Avengers S.T.A.T.I.O.N. i Norrköping

Lyckan var påtaglig i måndags när jag och min lika nördiga lillebror tog tåget till Norrköping för att gå på Marvels interaktiva Avengersutställning på Östgötaporten, öppet hela sommaren lång, läs mer här. Lyckan höll i sig när vi kom fram till lokalen – allt kändes maffigt, bombastiskt och innan det var dags för vårt tidsbestämda inträde till själva utställningen hängde vi i loungen och spelade Legos Avengersspel på Playstation upp på gigantiska projektionsväggar. Sen fick vi ta actionbild med Avengersrekvisita, tex Caps sköld, Mjölnir eller Hawkeyes pil och båge. Alltså, det började bra.

När vi väl fick gå in i själva utställningsområdet lotsades vi av en utställningsvärd som skulle spela rollen som S.H.I.E.L.D.-agent vilket var, ja, lite cringe, men vem är jag att missa ett tillfälle att lajva Marveluniversumet. Maria Hill dök upp på skärmar och berättade att vi skulle få tillträde till ett topphemligt forsknings- och träningslab typ? Och sen följde ett gäng rum med filmmemorabilia, info om Marvels cinematiska universums karaktärer plus en del interaktiva träningsskärmar som testade ens styrka, reflexer och sikte typ.

Det som fanns var kul. Det som inte var kul var att det inte fanns mer! Jag och lillebror var rörande överens – vi hade betat av hela stället på kanske 45 minuter när vi hade räknat med att det skulle ta en hel förmiddag (hemsidan säger att en ska räkna med att det tar 1,5 timma men då lär man gå väääldigt långsamt alltså…). Sååå det var en besvikelse. Den andra besvikelsen var att merchbutiken inte hade mer grejer! Butiken var stor, men samma prylar återkom liksom hela tiden, så det slutade ändå med att jag bara köpte ett nyckelband trots att jag var helt inställd på att i princip kasta pengar mot kassören vid första anblick!?

Summa summarum, inte riktigt så maffigt som det sålts in som. Missförstå mig rätt, det var helt okej-fett – men det skulle varit fantastiskt fett om det hade vart mer av allt!

High five, järnis!

 

Och snällklapp på Hulkis.

 

Jag var ovärdig, tyckte Mjölnir.

 

Utställningens bästa och läskigaste modell; Thanos på sin tron.

 

Stajlar på Caps Harley Davidson. Okej, slut på poserbilder!

Läs mer

Jag gjorde en adventsutmaning!

Ohoj i stugorna, nu är det december och i uppladdningen till första advent så gjorde jag en liten utmaning åt mig själv – en bit fanart om dagen fram till första advent. Så i två veckor med målsnöret i söndags så har jag gjort en teckning om dagen och lagt upp på min Instagram och på Society6.

Fandoms jag har betat av: Stranger Things, Spirited Away, Disneys Herkules, Harry Potter, Doctor Who, Mumin, My Little Pony, Sailor Moon, Marvel (Thor och Guardians of the Galaxy och Spideypool), Powerpuffpinglorna, Supernatural och them rats Dan och Phil. Gästspel bland miniatyrerna av mitt sprojlans nya zine Stockholm!

Kul grej! Känner mig mest nöjd med Spirited Away-mönstret med No-Face, bitchin’-Eleven och lezboponnyn. Minst nöjd med Luna från Sailor Moon, hon blev tyvärr lite av ett hafsjobb :/

Läs mer

Topp 5: fanartists

Alltså, jag trillade ner i Deadpoolhålet (igen) för några dagar sedan och har spenderat helgen med att komma ikapp dom nummer av serien som jag inte hade läst, och när dom hade betats av så var jag fortfarande hungrig, ni vet, så jag har läst cirka tusen fanfics nu också och scrollat sönder Tumblr i jakt på bästa fanarten etc. Och blev påmind om att, herregud, fankreatörer är så himla bra. Så, här kommer en liten topp 5 bästa fankonstnärerna jag vet just nu.

Alex X Zhang gör dom vackraste Doctor Who-grejerna out there! Så magiska och peppiga liksom?

withapencilinhand har en så himla speciell stil, och jag älskar allt han gör! Vill typ börja kolla på massa grejer för att han har gjort så ball fanart.

Dakota Liar gör helt amazing grejer inom Marvel, Harry Potter-universumet, Star Trek med flera fandoms. Mycket shipping if that’s your thang, och allt är hysteriskt snyggt. Jag önskar mig ALLT på hens Society 6, thank you very much!

ElinJ gör fett snygga och mycket empowering grejer! Kolla tex Whovian feminisms fina logga, den har hon gjort. Älskar hennes stil (yes jugendstilen är min bästa epok konsthistoriskt).

Jag kollar inte ens på Teen Wolf men snubblade över Suisous grejer vid något tillfälle och blev helt förhäxad. Hur snyggt!?

Så, nu har ni att glo på när ni saknar era favvoserier! Varsågoda!

Läs mer

TRC16: En bok som garanterat gör dig lycklig

bild-2016-09-23-kl-18-51-2
A book guaranteed to bring you joy

Spider-Man/Deadpool: Isn’t it Bromantic, skriven av Joe Kelly och tecknad av Ed McGuinness mfl, 2016. Utläst den 8 oktober.

Första samlingen av vi-får-se-hur-många nummer med Marvels BÄSTA nya team-up, Spidey och Deadpool, innehåller tidning 1-7, minus specialhistorierna av Duggan och Koblish. Hur bra det är? Det är så bra. Det är SÅ. BRA.

Spidey är inte klockren i början när universumet presenteras – lite för mycket business dude, för lite science nerd – men det lättar snabbt. Deadpool är samma gamla Deadpool (och såhär fin dynamik har jag inte läst sedan han och Hawkeye härjade runt för några år sedan). Det är knasigt, det är snärtigt, det är snyggt och det är väldigt väldigt roligt. Och det var bannemej garanterat att jag skulle känna så, för Spidey och DP är mina favoritsupes, och tillsammans är det bara… amazing.

Äh jag har inga mer ord, det är ba jävligt kul.

Läs mer

Om Deadpool och min egen note-to-self: lower my expectations slightly

deadpoolLook at that fancy red suit, mister Pool! They didn’t make it green. Or animated.

I helgen kom vi iväg och såg Deadpool, äntligen, som jag hajpat upp något brutalt innan i mitt eget lilla huvud. Så klart levde den därför inte upp till mina förväntningar. Kullan skrattade och sa att jag får skylla mig själv, och det är sant, men det är ju så svårt när en går in i fangirl-mode innan själva produkten är konsumerad. Jag var för djupt nere i fandomen redan när trailern släpptes. Jag brukar vara bra på att separera olika universum från varandra – till exempel inte jämföra Harry Potter-filmerna med böckerna utan se dom som två varianter av historien om Harry som båda existerar i sin egen rätt. Men Ryan Reynolds, Tim Miller och dom andra bakom produktionen har sålt in filmen så mycket med att det ska vara så bra och så troget serien så min pepp har liksom inte vetat några gränser! Ni skulle sett mig under bioreklamen, jag satt och hoppade i salongen!

Ja, jag hajpade upp Deadpoolfilmen. Nej, den levde inte upp till förväntningarna – vilken film hade kunnat det? Nej, jag skrattade inte så mycket som jag trodde jag skulle göra. Nej, det var inte ett perfekt manus. Men med detta sagt – visst var den fortfarande sjukt underhållande, och en utav dom bästa superhjältefilmerna jag sett på länge. Ryan Reynolds är grym som Wade Wilson. Negasonic Teenage Warhead är klockren. Colossus är bedårande. Skämten om Hugh Jackman/Wolverine är perfekta, och även hur Reynolds driver med sig själv och sina tidigare superhjältefilmsförsök (både Wolverine Origins och Green Lantern får sig förtjänade kängor). Dialogen mellan Wade och Vanessa älskade jag, likaså Vanessa som karaktär.

Men, missnöjd tjej ändå. Här kommer fyra grejer som jag störde mig på när jag såg Deadpool (VARNING VARNING SPOOOILEEERS om ni ej sett filmen sluta läs NU):

* I början av filmen gör Deadpool en fourth wall-breaking och säger något i stil med ”Om din pojkvän släpat med dig till denna film så ta det lugnt, det är en kärlekshistoria också,” alltså något slags tal till ”medsläpade” flickvänner som underförstått hellre vill se drama än superhjälteaction. Så onödigt, och inkonsekvent av Reynolds (som ja, vart med och skrivit manus) när han i en intervju sagt följande:
Skärmavbild 2016-02-23 kl. 15.14.47

* Skurkens högra hand, Angel Dust, är kvinna, och hennes mutantkraft är att hon är superduperstark. Så självklart ska det slängas in några chick-with-a-dick-skämt, vilket både är transfobt och så jävla tröttsamt. KVINNOR KAN VARA STARKA, ATT VARA STARK ÄR INTE NÅGOT EXKLUSIVT MANLIGT. Ffs.

* Innan filmen hade premiär så gjorde regissören Tim Miller det här uttalandet:

Pansexual! I want that quoted. Pansexual Deadpool.

En längre text som jag tyckte var bra om hur filmen inte lyckades presentera DP som pansexuell  finns här på Slate.com, och jag nickar instämmande med den – att en liten animerad Deadpool hävdar att Ed Skrein är ”hottest” under eftertexterna är inte att leverera vad det gäller citatet ovan.

* Han hörde inga röster? Generellt tycker jag Wade var alldeles för lite galen efter att han blivit torterad hos Weapon X-gänget. I en scen blir han paranoid över sitt utseende post-Weapon X, men hans återkommande inre röster såg (hörde) vi inte röken av. Förvisso dyker dom inte upp ”på en gång” i serien heller, så gänget kanske spar på dom till Deadpool 2.

Med allt detta sagt – klart ni ska gå och se Deadpool! Den är rolig och knäpp och precis som ze comics så står den ut i superhjältegenren då den verkligen vågar driva med sig själv och sagda genre. Det är en film full av grova one-liners och svordomar och mycket blod och pruttskämt. Och helt ärligt, skulle inte fler superhjältefilmer må bra av lite pruttskämt?

Visst peppar jag på uppföljaren. Deadpool själv säger i filmen att en ännu-ej-castad Cable kommer vara med (which would be awesome) (även om jag personligen helst skulle vilja se kombon Spiderman och Deadpool, men Sony äger Spidey och Fox äger DP så det är ju bara filmönskedrömmar – jag får vara nöjd med deras gemensamma serietidning). Nu när det gått så bra för ettan kanske dom har råd att få med fler X-men i bild (får en till och med hoppas på en Wolverine-cameo?). Kanske kommer en andra film även att visa en mer uttalat queer Deadpool? Jo, jag peppar. Men jag ska inte peppa för mycket den här gången.

Läs mer

Om Jessica Jones

Jag skulle vilja prata lite om Jessica Jones, det senaste seriesläppet från samarbetet mellan Marvel och Netflix. Några spoilers förekommer i texten, så vill du se serien utan att veta något alls på förhand, sluta läsa nu.

Ni andra, ta en titt här på trailen vetja:
[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=nWHUjuJ8zxE[/youtube]

Jessica Jones är en superhjälte. Eller, hon besitter krafter iallafall, sen vägrar hon att dra på sig någon töntig kostym utan kör hårt på hoodie och jeans. Men hon kan lyfta bilar, hon kan hoppa väldigt högt och kommer hennes näve mot dig är det bäst att ducka.  Hon vill dessutom hjälpa folk som behöver hjälp. Ungefär där slutar likheterna med Marvels övriga Cinematic Universe-projekt, för jag har inte sett något som Jessica Jones förut.  I tidigare Netflixserien Daredevil visades en lite smutsigare noir-sida utav Marveluniversumet, absolut. Och i Iron Man 3 tog jag tacksamt emot en nyansering av superhjälten med stort s, när Tony drabbades av panikångest till följd av dom uppenbart traumatiska händelserna i The Avengers. Men Jessica Jones går längre, gräver sig djupare. Hur mår superhjältarna egentligen när dom kommer hem och hänger av sig capen?

Jessica Jones mår inte bra. Hon super för att glömma, distanserar sig från sina vänner för att dom inte ska dras med i skiten som följer i hennes spår, och försöker desperat bara ha en fungerande vardag. Redan i seriens första avsnitt (redan i trailen ovan faktiskt) målas bilden upp ganska tydligt – Jessica har överlevt fångenskap hos en annan ”supe”. Likt Doktor X och Jean Grey har han förmågan att gå in i folks hjärnor och styra dom som marionetter.

Om jag skulle kränga in serien hos mina fellow sci-fi-nördar skulle jag locka med två namn: Carrie-Anne Moss (alltså Matrix-Trinity) som Hogarth, stenansiktesadvokat som anlitar Jessica då och då. Samt allas vår tionde Doktor, David Tennant, som den totalt genomvidriga Kilgrave. Jag och Kullan konstaterade snabbt att Tennant är fruktansvärt skicklig, för ingenstans ser en Doktorn i honom, där syns endast en egocentrisk sociopat med den oerhört läskiga förmågan att han kan få människor att göra precis vad som helst. Kilgrave är en bad guy som är lätt att hata, men ändå är han inte platt som karaktär – tvärtom är han väldigt intressant och obehaglig på ett sätt som håller en på tå.

Det tar några avsnitt men till slut får Jessica det sagt – hon har överlevt våldtäkt. Det är underförstått sedan avsnitt ett men det blir också uttalat, vilket jag bannemej applåderar Netflix och Marvel för. Hon har överlevt våld i nära relation. Hon levde med en människa som kontrollerade henne på alla sätt och vis, och hon trodde aldrig att hon skulle lyckas bryta sig loss ur hans klor.  Relationen mellan Jessica och Kilgrave handlar hela tiden om makt, och vem som har överhanden. Det tär på Jessica att hon inte kan gå vidare, att Kilgrave fortfarande påverkar henne så mycket trots att hon ju lyckats att fly, det ska ju vara över nu – en känsla jag tror många överlevare kan känna igen sig i.

Jag ömmar för Jessica. Jag vill krypa in i TVn och lägga en varm filt om hennes axlar och ge henne en Irish Coffee och klappa henne över håret. Det skulle dock aldrig gå, för jag kan också känna igen mig i den envisa jävla duktiga flickan i Jessica som ska fixa det här själv, tack men fuck off! Och kanske är det därför både jag ock Kullan älskade dessa 13 avsnitt av Jessica Jones så mycket – därför att som ung kvinna i dagens samhälle är det lätt att känna igen sig i Jessica Jones. Hon är inte goody two-shoes som Captain America eller super-playboy Tony Stark, eller kan höra en hickning på tre mils avstånd som Daredevil. Hon är bara ganska trasig, ganska trött och lite för stark för sitt eget bästa. Hon hanterar problem som en annan skulle – med att ta sig en sup och försöka (mer eller mindre lyckat) gå vidare.

(Insert fandomskämt om att hon är Jessica och jag är the trash.)
(Insert fandomskämt om att hon är Jessica och jag är the trash.)

Jag älskar Jessica Jones därför att hon är relaterbar på ett sätt jag inte känt någonsin med en supe-serie/film förr. Jag älskar även Jessica Jones därför att det är tajt manus, snyggt filmat, bra skådespeleri (Krysten Ritter som gör Jessica är så grym att jag får slut på superlativen), bra musik (elgitarrerna!), god representation (både på kön-, hbtq- och hudfärgsfronten) och serien klarar både Bechdel– och Mako Mori-test. Jag älskar Jessica Jones. Se Jessica Jones på Netflix här.

Läs mer