bli en sönderhackad dag då markservicen till döttrarna även ska hinnas med mellan allt fixande och mekande hemma idag. Då hon också sover får man gå på tå inne.

Ur ett träningsperspektiv vore det mest lämpliga en cykelrunda med MTB:n idag eller senare ikväll, men det är i kallaste laget. Jag har dock ännu inte helt släppt tanken att genomföra ett cykelpass. Veckan som gått har inte varit helt idealisk ur ett träningsperspektiv där jag faktiskt fått stå över två morgonpass innan jobbet på grund av en födelsedag och jobbmöte i Stockholm. Kompenserade delvis det igår kväll när jag tog en löprunda på 13km i Lundaskogsområdet. Det var precis vad jag behövde för att få lugnet tillbaka i kroppen. Mötte en herre med hund som utbrast, ”-Vilket sken från din pannlampa!”. Jag bara vände mig om skrek cree-dioder. Hoppas jag inte bländade honom.

Som seriös motionär får man finna sig i att missa vissa träningspass ibland när det vanliga livet tar plats och inte gråta blod över det. Jag tror till och med det kan vara så att veckans missade/inställda träningspass snarare kanske gör mig bättre på lite längre sikt, då jag tränat väldigt mycket hela hösten, faktiskt mer än jag nånsin gjort tidigare i mitt liv.

Vi får se hur dagen blir.

Läs mer

Tankens kraft

Så som det är när jag är där vill jag att det jämt ska vara. Känner en outtröttlig vilja att hela tiden röra på mig, att vara på väg någonstans med tankar som släpar efter, mognar och förgylls. Dessa tankar ska jag jobba vidare med, inte strukturerat, men snarare passionerat. Omsätta dem i praktiken, göra något med dem, skapa något med dem, liksom ur askan in i elden.

Någonstans på vägen finns den, den där tanken som hittills bara förblivit en tanke. Jag tänker tankens kraft och hur skyddad den är, hur inkapslad den är. Hur får jag ut den? Hur får jag puppan att öppna sig? När är den gyllene tidpunkten, då tanken lämnar det innersta och det är tid för konkretisering? Åhh, detta fyrkantiga ord, konkretisering, smaka på det! Vassa kanter och den grådassiga verkligheten i en riktig häxblandning. Till synes ogenomtränglig som självaste Berlinmuren och jag fastnar hela tiden i taggtråden.

Jag vill fortsätta sväva fritt, om än för några timmar i veckan. Jag klipper gärna säkerhetslinan, åtminstone i tanken och stiger högt, högre än tidigare och sveps återigen in i tankens magiska värld. Allt medans mina skor river upp gruset, saxar mellan mördarsniglar och jag leker slalom, släpper kontrollen. Fly high! I sinom tid plockar den konkreta verkligheten ner mig på jorden igen. Ska jag eller ska jag inte?

Läs mer

Begreppet Elitmotionär

Då fanns det lite tid över för att premiärblogga. Jag vill börja med att säga att jag är oerhört glad över att ha fått denna möjlighet att få vara en av de som får möjlighet att sprida sina texter och budskap genom Södermanlands Nyheters hemsida. Jag tror detta är ett bra forum för att få fler som läser utanför den närmsta vänkretsen.

Jag tänkte rivstarta med att vända ut och in på begreppet elitmotionär. Som det framgår av denna blogg betraktar jag mig  själv som en elitmotionär utan att närmare ha rannsakat begreppet. Varför betraktar jag då mig själv som detta? Jo, för att jag har en tydlig målbild med min träning med olika tidsgränser jag vill klara inom de grenar jag tränar. Jag är motiverad, nästintill dedikerad, när det gäller mitt idrottande. Jag lägger ner mycket tid på träning och har gjort ett aktivt val att släppa nutidsmänniskans TV-beroende. Jag lever för att få möjligheten att få röra på mig, att få prata med det innersta av mig själv, att få sväva iväg eller kanske surfa iväg på tankens moln och vågor. Helt enkelt en ego-trip som inte är av denna världen 😉 Jag försöker äta som en elitidrottsman, men lyckas kanske inte fullt ut, då jag i perioder får ett enormt sockersug. Det viktigaste är ändock att jag försöker. Jag delar med mig av min träning på ett träningsforum på nätet och utbyter där en del erfarenheter med likasinnade.

Det viktigaste av allt om man ska betrakta sig själv som elitmotionär är ändock att man tävlar, att man ständigt utmanar sig själv och pressar sig själv över nya mål, en vilja att hela tiden gå framåt, utvecklas, skaffa sig erfarenhet och växa som människa, att helt enkelt styras av sina mål och göra vissa uppoffringar i vardagen.

Träningen har de senaste åren genomsyrat mitt liv och varit en viktig del när det svajat på andra håll och kanter i min tillvaro. Jag är en stolt elitmotionär som går rakryggad genom tillvaron. Följ med på min resa i vardagen, i mitt vardagspussel bland stora och små tankar, bland sommarheta eftermiddagar och frostiga novembermorgnar, på grusvägar och asfalt, i sjöar och hav, i klorerade simbassänger och svettiga gym.

 

Läs mer