The Reading Challenge 2018: Juli

En bok om ett samtida samhällsproblem: Jiroekonomi av Nina Åkestam

Jiroekonomi är en kort liten essä om hur vårt ekonomiska system skulle reagera på ett skifte från kvantitetsfokuserad produktion till kvalitetsfokuserad dito. Den utgår ifrån Jiro-san i dokumentärhiten Jiro dreams of sushi från 2012, och hans ointresse för att expandera sin verksamhet bortom de tio-eller-så platserna på det lilla sushihak han driver i Ginza, Tokyo. Han vill inte bygga ett imperium, han vill bara göra världens bästa sushi. Och kapitalismens idé om konstant tillväxt är ett samhällsproblem. Våra resurser är nämligen ändliga. Och därför är ett skifte mot en kvalitetsorienterad idé om vinst en jävligt intressant och på många sätt nödvändig förändring vi behöver få till i världen.

 

En Goodreads Choice-vinnare: the sun and her flowers av rupi kaur

När jag läste kaurs diktsamling Milk and honey förra året citerade jag några favoriter för att ni ska få en känsla för kaurs röst. Så även denna gång – här är några favoriter från the sun and her flowers:

* *

 

True crime: Alexandramannen av Katia Wagner

Under tidigt 2000-tal var en vardag på internet, med webcams och sociala medier (icke namngivet at the time, men det var ju det det var) ännu inte mainstream, utan fortfarande väldigt mycket nörd- och ungdomskultur. Gemene hen visste inte hur en chatt fungerade, och begreppet grooming var knappt ens myntat. Det var i alla fall det han gjorde, ”Alexandramannen” – han siktade in sig på flickor i redan utsatta situationer och groomade väldigt många barn att posera sexuellt på webcam och möta upp honom för att sälja honom sex. Wagners bok består utav intervjuer med offer till en början, och i andra halvan av boken med förövaren. Andra halvan var föga förvånande väldigt upprörande för att han helt enkelt är sjuk. Det är så rubbat hur skoningslöst psykopatiskt han resonerar kring och rättfärdigar allt han gjort.

Var boken bra då? Nja. Mest bara disturbing.

 

En mikrohistoria: A short history of drunkenness av Mark Forsyth

Rolig och snärtig snabbspolning genom människans historia av alkoholkultur. Jag älskade språket, Forsyth är en väldigt medryckande historieberättare, och väldigt allmänbildande på många vis även om fokus var på alkoholkonsumtion. Rekommenderas!

 

En barnboksklassiker som du aldrig läst: Småtrollen och den stora översvämningen av Tove Jansson

Tove Jansson blev rekommenderad att inte kalla den första boken om mumintrollen för just ”Mumintrollen”, så småtroll fick det bli. Det är ändå Mumin, Muminmamma och lilla Sniff vi får möta i Småtrollen och den stora översvämningen. Dom är rara och upplever fantastiska platser och träffar fascinerande varelser i sin jakt på den försvunne Muminpappan mitt under en översvämning. Supercute, Tove Jansson är ett geni etc.

 

En bok som utspelar sig det decennium du är född: Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken, 2. Sjukdomen och 3. Döden av Jonas Gardell

Vet ni, det här är årets stora läsupplevelse för mig. Jag har fortfarande inte sett tv-serien, men nu har jag alltså läst Gardells Torka aldrig tårar-triologi, och jag är extremt tagen. Jag lyssnade på ljudböckerna faktiskt, med Gardell själv som uppläsare, och sättet han läser på är magiskt, berättelsen om Benjamin och Rasmus är öm och nära, och sättet Gardell gör historielektion av deras öden är så snyggt, så självklart. Jag är totalt golvad av Torka aldrig tårar utan handskar. Alla måste läsa. Och jag ska äntligen ta mig i kragen och se serien.

Och hörni, detta betyder inte bara att jag nådde mitt mål med sju lästa böcker under juli – jag överträffade det med en extra bok. Åtta lästa böcker i juli! Yay me! Nu går vi in i augusti.

Läs mer

Avengers S.T.A.T.I.O.N. i Norrköping

Lyckan var påtaglig i måndags när jag och min lika nördiga lillebror tog tåget till Norrköping för att gå på Marvels interaktiva Avengersutställning på Östgötaporten, öppet hela sommaren lång, läs mer här. Lyckan höll i sig när vi kom fram till lokalen – allt kändes maffigt, bombastiskt och innan det var dags för vårt tidsbestämda inträde till själva utställningen hängde vi i loungen och spelade Legos Avengersspel på Playstation upp på gigantiska projektionsväggar. Sen fick vi ta actionbild med Avengersrekvisita, tex Caps sköld, Mjölnir eller Hawkeyes pil och båge. Alltså, det började bra.

När vi väl fick gå in i själva utställningsområdet lotsades vi av en utställningsvärd som skulle spela rollen som S.H.I.E.L.D.-agent vilket var, ja, lite cringe, men vem är jag att missa ett tillfälle att lajva Marveluniversumet. Maria Hill dök upp på skärmar och berättade att vi skulle få tillträde till ett topphemligt forsknings- och träningslab typ? Och sen följde ett gäng rum med filmmemorabilia, info om Marvels cinematiska universums karaktärer plus en del interaktiva träningsskärmar som testade ens styrka, reflexer och sikte typ.

Det som fanns var kul. Det som inte var kul var att det inte fanns mer! Jag och lillebror var rörande överens – vi hade betat av hela stället på kanske 45 minuter när vi hade räknat med att det skulle ta en hel förmiddag (hemsidan säger att en ska räkna med att det tar 1,5 timma men då lär man gå väääldigt långsamt alltså…). Sååå det var en besvikelse. Den andra besvikelsen var att merchbutiken inte hade mer grejer! Butiken var stor, men samma prylar återkom liksom hela tiden, så det slutade ändå med att jag bara köpte ett nyckelband trots att jag var helt inställd på att i princip kasta pengar mot kassören vid första anblick!?

Summa summarum, inte riktigt så maffigt som det sålts in som. Missförstå mig rätt, det var helt okej-fett – men det skulle varit fantastiskt fett om det hade vart mer av allt!

High five, järnis!

 

Och snällklapp på Hulkis.

 

Jag var ovärdig, tyckte Mjölnir.

 

Utställningens bästa och läskigaste modell; Thanos på sin tron.

 

Stajlar på Caps Harley Davidson. Okej, slut på poserbilder!

Läs mer