Konst i Umeå

Jag är uppe i norr igen, för campusträff på Umeå universitet. Så jag har såklart passat på att ta en sväng in på fantastiska Bildmuseet, eventuellt Sveriges vackrast belägna utställningslokal. Dom visar just nu tre olika utställningar; en om dadaism på plan 5, en av Amar Kanwar på plan 3 och en av Do Ho Suh utspridd över flera av våningarna. Jag blev helt golvad av den sistnämnda.

Do Ho Suh är från Sydkorea, och bor och verkar these days i London. Utställningen Passager som visas på Bildmuseet utgår ifrån dom platser där Do Ho Suh har bott, och han har omvandlat dessa hus och lägenheter till textila skulpturer och tvådimensionella teckningar med både broderi och pennor. Även ett gäng videoverk ställdes ut. Kort sagt behandlades hemmet som upplevelse mer än som plats. Och vilken upplevelse sen! Om en en nån gång sett en utställning av Olafur Eliasson så vet en hur den där drömmiga typen av konst som liksom bäddar in en i färg och form känns? Det här var lite samma! Do Ho Suh hade byggt en lång korridor av semitransparent tyg, där varje färg var en ny plats där han bott. Och det var så häftigt att gå igenom denna!

Lägenhetskorridoren.
Broderade detaljer.
Och så fina färger på tygerna!

Amar Kanwar är en indisk konstnär, och hans arbete kring en hotad by i Indien presenterades omfattande och väldigt vackert. Tyvärr orkade min hjärna inte ta in allt. Hade lätt kunnat stå en dag bara i hans del av museet.

Det fanns ett gäng böcker på handpressat papper, med handtryckt text, som en fick bläddra i. På högersidan projicerades samtidigt video från platsen Kanwar berättar om. Svinfint presenterat verkligen.
Ett rum var fullt med frön från området ifråga, noggrant sorterade och märkta.

Dadautställningen? Äh men ni vet, modernistgubbar. Man Ray var bäst, som vanligt.

Läs Mer

The Reading Challenge 2017: sista inlägget!

Hörni, i december så TRC-slutspurtade jag stenhårt. Klämde följande:

En bok som en bibliotekarie rekommenderat: Wage Slaves av Daria Bogdanska

Fint tecknad verklighetsskildring av svartarbete i Malmö. Daria Bogdanska skriver och tecknar självbiografiskt om hur hon kommer till Sverige för att plugga, och för att överleva behöver jobba, men hur gör en det utan personnummer? Snyggt, insiktsfullt och nära. Blir arg över att det ser ut såhär. Men också fnisspoäng pga hon är på punkfest i Nyköping vid ett tillfälle.

 

En bok du älskade som barn: Majas Alfabet av Lena Anderson

Alltså. Jag har sedan små barnsben vetat att alm heter Ulmus Glabra på latin. För det stod det i Majas Alfabet. Brukade titta på bilderna och drömma om daggkåpekjolar, och rabbla ramsorna. Senare, kanske på mellanstadiet, fick jag veta att ramsorna även hade tonsatts, så då lärde jag mig sångerna. Och det var jätteroligt att läsa igenom boken igen, både för att melodierna till en del utav sångerna fortfarande satt, men också för att jag insåg att det är åkervinda som växer utanför min pappas garage, som jag tänkt är fint men glömmer gång på gång att kolla upp vad det är för något.

 

En bok av en författare från ett land du aldrig har besökt: milk and honey av rupi kaur

Jag är med i diverse litteraturgrupper via sociala medier och det känns som att sedan något år tillbaka så har varenda inlägg med någon slags önskan om poesitips resulterat i en lavin av folk som ba ”ALLA MÅZTE LÄSA RUPI KAUR OMGGGGG”. Och nu, när jag läst rupi kaur, så förstår jag varför. Det här är väldigt drabbande poesi. milk and honey är en väldigt drabbande bok. Det handlar om kärlek, kropp och kunskap. Alla som älskat kan hitta någon bit som får en att rysa, skulle jag tro. Här kommer några bitar jag rös till när jag läste:

En bok med ett rött omslag (höftning, det är lila-rött): Oktober i Fattigsverige av Susanna Alakoski

Sista boken för året blev även en utav de tyngsta. Alakoski skriver om fattigdom både från statistik, barndomsminnen och från Soc-rapporterna hon hämtat ut, skrivna om hennes egen uppväxt. Medan oktober går från sensommarvarm till höstruskig tecknar hon sin biografi, motvilligt ibland, och helt hjärtskärande. Det här var en bra bok. En viktig bok. Läs den.

Nu är det dags att ta sig an nya årets läslista! Tack för i år!

Läs Mer

Den sedvanliga nyårsenkäten anno 2017

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Fyllde 30!

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Alltså, jag tycker jag har betat av årets Reading Challenge himla bra? Och än är inte den sista boken på årets lista läst, för jag brukar kunna klämma några stycken i mellandagarna.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja, både Emma och Hannes fick små bebbar! Nu har barnavlandet kommit igång ordentligt bland mina pals känns det som?

4. Dog någon som stod dig nära?

Nej. Mycket bra, så fortsätter vi tycker jag.

5.Vilka länder besökte du?

Nada. Dock peppar jag för resa under 2018 (30-årspresent!).

6. Är det något du saknar år 2017 som du vill ha mer av år 2018?

Alltså… I år är det synd att klaga. Jag mår bättre än på länge, jag och Kullan har det väldigt bra, vi rullar oss inte i pengar men vi klarar oss, jag umgås mycket med släkt och vänner, jag känner ro i själen för första gången på många år…

Ja men kanske körkort! Mer körkort år 2018.

7. Vilket datum från år 2017 kommer du alltid att minnas?

Är det tråkigt att ba svara sin födelsedag? Midsommar var jäklarns bra. Annars kanske 6 december, det var ett himla bra datum. 10 dec var också en dag med fina nyheter! Många bra dagar i år.

8. Vad var din största framgång 2017?

Allt arbete jag lagt ner på mig själv. Under hela våren gick jag ju i samtalsterapi, det var toppen.

9. Största misstaget?

No regrets. They don’t work. No regrets now. They only hurt.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Skulle snarare säga att sakta men säkert så läker jag.

11. Bästa köpet?

Den här lilla pruttfisen!:

12. Någon person från året som du vill prisa?

Ja, två. Jag vill prisa min lillasyster, och jag vill prisa min lillebror. Jag tänker att det här året har varit ett väldigt speciellt år på många sätt. Många saker som vi tagit för självklarheter har ruckats på, min familj har mött en del utmaningar och genom dessa har jag sett båda mina småsyskon växa, göra sitt bästa och våga bryta gamla mönster. Jag är så otroligt stolt över dom båda, dom är så himla fina, starka och bra.

13. Vem betedde sig illa i år?

Många. Skärp er för fan.

14. Vad spenderade du mest pengar på?

Hmm… Trädgårdsgrejer tror jag. Levde för odling i somras, plus köpte utemöbler och grejer.

15. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Styrkan i #metoo och #konstnärligfrihet och alla andra avgrundsvrål som hörts i år som inte kan ignoreras.

16. Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2017?

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare. Hurra!

18. Vad önskar du att du gjort mer?

Yoga.

19. Vad önskar du att du hade gjort mindre?

Oroat mig.

20. Hur spenderades julen?

I Dalôm med Kullans stora släkt.

21. Blev du kär i år?

Finns en som jag liksom blir återkär i ungefär en gång om dagen.

22. Favoritprogram på TV?

På spåret. Hela Sverige bakar. Bastubaletten.

23. Har du börjat hata något i år som du inte hatat innan?

Reklamen för appen Grammarly. Den dödade min YouTubeupplevelse. Bidde tvungen att ladda ner adblocker BARA pga den där reklamen.

24. Bästa boken du läst i år?

Topp 3:

  1. Help av Simon Amstell (mer om den här)
  2. Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri (mer om den här)
  3. The First Bad Man av Miranda July (mer om den i samma inlägg som i det om Help)

25. Årets största musikaliska upptäckt?

Alex Lahey kanske?

26. Vad ville du ha, och fick?

Kärlek, stöd och skratt.

27. Vad ville du ha, men fick inte?

Arbetsstipendium.

28. Favoritfilm från 2017?

Uuh, betyder det här att jag måste välja mellan Thor: Ragnarök och Guardians of the Galaxy vol. 2? Nä.

29. Nämn en sak som förgyllde 2017?

När bästisens lillknodd kallar mig och Kullan för Kallofanna. Kallofanna!

30. Hur skulle du beskriva din klädstil år 2017

Helt ärligt har det inte hänt så mkt på klädfronten. Svart och skjortor, nästan uteslutande second hand. Till jordpåtande och dylikt har jag en uppsättning linnen med hål i och cykelbyxor med död resår, men mer spännande än så blir det typ inte.

31. Vad räddade dig från galenskap i år?

Politiskt, #metoo. Konstnärligt, Sara Cwynars video ”Rose Gold”. Spirituellt, appen Insight Timer. Emotionellt, min samtalsterapeut. Relationellt, Kullan den kloka.

32. Vilken kändis var du mest sugen på?

Daniel motherfuckin’ Howell. Skönt att han är på Kullans lista med, så vi kan fangirla tillsammans.

Look at his presh lil’ face!

33. Vilken politisk fråga gick du mest igång på?

#metoo såklart, har väl aldrig diskuterat sexism och maktstrukturer så här mycket med olika människor ever tror jag!?

34. Vem saknade du?

Saknar alltid mina vänner när dom inte är nära <3 Men fick till några fina häng under året.

35. Viktigaste du lärde dig år 2017?

Djupandas.

36. Citera en låttext som sammanfattar 2017 för dig.

I’ve been a fool and I’ve been blind
I can never leave the past behind
I can see no way, I can see no way
I’m always dragging that horse around
All of his questions, such a mournful sound
Tonight I’m gonna bury that horse in the ground
So I like to keep my issues drawn
But it’s always darkest before the dawn

Läs Mer

Tips: Lore Olympus

Ohoj i vinterkylan! Jag kommer med ett hett tips: det finns en webcomic som heter Lore Olympus som är en slags modern twist på den gamla grekiska myten om Hades och Persefone, av en illustratör som heter Rachel Smythe. Förutom att den är jävulskt dramatisk och underhållande, så är den amazingly snygg. Läs den! Del 1 finner du [här!]

Men jag menar kolla, hur snyggt!?! Klicka på länken och läs!!

Läs Mer

Whitelinesrecension

Jag fick en tidigt julklapp av Kullan, som jag vill tipsa om! Obs att detta inte är något sponsrat inlägg eller så, utan bara för att jag tycker det är en så cool grej.

Okej, så jag fick ett block från företaget Whitelines. Sidorna i blocket har en svagt grårutig bakgrund, samt lite symboler i marginalerna. I min telefon har jag Whitelines egen app som jag kopplar till mitt Dropboxkonto. På datorn har jag direktaccess till Dropboxmappen. Så det jag gör när jag gjort en teckning är att jag fotar den i Whitelinesappen, med lilla Dropboxsymbolen på pappret ikryssad, så landar den direkt i mappen på min dator. Kolla!

Supersmidigt verkligen. Sån himla bra present till tecknare där ute!

Läs Mer

Jag gjorde en adventsutmaning!

Ohoj i stugorna, nu är det december och i uppladdningen till första advent så gjorde jag en liten utmaning åt mig själv – en bit fanart om dagen fram till första advent. Så i två veckor med målsnöret i söndags så har jag gjort en teckning om dagen och lagt upp på min Instagram och på Society6.

Fandoms jag har betat av: Stranger Things, Spirited Away, Disneys Herkules, Harry Potter, Doctor Who, Mumin, My Little Pony, Sailor Moon, Marvel (Thor och Guardians of the Galaxy och Spideypool), Powerpuffpinglorna, Supernatural och them rats Dan och Phil. Gästspel bland miniatyrerna av mitt sprojlans nya zine Stockholm!

Kul grej! Känner mig mest nöjd med Spirited Away-mönstret med No-Face, bitchin’-Eleven och lezboponnyn. Minst nöjd med Luna från Sailor Moon, hon blev tyvärr lite av ett hafsjobb :/

Läs Mer

Årets näst sista TRC-uppdatering

Herreminje det är november – vart tog det här året vägen?? Såhär har jag läst sedan vi kollade av Reading Challenge-listan sist i alla fall.

En bok med en årstid i titeln: ”Sommarboken” av Tove Jansson, utläst 7 augusti

Fantastiskt mysiga Sommarboken handlar om en liten flicka och hennes farmor ute i den finska skärgården, och det är så fint, och det är så nära. Jag lyssnade på denna som ljudbok, och Tove Janssons uppläsarröst gjorde dessutom upplevelsen av historien maximalt mysig, swear to god.

En bok innehållande resor: ”The first bad man” av Miranda July, utläst 23 oktober

Mm, kategoriseringen är lite långsökt. Det är ju inte som att huvudpersonen reser bort. Men för första gången när jag kör Reading Challenge så hade jag betat av så många kategorier att det inte gick att anpassa listan efter boken. Från denna bidde det att anpassa läsningen efter listan istället. Hursom, Carol är ungefär världens konstigaste normala kvinna – hon är olyckligt kär, har nojjor, ett tråkigt jobb och rutiner. Hon får en påtvingad inneboende, och alla hennes rutiner fallerar och hemliga utsvävningar från normalitet exponeras.

Det här var en jävulskt bra bok! Läs den! Jag skrattade högt flera gånger, och dom sista 50 sidorna satt jag på helspänn – inte för att det var spännande som en thriller är spännande, men för att det var spännande som bara liksom livet ibland är spännande!

En bästsäljare från en genre du vanligtvis inte läser: ”Konsten att städa” av Marie Kondo, utläst 7 oktober

Jag gissar på att alla som hängt på inredningsdelen av Internet, må så vara en Facebookgrupp eller en Pinteresttag, har hört om Konmari-metoden. Om du inte har det, så kommer här en snabb förklaring: gör dig av med allt du äger som inte ”sparks joy”, alltså får dig att spritta till lite av glädje. Det du behåller, det som får din mage att glittra av göttighet, ska ha en bestämd plats i ditt hem, dit den alltid ska återvända efter att du har använt den. Dina gem, dina t-shirts, dina foton och dina krukväxter ska alla gå igenom samma process – du ska känna efter om objektet får dig att pirra till av lycka, och sen ska det stå med sina kompisar. Så, nu har du sparat in 150 spänn!

En bok som getts ut under 2017: ”Help” av Simon Amstell, utläst 26 oktober

Okej, jag har skrivit om Simon Amstell typ tusen gånger förr, för han är jag och det är sjukt. Alltså, jag menar det, vi är tvillingsjälar eller något. Så att läsa den här boken är lite som att läsa något jag hade kunnat skriva, fast det kommer från någon annan som på något magiskt sätt tagit sig in i min hjärna – plus skriver utifrån perspektivet 30-nånting-bög i London istället för 30-prick-lezbo ute på landsbygden. Men alltså, annars. Det är nästan läskigt.

När jag läste den här boken lade jag upp ett citat jag tyckte var roligt på min Instagram, och sen sa Kullan till mig på kvällen; ”Jag fattar, ni är en och samma, det är du. Jag såg det där från boken på Instagram och så tänkte jag att det var något som du hade kunnat sagt, gjort och sedan berättat på det sättet om det. Knäppt.”

Och ja, det är knäppt! Hursom, det är en bra bok, men jag är inte hundra på om det är för att han är ett geni eller för att jag bara blir så jävla drabbad av igenkänningsfaktorn i precis varenda mening. Här kommer utdraget jag postade på Insta:

”För att beskriva människorna som gick på dom här festerna, så fanns det en snubbe som hette Merlin, och det är inte det som är grejen här. Han hade, upptäckte jag en kväll, helt otroliga, perfekta raka vita tänder. Så jag sa ‘Wow Merlin! Du har fantastiska tänder. Hade du tandställning när du var liten?!’ ‘Nä.’ Såna människor var det. Dom ba växte ut ur hans tandkött utan oro. Jag fattar inte varför jag (fortfarande) lever ett sånt oroligt liv. Häromdagen kom en kille fram till mig och jag var inte säker på om jag träffat honom innan eller inte. Så i paniken som uppstod så sa jag ‘Jag har likadan tröja.’ Det har jag inte.” – ur Help av Simon Amstell, min översättning

En bok som stått på att-läsa-listan alldeles för länge: ”Ett eget rum” av Virginia Wolf, utläst 3 november

Jag tycker det är så jäkla roligt när såna här gamla klassiker verkligen lever upp till hypen och förväntningarna! Wolfs ganska korta bok om vikten att kvinnor har egna pengar och ett eget rum för att kunna skapa känns superrelevant än, och inte ens i språket tyckte jag den kändes mossig alls!? Jag tänker mig att den här i kombo med Katrine Kielos ”Det enda könet” kan få vilken tänkande människa som helst att fatta grejen med 1900-talets feministiska utveckling, och hur viktigt det är att se politiken i det privata. Bra energikick från Wolf!

Det var det! Nu ska jag försöka bli klar med antingen Alakoskis ”Oktober i Fattigsverige” eller Roxane Gays ”Bad feminist”, vi får se vilken.

Läs Mer