Böcker jag har läst i sommar, del 2

Jag brukar göra så att under sommarloven så håller jag mig långt borta ifrån teori och facklitteratur, och försöker istället att beta av så mycket skönlitteratur jag bara kan! Nu har jag ju sommarlov for the rest of my life (eller tills jag kommer på att jag vill doktorera iallafall) men just denna tradition ville jag hålla tag i en sista sommar. Så, denna fiktion har plöjts fram till idag ([Del 1 finns här]):

DOJx41z2iFryLom07xCZ6Q
Sen tar vi Berlin
av Moa-Lina Croall

Lou behöver dra, så hon drar. Bort från Malmö tillsammans med bästa kompisen, till ett ockuperat kvinnohus i Berlin. Där finns öl och politik och musik och fantastiska Sarah som får Lou att känna så himla mycket bra. Inte bara självhatet som Lou bär runt på.

Vet ni känslan när en läser en bok, och den är bra – den är väldigt bra – men det känns som att en läser den vid fel tid? Som att om en hade läst den för några år sedan, eller imorgon, hade den suttit som ett smäck, men just nu fungerar det inte? Jag känner med Sen tar vi Berlin, att jag hade älskat den förbehållslöst om jag läst den när jag var kanske 20-21. Men nu läste jag den när jag är 27 och då får det kanske räcka att säga att det är en bra och fin bok.

smartan
Smärtan

av Marguerite Duras

Marguerite Duras dagboksanteckningar och noveller hon skrev under andra världskriget är arga, uppgivna, förtvivlade och fyllda av skräck. Och smärta, obv.

Det är något med Duras sätt att skriva. Jag vet inte vad det är. Men det är något. Det är känslosamt men ändå praktiskt. Spännande och samtidigt avmätt. Det går långsamt men ändå fort. Det är märkligt.

flugornas herre
Flugornas herre 

av William Golding

Ett gäng skolpojkar i åldrarna 6-12 kraschar med ett plan och tvingas överleva på en öde ö. Det växer fram en ledare, grupperingar, rutiner, rivaler och tillslut galenskap.

Nej, jag hade aldrig läst den här klassikern. Vad jag minns har jag inte sett filmen heller. Men vet ni, jag tyckte inte riktigt boken levde upp till sin hype. Den är stundtals väldigt förvirrande, ofta lite sorglig, konstant väldigt obehaglig, men aldrig blir jag egentligen berörd av Flugornas herre. Vilket ju en kan tycka att en borde bli när småpojkar (SPOILER KOMMER NU!) börjar ha ihjäl varandra. Jag tänker att det beror på sättet den är skriven – den är ganska konkret och direkt i sitt språk med mycket omgivningsbeskrivningar men få inblickar i vad pojkarna känner på riktigt. Nä, jag blev inte superimponerad.

HQFLbi86EybXbHG16Htcw
Karlstad Zoologiska

av Hanna Hellquist

Hanna Hellquist har skrivit en uppväxtskildring genom att berätta om djuren som kommit och gått. Det är munkparakiter, kaniner och ormar. Det är hundar och katter och hästar. Det är mamma, det är pappa och sedan också Göran. Det är mycket kärlek, och en hel del sorg med. 

Alltså jag älskar ju Hanna Hellquist. Älskar hennes krönikor, älskar när hon snackar i Morgonpasset, älskar hennes TV-program. Älskar även denna bok, mycket på grund av hur mycket jag känner igen min egen uppväxt i hennes, med bonnig machokultur och föräldrar som kämpar och stretar. Men även därför att hon skriver så jävla bra. Det är så himla roligt och bitterljuvt och sorgligt, samtidigt, hela tiden. Den här raden gör sig inte lika bra utan sin kontext kanske, men alltså: ”Pappa pappa pappa. Det finns så många pappor men det är bara min pappa som är pappa.” Alltså jag börjar typ böla bara jag citerar’t.

murakami
Kafka på stranden

av Haruki Murakami

Ungefär samtidigt som 15-åriga Kafka Tamura rymmer hemifrån, får gammelgubben Nakata i uppdrag att hitta en bortsprungen katt vid namn Goma. Kafta är drabbad av en förbannelse á la Oidipus och Nakata kan tala med katter, och trots att dom inte känner varandra är dom båda ansvariga för mordet på den kände skulptören Koichi. På något sätt har allt det här att göra med ett bibliotek i Takamatsu och kvinnan som är bibliotekschef där.

Det är magiskt, det är mystiskt, det är spännande och det är vackert. Alltså, det är också extremt frustrerande till och från (speciellt när Murakami för tusende gången beskriver hur Kafka får stånd när han ser någon snygg tjej) men det är en sådan bladvändare att jag är såld ändå. En är totalt fast, från första sidan till sista. En av dom bästa romanerna jag läst i sommar!

bokOch nu, mina vänner, är sommaren slut, och jag återgår till facklitteraturen. Tänkte börja med den ovan: Excluded: Making feminist and queer movements more inclusive av Julia Serano, om trans*personers upplevelser av att bli uteslutna även från rum som hävdar att dom är queer. Jävligt nyttig läsning tänker jag, speciellt eftersom jag som cis-person gjort så himla många tabbar själv på det här området.

Läs Mer