Om yaoi och queer representation

Okej, jag har funderingar som har legat och bubblat i mig sen förra helgen, när jag var på Stockholms Internationella Seriefestival. Då lyssnade jag på Fujimoto Yukaris föreläsning The historical evolution of Boys Love manga and its recent spread outside of Japan. Den väckte väldigt mycket tankar.

Yukaris föreläsning lade krutet på historik och inte analys, så för den som har grundkoll på genren kom inga nyheter; gaymanga slog igenom på 70-talet trots att homosexualitet var – och är fortfarande till stor grad – tabu i Japan. Det finns både high-browy intrikata dramatiska kärlekshistorier – ”boys love” – och mer low-brow pornografi – ”yaoi”. I Japan är genren superetablerad och manga om bögar är en mångmiljonsindustri.

Jag är queer och har rört mig i dom queera hörnen av fandom sedan tidigt 2000-tal och har därav ganska bra koll på queer-fandom, även inom manga- och animesvängen. Och det som jag har hört typ sedan jag läste Marita Lindqvists artiklar om yaoi i magazine som Elle och Bon runt 2003 och som frustrerade mig oerhört under Yukaris föreläsning förra helgen – år 2018 – är denna; att vikten läggs vid hur läsarna av boys love-manga och yaoi är heterosexuella kvinnor. Jämt har jag hört det!

Det är som ett mantra nästan, som måste rabblas så fort boys love-manga kommer på tal. ”Det är heterosexuella kvinnor som läser detta.” Och sen långa utläggningar om varför – för att det är tabu och därför mer spännande än heteroromanser, för att det är enklare i patriarkatet att projicera sin ideala romantiska längtan på män än kvinnor, för att om en gillar män så är två roligare än en – etc. Men sen tar det slut där. Och ingen annan publik talas om.

Vad läser då japanska bögar för manga?

Nej, alltså, jag undrar verkligen. För det är ju tydligt att dom inte är boys love-mangans publik, det gör alla väldigt tydligt.

Jag ska berätta en sak. Dom queera män som jag känner som gillar manga? Dom läser också boys love och yaoi. Det är inte bara heterosexuella kvinnor som läser boys love. Shocking, I know. För inom manga- och animesvängen pratas det bara om dom straighta kvinnorna och deras fäbless för killar som gillar killar, och hela den där queera publiken Andrafieras gång på gång. Trots att det är dom som representeras, som ska spela huvudpersonerna i fiktionen!

Jag är trött på att höra vad straighta kvinnor har för relation till queera män och deras kärlekshistorier. Vet ni vad jag vill veta mer om? Jag vill veta vad queera män tycker om sin representation inom boys love och yaoi. Speciellt dom japanska queera männen. För jag gissar på att mangaindustrin tjänar enorma mängder på en publik som dom gång på gång helt valt att ignorera.

Läs mer

SIS18

Kära bloggy, i helgen åkte jag och lillebror till Stockholm och besökte Stockholms Internationella Seriefestival. Det var najs. Nästa år hoppas jag själv sitta vid ett av borden och kränga zines för Cnäs räkning, men i år fick jag nöja mig med att glida runt och kolla vad andra kreativa själar hade gjort. Det visade sig vara så jäkla mycket bra. Såklart.

På Comics heaven i Gamla stan firades Free Comic Book Day med massa extrapriser och gratistidningar. Dom hade även öppnat portarna till Comics hell, alltså deras källarlager, in genom en lucka och ner för en smal stentrappa i typiskt Gamla stan-manér.

Jag köpte mig inte så mycket, men Paper girls #1 och zinet Galgen bidde det i alla fall.

Vi gick på en föreläsning om japanska BL-serier också, men den ska få ett eget blogginlägg pga väckte så mycket tankar.

Här är min egen an-teckning från dagen:

Läs mer