Falkholts långfinger

Såhär såg min lördagsmorgon ut; en köpp kaffe och nya numret av Konstnären med en jäkligt rörande intervju med Carolina Falkholt. Falkholt minns väl alla Nyköpingsbor bäst från turerna kring den vackra ”grafittan” på Nyköpings högstadium? Hon befinner sig just nu på residency i New York och har gjort en väggmålning tillägnad Donald Trump.

Det här förvånar väl exakt noll och ingen, men asså. Jag älskar Falkholt.

Läs Mer

Konstnärlig folkbildning

Det är alltid trevligt när konstnärer tar sitt sociala ansvar when shit hits the fan, så att säga. I skenet av den senaste tidens avslöjanden om hur miljontals användares Facebookdata använts till lobbyism och riktad opinionsbildning, tryckte brittiska Turner prize-vinnaren Jeremy Deller upp 2500 affischer och delade ut / hängde upp i London med instruktioner på hur en lämnar sajten. Något som inte är så enkelt – tro mig, jag gjorde det 2014 och det var himla knepigt. Och nu är jag tillbaka, så nog är Fejsy bra på att göra sig själv till en oundviklig del av ens liv.

Läs mer [här].

Läs Mer

Hej Malin Westin!

Just nu hänger utställningen Längs vägarna… på Culturum. Det finns något vilt och våldsamt i hur dina bilder letar sig fram ur mishmashet av färger. Motiven är vilsamma men framställningen allt annat än! Hur ser din process ut – hur väljer du motiv och hur låter du målningen växa fram?

– Jag målar på impuls! När jag är ute på bilsemester så stannar jag ofta i en mindre båthamn eller vid ett varv där jag kan sitta ostört på en betongbrygga eller liknande. Det är dock sällan jag målar av det jag ser framför mig, snarare inspireras jag av färger och former. Det brukar börja med att jag häller upp ett gäng färger på min palett och låter handen styra mig… jag känner snabbt i vilken riktning handen vill, i vilket tempo, osv. På det viset får mina målningar växa fram och präglas av det jag behöver bearbeta inom mig.

Foto: Malin Westin.

Brukar du alltid jobba så stort som i Längs vägarna…?

– Jag är uppväxt med att springa fritt i min mormors ateljé, som är etablerad konstnär sedan 20-årsåldern. Vi har målat en del ihop under åren, rest iväg för att måla utomlands, bl.a. Hennes djärva penseldrag och ibland stora format har präglat mitt sätt att måla. Det jag har fått med mig är dels att ta mitt uttryck på allvar och dels att våga måla på impuls. Det är inte alltid jag har tid och fokus att måla stort, men oftast rullar jag ut mer och mer duk när jag sitter utomhus i en inspirerande miljö. Just därför skär jag sällan upp måttet på duken först, utan tar med en 10-metersrulle och låter impulsen avgöra formatet. Signifikativt för mina format är att de nästan är för stora och att de ofta är lite sneda o ojämnt skurna… det blir liksom bara så, ”ickeperfekta”.

 

 

Tack för pratstunden Malin! Mer om Westins konstnärliga verksamhet finnes [här]. Längs vägarna… hänger på Culturum fram till 18 mars, passa på att gå dit och uppleva dom här mäktiga målningarna på plats.

Läs Mer

Tips: Konsthistorier på SVT Play

Jag och Kullan har plöjt Konsthistorier och det borde du också göra – hela serien finns på SVT Play. Konceptet är att en samtidskonstnär får bekanta sig närmre med en äldre konstnärs verksamhet, med någon slags gemensam tematik eller ingång. T ex på tema ”Textil” så är Linnéa Sjöberg samtidskonstnären, hon sitter i Berlin och väver VHS-bandmattor på sin svarta vävstol, och juxtaposeras mot Hannah Ryggen, autodidakt textilkonstnär aktiv från 1920- till 50-talet som gjorde ganska makalösa bildvävar med politiska antifascistiska budskap.

Still ur säsong 2 avsnitt 6: Hannah Ryggen väver.

Väldigt inspirerande, kul att få updates på vad en del gamla skolkamrater håller på med, och ba generellt en väldigt bra inkörsport till att nörda ner sig både i samtida konst, och i svenska klassiker som Siri Derkert och Hilma af Klint. Varje avsnitt innehåller även ett litet collage av samtidskonst som ytterligare behandlar avsnittets tema, som jag tyckte var väldigt spännande – mycket från förra årets Venedigbiennal bland annat.

Still från säsong 1 avsnitt 4: Siri Derkerts blästerteckningar i Östermalmstorgs tunnelbanestation.

Tipsade bästisen om serien och hon hälsar att avsnitten med fördel kan ses under tiden att en äter lunch. Själv tyckte jag den passade perfekt att klämma intensivt under en dag/helg (det finns bara 6 stycken halvtimmeslånga avsnitt á 2 säsonger).

Slutligen – Sara-Vide Ericson! my fave! är med i säsong 1 avsnitt 3, ”Relationer”, och är sitt vanliga fantastiska jag med fuktiga filtar i övergivna skogsstugor, målerisk genialitet (ledsen att jag använder g-ordet men det är ju genialt), och hunden Larry. Fangirl mode on etc.

Läs Mer

Tips: textil konst på Culturum

Åh, jag blev så glad när jag svängde in på Culturum här om dagen och såg att dom visar en fantastisk textilutställning just nu, betitlad Belägenheter. Eller, helt ärligt, utställningen som sådan är inte fantastisk, för det är inte en bra hängning tyvärr, men verken är i alla fall amazing!

Elisabeth Englund visar broderier i sobra vackra färger i både tyg och tråd, med en bildvärld som rör sig från glömda fotopärmar på mormors vind, till photoshoot med senaste hipsterbandet. Det är smarta materialval och effektiva kompositioner, och den känns så himla tidlös, den här bildsviten, trots att jag får känslan av att den är framvävd (-broderad) ur nostalgi.

Eftersom jag ju började gnälla på hängningen så lär jag väl återkomma dit också – Culturum har verkligen uselt förvaltad utställningsyta. Tyvärr. Den där gången mellan reservationshyllan och tidningsrummet skulle behöva spacklas, målas om, kanske kan en smälla upp lite spottar så det går att ljussätta upphängda verk ordentligt? Lite kapaskiva till titelskyltarna vid verken? Det skulle kunna vara hur fint som helst. Men så ser det inte ut, vilket inte är schysst mot något som ställs ut där, för till och med så vackra, intressanta och välarbetade verk som Englunds kan uppfattas som lite taffliga när dom är fastspikade tvärs över skarvar och gamla skruvhål.

Englunds hemsida hittar ni [här]. Utställningen Belägenheter hänger på Culturum i Nyköping fram till den 25 februari.

Läs Mer

Konst i Umeå

Jag är uppe i norr igen, för campusträff på Umeå universitet. Så jag har såklart passat på att ta en sväng in på fantastiska Bildmuseet, eventuellt Sveriges vackrast belägna utställningslokal. Dom visar just nu tre olika utställningar; en om dadaism på plan 5, en av Amar Kanwar på plan 3 och en av Do Ho Suh utspridd över flera av våningarna. Jag blev helt golvad av den sistnämnda.

Do Ho Suh är från Sydkorea, och bor och verkar these days i London. Utställningen Passager som visas på Bildmuseet utgår ifrån dom platser där Do Ho Suh har bott, och han har omvandlat dessa hus och lägenheter till textila skulpturer och tvådimensionella teckningar med både broderi och pennor. Även ett gäng videoverk ställdes ut. Kort sagt behandlades hemmet som upplevelse mer än som plats. Och vilken upplevelse sen! Om en en nån gång sett en utställning av Olafur Eliasson så vet en hur den där drömmiga typen av konst som liksom bäddar in en i färg och form känns? Det här var lite samma! Do Ho Suh hade byggt en lång korridor av semitransparent tyg, där varje färg var en ny plats där han bott. Och det var så häftigt att gå igenom denna!

Lägenhetskorridoren.
Broderade detaljer.
Och så fina färger på tygerna!

Amar Kanwar är en indisk konstnär, och hans arbete kring en hotad by i Indien presenterades omfattande och väldigt vackert. Tyvärr orkade min hjärna inte ta in allt. Hade lätt kunnat stå en dag bara i hans del av museet.

Det fanns ett gäng böcker på handpressat papper, med handtryckt text, som en fick bläddra i. På högersidan projicerades samtidigt video från platsen Kanwar berättar om. Svinfint presenterat verkligen.
Ett rum var fullt med frön från området ifråga, noggrant sorterade och märkta.

Dadautställningen? Äh men ni vet, modernistgubbar. Man Ray var bäst, som vanligt.

Läs Mer

Den sedvanliga nyårsenkäten anno 2017

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Fyllde 30!

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Alltså, jag tycker jag har betat av årets Reading Challenge himla bra? Och än är inte den sista boken på årets lista läst, för jag brukar kunna klämma några stycken i mellandagarna.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Ja, både Emma och Hannes fick små bebbar! Nu har barnavlandet kommit igång ordentligt bland mina pals känns det som?

4. Dog någon som stod dig nära?

Nej. Mycket bra, så fortsätter vi tycker jag.

5.Vilka länder besökte du?

Nada. Dock peppar jag för resa under 2018 (30-årspresent!).

6. Är det något du saknar år 2017 som du vill ha mer av år 2018?

Alltså… I år är det synd att klaga. Jag mår bättre än på länge, jag och Kullan har det väldigt bra, vi rullar oss inte i pengar men vi klarar oss, jag umgås mycket med släkt och vänner, jag känner ro i själen för första gången på många år…

Ja men kanske körkort! Mer körkort år 2018.

7. Vilket datum från år 2017 kommer du alltid att minnas?

Är det tråkigt att ba svara sin födelsedag? Midsommar var jäklarns bra. Annars kanske 6 december, det var ett himla bra datum. 10 dec var också en dag med fina nyheter! Många bra dagar i år.

8. Vad var din största framgång 2017?

Allt arbete jag lagt ner på mig själv. Under hela våren gick jag ju i samtalsterapi, det var toppen.

9. Största misstaget?

No regrets. They don’t work. No regrets now. They only hurt.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Skulle snarare säga att sakta men säkert så läker jag.

11. Bästa köpet?

Den här lilla pruttfisen!:

12. Någon person från året som du vill prisa?

Ja, två. Jag vill prisa min lillasyster, och jag vill prisa min lillebror. Jag tänker att det här året har varit ett väldigt speciellt år på många sätt. Många saker som vi tagit för självklarheter har ruckats på, min familj har mött en del utmaningar och genom dessa har jag sett båda mina småsyskon växa, göra sitt bästa och våga bryta gamla mönster. Jag är så otroligt stolt över dom båda, dom är så himla fina, starka och bra.

13. Vem betedde sig illa i år?

Många. Skärp er för fan.

14. Vad spenderade du mest pengar på?

Hmm… Trädgårdsgrejer tror jag. Levde för odling i somras, plus köpte utemöbler och grejer.

15. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Styrkan i #metoo och #konstnärligfrihet och alla andra avgrundsvrål som hörts i år som inte kan ignoreras.

16. Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2017?

17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Gladare. Hurra!

18. Vad önskar du att du gjort mer?

Yoga.

19. Vad önskar du att du hade gjort mindre?

Oroat mig.

20. Hur spenderades julen?

I Dalôm med Kullans stora släkt.

21. Blev du kär i år?

Finns en som jag liksom blir återkär i ungefär en gång om dagen.

22. Favoritprogram på TV?

På spåret. Hela Sverige bakar. Bastubaletten.

23. Har du börjat hata något i år som du inte hatat innan?

Reklamen för appen Grammarly. Den dödade min YouTubeupplevelse. Bidde tvungen att ladda ner adblocker BARA pga den där reklamen.

24. Bästa boken du läst i år?

Topp 3:

  1. Help av Simon Amstell (mer om den här)
  2. Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri (mer om den här)
  3. The First Bad Man av Miranda July (mer om den i samma inlägg som i det om Help)

25. Årets största musikaliska upptäckt?

Alex Lahey kanske?

26. Vad ville du ha, och fick?

Kärlek, stöd och skratt.

27. Vad ville du ha, men fick inte?

Arbetsstipendium.

28. Favoritfilm från 2017?

Uuh, betyder det här att jag måste välja mellan Thor: Ragnarök och Guardians of the Galaxy vol. 2? Nä.

29. Nämn en sak som förgyllde 2017?

När bästisens lillknodd kallar mig och Kullan för Kallofanna. Kallofanna!

30. Hur skulle du beskriva din klädstil år 2017

Helt ärligt har det inte hänt så mkt på klädfronten. Svart och skjortor, nästan uteslutande second hand. Till jordpåtande och dylikt har jag en uppsättning linnen med hål i och cykelbyxor med död resår, men mer spännande än så blir det typ inte.

31. Vad räddade dig från galenskap i år?

Politiskt, #metoo. Konstnärligt, Sara Cwynars video ”Rose Gold”. Spirituellt, appen Insight Timer. Emotionellt, min samtalsterapeut. Relationellt, Kullan den kloka.

32. Vilken kändis var du mest sugen på?

Daniel motherfuckin’ Howell. Skönt att han är på Kullans lista med, så vi kan fangirla tillsammans.

Look at his presh lil’ face!

33. Vilken politisk fråga gick du mest igång på?

#metoo såklart, har väl aldrig diskuterat sexism och maktstrukturer så här mycket med olika människor ever tror jag!?

34. Vem saknade du?

Saknar alltid mina vänner när dom inte är nära <3 Men fick till några fina häng under året.

35. Viktigaste du lärde dig år 2017?

Djupandas.

36. Citera en låttext som sammanfattar 2017 för dig.

I’ve been a fool and I’ve been blind
I can never leave the past behind
I can see no way, I can see no way
I’m always dragging that horse around
All of his questions, such a mournful sound
Tonight I’m gonna bury that horse in the ground
So I like to keep my issues drawn
But it’s always darkest before the dawn

Läs Mer