TRC16: En mordgåta, en Oprah’s Book Club-bok och en bok som är 100 år äldre än jag

Hörni, årets läslista går himlans mycket bättre än förra årets! Jag har försökt att verkligen ta mig tid att läsa i januari, och det märks, för nu är hela 6 punkter av 40 avbockade. Fortsätter det i den här takten så är listan helt avklarad i redan juni. Det är kanske dags att jag tar punkt 18 nu, en bok på över 600 sidor, för då blir väl nästa sånt här läslisteinlägg i mars någon gång…

A murder mystery
Mord klockan fem?, Agatha Christie, 1955. Utläst 13 januari.

Mitt livs första Agatha Christie-bok, och jag blev inte besviken.  Poirot blir indragen i att lösa ett mysterium som först verkar vara enkelt avklarat – några småstölder på ett studenthem som visst lett till lite in-house-drama men inga större bekymmer. Tills en student i huset tar livet av sig – or did she!??! 

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag är inget jättefan av kriminalgenren. Det handlar nog om att jag hellre lär känna ett fåtal karaktärer väldigt väl, än försöker lösa något mysterium där en bara får veta väldigt ytligt hur karaktärerna tänker och känner. Så det kanske dröjer ett tag innan jag plockar upp nästa Christiebok som står oläst i bokhyllan.  Men visst var Mord klockan fem? spännande, och visst undrade jag hur allt hängde ihop – och nej, jag löste det inte innan Poirot.

A book from Oprah’s Book Club
Vägen, Cormac McCartney, 2006. Utläst den 15 januari.

Herregud, den här började jag läsa på torsdag kväll, och på kvällen på fredagen var den utläst. Gick inte att lägga ner! Och om murder mysteri inte egentligen är min kopp te så är vi helt hemma här;  dramatisk dystopisk framtidsfiktion där vi får följa våra två huvudpersoner, en far och en son, och verkligen känna vad dom känner under deras färd mot någon slags bättre plats än den dom lämnat bakom sig. Det är ett kallt och trasigt Nordamerika dom vandrar genom, där du aldrig vet vem som som är vän och vem som är fiende eller när du stöter på mat nästa gång.

Det är en mörk, obehaglig och kall historia, men åh så medryckande! Jag gick som själv in i survivalist-mode och funderade mycket under läsningen på hur jag skulle löst situationerna, hur jag skulle övernattat ute i skogen, vilka saker jag skulle samlat på mig när huvudpersonerna stöter på övergivna hus och butiker. Och hur skulle man som förälder på bästa sätt skydda sitt barn när världen går under? Hjärnan är igång hela tiden, samtidigt som det ytterst är hjärtat som tar stryk av denna läsupplevelse. Utan att spoila för mycket så får en förbereda sig på att vara lite mör och rödögd när en läst ut Vägen

A book at least 100 years older than you
Hemsöborna, August Strindberg, 1887. Utläst den 21 januari.

Vilken jackpott det kändes som, när jag rotade i bokhyllan efter något som kunde tänkas vara skrivet för mer än 128 år sedan, och Kullan berättade att Strindis fick Hemsöborna utgiven exakt 100 år innan jag föddes. Perfekt! Vi har till och med två band, ett svart inbundet lite tråkigt, och ett fantastiskt fint kartonnage från 50-talet. Det tordes jag inte bläddra i, så det fick bli den inbundna varianten som åkte ner i väskan och blev färdlektyr under tågresan till senaste campusträffen i Umeå.

Hemsöborna var ett helt okej sätt att spendera en sjutimmars tågresa på. Vi får följa Carlsson, en värmländsk dräng som flyttar ut på Hemsö i Stockholms skärgård för att styra upp en gård som går lite på knäna sedan storbonden gått bort. Det är lite konflikter, lite fylleslag, massa superunkna kvinnoskildringar och massa skärgårdsromantik. Det var ungefär som jag förväntade mig, helt enkelt! Något jag överraskades av var att jag faktiskt skrattade högt några gånger, till exempel när öns tyska sommargäst hamnar i diverse lost in translation-situationer. Generellt känner jag igen stämningen bland Hemsöborna – det känns lite som min uppväxtort. Lite härj och lite supa och lite drama och massa kneg och höhöattityd. Så som arbetarskildring är det ju bra. Trist bara med all sexism och machoideal, yanno.

Nu ser alltså listan ut såhär:

reading challenge 2016

Läs Mer

Can you hear me Major?

En del känns så mycket, trots att en aldrig känt dom. Det blir som en chock då, faktiskt, när dom försvinner från världen.

Jag trodde liksom aldrig att Bowie skulle gå bort. Jag trodde han skulle leva för alltid på nåt märkligt sätt. Kanske för att det fanns något överjordiskt hos honom, i hans utstrålning, i hans musik. Kanske för att hans musik var så närvarande under mina tonår, och det en upplever under tonåren på något sätt känns evigt i huvudet. Kanske för att han var glamrockens gammpappa, och jag vet inte vem jag skulle vara utan glamrock. Kanske för att jag verkligen såg upp till honom, hur han verkade vara som person, dom kreativa riskerna han tog, den storartade musiken han skapat.

Att han aldrig skulle gå bort var i vilket fall önsketänk och dröm. David Bowie finns inte längre och det känns väldigt väldigt sorgligt. Jag må aldrig ha känt honom men han har känts, och jag kommer att sakna honom.

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=cYMCLz5PQVw[/youtube]

Läs Mer

TRC16: Poesi

A book of poetry
Samlade dikter, Edith Södergran, utgiven 2014. Utläst 9 januari.

Innan jag öppnade denna samling med Södergrans dikter från 1916-1926 så hade jag bara läst den där biten ur Dagen svalnar…:

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ –
du är besviken.

Klockrent. Nu har jag riktigt grottat ner mig i Södergrans poesi och… ja, jag blev nog inget jättefan. I diktsamlingar brukar jag göra små hundöron när jag verkligen gillar något, och jag räknade ihop det till åtta hundöron allt som allt när samlingen var utläst. Vi kan jämföra det mot exempelvis min Karin Boye-bok med sina 19 vikta hörn.

Här har vi i alla fall en favorit som fick hörnmärkning:

Det skall vara obegripligt
hur det underbara sker, —
ingen väg till lyckan finnes,
ingen lycklig stigen minnes
som till lyckans lönndörr för.

Ack, att lyckans fågel jaga
är att utan vägar gå
och att utan händer taga.
Att bli kung i lyckans saga
är att dum och häpen stå.

Under vänta vi av dagen,
dagen vissnar kall och blek.
Fråga åter, trötta hjärna,
är din dröm, din lyckas stjärna,
sken och svek?

(Vägen till lyckan, 1916)

Läs Mer

TRC16: En bok som du läser ut på en dag

A book you can finish in a day
Alla borde vara feminister, Chimamanda Ngozi Adichie, 2015. Utläst 4 januari.

Adichies bejublade TED-talk blev bok förra året, och denna delades ut gratis till alla Sveriges andraårselever på gymnasiet. Ett helt strålande beslut tyckte jag när jag läste om detta, och än mer nu när jag även läst själva boken. Den är en nätt liten sak, strax under 60 sidor, men fullproppad med grejer som jag hade älskat att läsa när jag gick på gymnasiet. Stoff till att ge svar på tal, ni vet? För en visste ju, kände det i kroppen, men det är det där med att få ord på saker och ting. Ord som inte känns stora och svåra, ord som alla (inklusive en själv) fattar. Alla borde vara feminister är full av begripligheter, situationer en kan relatera till. Nog ser det lite olika ut i Sverige och Nigeria, eller i Sverige och USA, men det finns fler likheter än olikheter i vardagssituationerna som beskrivs och berättelserna om Adichies bekanta. Om sexism, och hur vi alla mer eller mindre omedvetet underkastar oss patriarkatet.

Och det är det där med orden… Adichie pratar om patriarkatet boken igenom, ändå skriver hon aldrig ut ordet. Det kan en säga vad en vill om – genom att utsättas för ord tränas en ju även i att bemästra dom. 28-åriga Caroline vill ha med det ordet, men jag minns hur 15-åriga Caroline skrämdes av det. Den här boken är den perfekta gåvan till 15-åriga Caroliner, som vill omfamna feminismen men samtidigt inte känner sig redo för dom stora svåra orden, och även till dom som tycker feminismen som rörelse känns stor och svår. Den gör helt enkelt det titeln lovar, och förklarar väldigt grundligt varför alla borde vara feminister.

Och nu ser då listan ut såhär:

reading challenge 2016

Läs Mer

TRC16: A graphic novel

A graphic novel
Det är inte värst sådär i början, Åsa Grennvall, 2003. Utläst 3 januari.

Jag vet inte om det här räknas som fusk, men Åsa Grennvall har gjort fem grafiska noveller mer än en roman. Bra är det hur som, med relationer som gemensam nämnare. Svåra relationer. Med människor som tar av en, tär på en, men som en ändå inte vet hur en bryter med. Det är väldigt hög igenkänningsfaktor ibland, exempelvis i novellen ”Åtråns inferno” där olycklig kärlek beskrivs exakt som jag minns den. Det är också i den som boktiteln förklaras, och herregud – precis såhär kändes det ju, att älska utan att bli älskad tillbaka. Fy fan.

grennvall

Läs Mer

TV-tips: Happy valley

Hörni, här kommer ett TV-tips innan första avsnittet försvinner från SVTplay. Observera dock att den inte är för barn, okej? Okej.

Happy valley, BBC-dramathriller i 6 avsnitt med en helt outstanding Sarah Lancashire som huvudrollen Catherine. Jag som vanligtvis inte är superpepp på kriminaldrama är helt fast, och till och från är det så spännande att jag sitter och hoppar i soffan och hjärtat slår så hårt att jag måste vanka runt i vardagsrummet när eftertexterna rullar. Grymt manus, mycket välskrivna karaktärer och väldigt väldigt brittiskt. Vad mer kan en vilja ha? Och första avsnittet finns bara uppe på SVTplay fram till och med onsdag, avsnitt 2 till torsdag, avsnitt 3 till fredag osv, så pass på! Se och spänningssvettas du med!

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=G_YjBW5YWvI[/youtube]

Läs Mer

Hej 2016! Här är årets läsutmaning

Jag tänker såhär: jag har en massa böcker i bokhyllan som jag ännu inte läst. Och samboskapet kom ju med några lådor böcker med, många vilka jag aldrig läst. Så mitt nyårslöftestjofräs är listan nedan, med en extraregel – inga nya böcker! Det är bokköpstopp! (Med undantaget studentlitteratur såklart, men den räknar jag ändå inte in i utmaningen. Det kanske jag borde i och för sig, den skulle ju definitivt betas av snabbare då.)

reading challenge 2016

Andra tankar om listan är att ”home state”, blir det… Sörmland då? Eller Dalarna nu, antar jag? Och ”the first book you see in a bookstore” får bli en karamell att suga på – kanske går jag in i en bokaffär under året och den första boken jag ser är en vi redan har? Ett problem att lösa vid senare tillfälle, känner jag. Allons-y!

Läs Mer