24 h Stockholm! Konst, öl och samtal om rädsla på Kulturhuset

Jag och bästisen gjorde Stockholm fredag-lördag! Så himla kul! Fredag bestod utav fika i Jessicas nya lägga, sen till Söder och öl på Morfar Ginko till en början och barhopping på Folkungagatan till ett slut…

Vi bodde ute på Skeppsholmen, vilket ju ledde till vackaste mitt-i-natten-promenaden där runt småtimmarna.
…och att jag fick se mycket utav min absoluta favorit T-banestation, Kungsträdgården! Ulrik Samuelsons dystopiska installation där nere är genial, I love it so much!
Also, det blev mos på Medis. Maxigrill forever.

Igår begav jag mig till Kulturhuset och Statens konstråds evenemang Rädslans tider. Snackade gjorde bl.a. min gamla Konstfacksuppsatshandledare Håkan Nilsson, generaldirektören för SÄPO, Linn Hilda Lamberg, Carl Mikael von Hausswolff och Armita Golkar från Fråga Lund. Modererade hela kalaset gjorde Kobra-Kristofer! Det var så jävla intressant och spännande (och jag vill gå och se Desperado i vinter) och här kommer några anteckningar jag förde under eftermiddagen:

Svenska PENs ordförande Elisabeth Åsbrink bemötte omedelbart kritiken som kommit innan evenemanget, nämligen att det inte är rädslans tid vi lever i. 1937 kunde en verkligen prata om ”rädslans tid”, men idag har vi det ändå rätt bra här. Håkan pratade om modernism som demokratiskt projekt, och hur vi idag ser det med andra ögon. Golkar pratade om hur hjärnan hanterar rädsla, och berättade att vi människor är ett extremt adaptivt däggdjur, så vi härmar gruppen i stort när vi hanterar rädsla/oro. Nurture over nature i det fallet alltså.

Läs Mer

Tips: Tillsammans? Workshop på Moderna Museet i oktober

Hallå, den här gången har jag ett asbra tips om du är mellan 18-25 och har möjlighet att hänga i Stockholm helgen vecka 41! Min gamla skolkamrat och den generellt geniala konstnären Sonia Hedstrand ska, tillsammans med Hiroko Tsuchimoto, hålla i en performanceworkshop på Moderna Museet fredag 13 – söndag 15 oktober. Så här beskriver dom workshopen:

Har vi glömt glädjen i gemenskap, samarbete och kollektivt umgänge? Har vi missat att konsthistoriens kända namn oftast ingick i gäng, -ismer och sällskap? Lever vi i hyperindividualismens tid? […] Helgen börjar med en föreläsning om performancekonst med inspirerande exempel på konstnärliga samarbeten. Genom gruppövningar försöker vi öka medvetenheten om kollektiva känslor och stämningar i mindre grupper och i det offentliga rummet. Vi frågar oss hur konstnärer kan arbeta tillsammans och involvera och kommunicera med publiken och varandra.

Det är gratis, men en måste ansöka senast 6 oktober. Kolla Modernas hemsida för all info. Do eeet!

Läs Mer

Tips: doku om Ingrid Bergman på SVT Play

Okej, här är ett tips! Om 14 timmar försvinner den fantastiska dokun Jag är Ingrid från SVT Play, så passa för guds skull på och se den innan dess!! Den är helt fantastisk, Ingrid Bergman var värsta power houset och hennes liv och resa från Bromma till Hollywood till Italien och tillbaka till Svedala är fantastiskt intressant. Vilket liv, vilken kvinna! Se se se!!

Läs Mer

Å~å~åh tjejer / å~å~åh tjejer


Vet ni vad jag och bästisen gjorde i helgen? Vi begav oss till gamla hänget Slakthuset (där jag bannemej inte satt min fot sedan jag var typ 15 och gick på punkspelningar och var för feg för att våga ta en kö och spela biljard med coola grabbgänget och tittade på när kompisarna hånglade med långhåriga snubbar med Iron Maiden-tischor) för att vara med på uppstartsmötet för Nyköpings feministkör! Fenomenet från bla Uppsala och Göteborg har nu äntrat lilla Nyköping och jag längtar redan efter att få skråla om Hanna från Arlöv nästa träff!

Läs Mer

Bra tecknargrejer

Hurra hurra hurra, i tisdags kom äntligen min Body Kun-docka som jag beställt!

Med liten plexiställning för flygande posering, typ 20 olika händer och ett gäng accessoarer (tex laptop, telefon, pickadoll och till och med en katana!).

Jag har på känn att den här lille figuren kommer bli min bästa tecknarkompis nu, näst efter mitt fantastiska ljusbord!

Så himla gulligt och bra, detta ljusbord! Praktiskt litet handtag, snäppet större än ett A4 och kostade mig bara 150:- på en second hand i Dalarna.

Nu jäklar ska här tecknas superhjältar!

Läs Mer

Topp 5: fanartists

Alltså, jag trillade ner i Deadpoolhålet (igen) för några dagar sedan och har spenderat helgen med att komma ikapp dom nummer av serien som jag inte hade läst, och när dom hade betats av så var jag fortfarande hungrig, ni vet, så jag har läst cirka tusen fanfics nu också och scrollat sönder Tumblr i jakt på bästa fanarten etc. Och blev påmind om att, herregud, fankreatörer är så himla bra. Så, här kommer en liten topp 5 bästa fankonstnärerna jag vet just nu.

Alex X Zhang gör dom vackraste Doctor Who-grejerna out there! Så magiska och peppiga liksom?

withapencilinhand har en så himla speciell stil, och jag älskar allt han gör! Vill typ börja kolla på massa grejer för att han har gjort så ball fanart.

Dakota Liar gör helt amazing grejer inom Marvel, Harry Potter-universumet, Star Trek med flera fandoms. Mycket shipping if that’s your thang, och allt är hysteriskt snyggt. Jag önskar mig ALLT på hens Society 6, thank you very much!

ElinJ gör fett snygga och mycket empowering grejer! Kolla tex Whovian feminisms fina logga, den har hon gjort. Älskar hennes stil (yes jugendstilen är min bästa epok konsthistoriskt).

Jag kollar inte ens på Teen Wolf men snubblade över Suisous grejer vid något tillfälle och blev helt förhäxad. Hur snyggt!?

Så, nu har ni att glo på när ni saknar era favvoserier! Varsågoda!

Läs Mer

Om tacksamhet och privilegium

Ibland, när jag funderar på hur min politiska och ideologiska resa har sett ut, tänker jag på tacksamhet. Jag hängde med en person i mina sena tonår som sa en gång att han ”inte tänker gå runt och vara tacksam, jag ska fan kunna förvänta mig dessa grejer” om typ mänskliga rättigheter. Då kände jag ”goddamn vad rätt attityd!” Idag känns det så otroligt osmakligt. Så världsfrånvänt. Och så otacksamt. För skälet till att jag kunde sitta där och förvänta mig en massa rättigheter, var för att andra har kämpat för dom. När jag lämnade liberalismen slutade jag att ta detta för givet.

Det blir så otroligt tydligt när en ser tillbaka i tiden. För 100 år sedan hade jag inte fått rösta, för jag är kvinna, och kvinnlig rösträtt blev lag först 1919. Tack Signe Bergman, Elin Wägner, Emilia Broomé, Anna Whitlock med flera som kämpade för det som idag, inte ens hundra år senare, ses som fullkomligt självklart.

1944 avkriminaliserades samkönade relationer i Sverige. 1979 slutade Socialstyrelsen att klassa homosexualitet som en sjukdom – det var inte ens 10 år innan jag föddes. Könsneutral äktenskapslagstiftning trädde i kraft 2009, när jag var 22 år. Tack Elise Ottosen-Jensen, Ove Ahlström, Jonas Gardell med flera för kampen för HBTQ-personers rättigheter.

Tack alla i kultur- och mediasvängen som drar sitt strå till stacken för att skapa en mer öppen och tillåtande populärkultur. Jag minns hur min barndoms 90-tal älskade att håna människor som var annorlunda. Att idag se om vad massan konsumerade back then gör det så himla tydligt.

Tack sufragetter, HBTQ-aktivister, progressiva politiker, tack Lady Gaga och Russell T Davies, tack mormor för att du var bad-ass, tack mamma för att du förde den traditionen vidare, tack tack tack, jag är så jävla tacksam! Jag har det så himla gött, jag är så priviligerad och jag tar det verkligen inte för givet längre. Och den dag jag försvinner ska jag ha gjort mitt bästa för att bidraga till att lämna en värld som var ännu bättre än den jag föddes i. För även om vi kommit en bit på vägen, har vi fortfarande långt kvar att gå.

Sist men inte minst, ett konsttips på temat: Anna Lidbergs Tack mödrar det gjorde ni bra.

Läs Mer

Om stress och arbete

Det Tino Sehgal lyfter i klippet ovan är något som jag tänkt mycket på det senaste året. Jag gick ju som sagt in i väggen förra hösten, då jag både pluggade och jobbade men inte gjorde någon konst trots 7 års konststudier så jag kände mig misslyckad åt alla håll och kanter, typ. Så att komma på banan igen handlade mycket om att strukturera om min vardag för att göra plats åt konsten i ett liv som, post-examen, inte tillåtit det. Inte välja bort ateljétid, trots att det egentligen finns ”viktigare grejer” som behöver göras.

Min gamla klassis Anna Ihle har jobbat mycket med arbetet, kneget, som meningsskapande (och normerande) praktik. Jag tänker på hennes utställning 2013, Dear Heenaben, I’m showing your embroidery in Stockholm now. It looks great., och min favoritvepa från den:

Sehgal säger att ”leisure is actually what makes the good life”, men jag håller ju också med Ihle i det att jag vill höra att jag är duktig. Sehgal säger att ”the busier we are, the higher our status in this society”.

Aldrig har jag fått mer beröm än när jag pluggade 100% och jobbade helger på surdegsbageriet. Ibland tog jag till och med morgonpasset på vardagar, 6.45-9, innan jag drog till skolan och hade första föreläsningen kl 10. Åh vad duktig, bra Caroline! När jag flyttade till Falun jobbade jag 80% och pluggade 50%. ”Vad gör du för konst då?” – vem har tid att göra konst!? Den protestantiska arbetsmoralen är en ständig blöt filt över ens tillvaro, och på nåt magiskt sätt ska en hålla efter ett hushåll och vårda sina relationer också!? Är det konstigt att jag small in i väggen? Är det konstigt att jag i tre år innan dess alltid gått med novalucol i väskan pga när som helst kan magkatarren sätta en kniv mellan revbenen?

Jag säger inte att det är synd om mig. Jag säger att vi inte borde förvånas över ökande sjukskrivningssiffror när vi lever i ett samhälle som älskar den som aldrig vilar.

Läs Mer