Om skills och kreativitets-KBK*

Läste [den här trevliga lilla biten text] om hur en blir författare. Spoiler: svaret är ”genom att skriva mycket”.

“I just draw every day,” [an artist] always say. “I’ve drawn every day since I was a little kid. If you drew every day for fifteen years, you would be good at it too. Anyone would.”
Mick Jagger is reported as saying, “You have to sing every day so you can build up to being, you know, Amazingly Brilliant.”
I don’t write every day. I never have. But I do write most days, and I’ve filled thousands of pages of notebook paper with writing. I swear there’s no magic trick, no simple solution, no get-writerly-quick scheme. You have to write a lot of words.

Ett par gånger i mitt liv har jag fått frågan ”Hur blev du så bra på att teckna?” Och det här låter nog som ett ganska givet och trist svar men sanningen är att jag bara alltid har tecknat. Även när det blev ”fult”, även när jag har haft oinspirerande dagar eller dåliga pennor. Och under tiden jag tecknade så blev jag bättre och bättre på det.

Min goda vän Peppe berättade om en grej han läst: att under barndomen (han sa nån specifik ålder men jag minns inte exakt vilken, vi kan säga 12 år?) så inser hjärnan att ens teckningar inte ser ut som verkligheten. Idéer om perspektiv och proportioner dyker upp då; en ser besviket att ens bästa försök till att återskapa visuella intryck med papper och penna inte alls kommer nära the real deal. Och dom flesta slutar då. Lägger ner pennan, kanske plockar upp kameran istället men ger hursomhelst upp på att försöka få handen att lyda ens idé av teckningen en vill göra. Men en del barn ger inte upp. Dom fortsätter tills att handen lyder. (Detta kan tyvärr ta rätt många timmars träning – min första fot som jag på riktigt blev nöjd med gjorde jag mitt tjugonde år i livet.

Skärmavbild 2014-04-24 kl. 23.18.36
Jag blev så lycklig att jag var tvungen att Bilddagboka beviset, obviously.)

Nej. Det finns inga genvägar. Jag vet att det finns ett par stycken som läser den här bloggen som har kreativa drömmar och det här är till er: fortsätt. Fortsätt skriva, teckna, fota, bygga. Photoshoppa. Vidda. Gör det till era skills. Hjärnforskaren Martin Ingvar sa under en föreläsning på skolan förra året att skillnaden mellan skills och knowledge är att hjärnan är självmedveten om sin knowledge, medan skills är ”hard-wired into the brain”. Men knowledge blir till skills efter tillräckligt mycket repetition.

Såhär sa Ingvar: en som läser lite, eller läste lite som barn, har svårare att ta till sig text. Detta därför att läsningen av text sker högre upp i hjärnan, vilket betyder att hjärnan använder mycket mer energi till att utföra handlingen att läsa än faktiskt ta till sig vad det är en läser. Basically, hjärnan tänker för mycket på “Nu läser jag, nu läser jag” för att kunna tänka på “Vad läser jag, vad läser jag?”

Dom säger att det krävs 10 000 timmars träning för att bli riktigt bra på något. Om en tränar ca tre timmar om dagen så betyder det att en måste träna i typ nio år för att kirra den där skillen. Det kan definitivt låta avskräckande, jag fattar att dom flesta lägger ner pennan där vid 12. Jag har själv lagt ner en massa pennor gällande andra skills jag önskade jag besatt (den där synthen jag fick när jag var 14 blev det exempelvis aldrig mycket spelat på). Men om du verkligen vill kunna teckna, eller skriva, eller vad det nu kan vara, riktigt riktigt bra en dag?
*Kör bara kör.

Läs Mer

Om en månad (alltså den 15 maj):

1) …öppnar Konstfacks vårutställning 2014, och alltså kommer så mitt examensverk finnas till beskådan. Hoppas just du kan komma! *charming wink* Värt att veta kan också vara att alla som kommer till min lilla del av utställningen iförd cosplay på vernissagen får en liten goodiebag!

2) …fyller jag år (27 barre to be precise). Ja, som vanligt tänker jag göra det enkelt för er som känner att ni vill fira denna årliga företeelse med införskaffandet och överlämnandet av en gåva. Tre grejer jag skulle bli glad för kommer här (klicka på bilden för att komma till inköpssajt):
27a27b27c
Det sista är alltså US dollars, till min och Elons episka San Fran-resa i juni. Den är mest på skoj, jag menar inte att mina RL-vänner borde växla in dollars till mig. Kände att jag var tvungen att förklara detta pga vill inte verka som en douche. Egentligen är den här grejen mest till för Camilla som sagt att hon ”tycker det är praktiskt när du lägger ut önskelistor på bloggen”. Egentligen önskar jag mig bara att ni kommer på examensutställningen iförda cosplay! 😉

3) …har Bob konsert på kvällen, i Globen om jag inte missminner mig. Jag ska inte gå. Det blir den första Robbie-showen i Sverige på 15 år som jag inte går på. Men eftersom han var den första som jag verkligen-fo-real-batshit-crazy-fangirlade över, så är det ändå som att kosmos liksom flörtar med en och säger ”Alles wird gut.” (Ja, jag tror kosmos skulle välja att kommunicera på tyska.)

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=UuhbkRoy3ww[/youtube]
Yeaaa 15 maj i år kommer wirklich vara en magisk dag, tror jag. Speciellt om ni kommer till Konstfacks vårutställning iförda cosplay. 

Läs Mer

Russell och sex(ismen)

Skärmavbild 2014-04-10 kl. 20.23.48

Igår var jag och Elin på Cirkus och såg fantastiska Messiah Complex by the one and only Russell Brand. Ja, jag var fangirlig, jag var hänförd, jag skrattade så jag grät och applåderade tills händerna ömmade. Det var strålande, det var episkt, jag svävade på moln när jag och Elonet lämnade Cirkus den natten, etc.

Jag var också lättad, och den känslan stör mig. För såhär: i mitt fangirlande över Russell är det en sak som jag gång på gång känner kommer och pockar på mitt fangirl mode; Russell kan vara lite sexistisk. Och vi slapp inte helt undan det igår – det var ganska problematiskt hur han pratade om kvinnors kroppar som ”vackrare” eller liksom renare, fräschare, än mäns kroppar under ett skämt om rimming. Det är dock sådan sexism som jag kan ursäkta i vissa kontexter. Men jag vet, det borde en inte, jag fattar att det här är ett problem.

Och jag och Elin har pratat om det förr. Innan showen började var Elin orolig; ”Tänk om han drar nåt sånt där supersexistiskt skämt och jag blir provocerad och måste reagera på det?” Det gjorde han inte. Och även om jag inte egentligen var orolig för det – Russell är en skarp snubbe och jag litar på hans common sense – så kände jag mig alltså uppenbarligen lättad efter showen? Jo, det stör mig definitivt. Jag vet också att jag och en annan vän har haft en konversation som gick ungefär såhär:

Jag: OMG OMG OMG Russell Brand (((o(*゚▽゚*)o)))
Vän: Men är inte han ganska sexistisk?
Jag: … Nä men alltså, han använder sig jävligt mycket av sex och sin (hetero)sexualitet i sina skämt men krutet lägger han ju ändå på det här och det här och-
Vän: Vänta ska du försvara honom nu? ”Ja han är sexistisk, MEN…”?
Jag: (−_−;)

Och jag vill inte vara den tjejen som ”försvarar” douches för att jag liksom har satt sagda douche på någon slags upphöjd position eller piedestal i mitt huvud… Och samtidigt vill jag försvara Russell, för när jag tänker på hans comedic body of works så tänker jag inte på sexism; jag tänker på sexpositivism. (Well, på senare tid har det ju blivit så att det första jag tänker på är politik och idén om revolution. Men sen tänker jag på sexpositivism!) Men denna sexpositivism existerar utifrån perspektivet män-som-har-sex-med-kvinnor eftersom Russell är en straight man, och det kan lätt bli sexistiskt då eftersom det är samma position (man med stor sexuell aptit) och perspektiv (heteronormen) som är stöttepelare i patriarkatets ideala bild av sex.

Problemet med Russell, tänker jag, är inte att han skämtar om sex. Han skämtar om sex på alla möjliga sätt; under showen igår skojade han om allt från orgasmljud till tidelag. (”Damn cats for having their anuses as their most prominent feature. And then there’s the tail standing right up, like some kind of fuck-handle!” Jo, det var väldigt väldigt roligt.) Problemet är att när han skämtar om sina sexuella relationer med kvinnor så gör han det utan att väva in problemformuleringar kring kvinnan-som-sexobjekt. Och jag tänker att han är bättre än så – att han kan göra smarta nyanserade skämt som både är roliga och dissar patriarkatet. Vänta, jag vet detta tillochmed: tillexempel här i sin vlog The Trews (detta avsnitt med gästspel av min andra Brit-com-favvo Simon Amstell) och i showen igår när han pratade om prinsessan Dianas fyra faser i hennes mediala skildring som kvinnliga arketyper (det var väldigt roligt och träffsäkert faktiskt: först var Diana ”the Virgin” när hon gifte sig med Charles; sen blev hon ”the Mother” när hon födde prinsarna; efter skilsmässan blev hon ”the Whore” och efter dödskraschen i Paris upphöjdes hon såklart till ”the Martyr”).

Så det jag absolut kan och vill kritisera Russell för är att hans skämt (även om dom oftast är väldigt roliga) stödjer den rådande könsmaktsordningen. Det jag önskar han skulle göra är läsa lite mera feministisk litteratur och genusteori. Men vet ni, jag tror han är medveten om sitt kunskapsglapp själv också:

Skärmavbild 2014-04-10 kl. 20.26.58
You still need to work on it Russell, men du är en smart man, you’ll get there. [x]

Så, jag ska runda av strax. Jag antar att risken är stor att det här inlägget kommer lämna samma smak i munnen som jag fick efter att min vän konfronterade mig om att jag ursäktar Russells sexism. Då får det väl vara så. Jag vill iallafall avsluta med en (enligt mig) fantastisk video där Russ är smart, och rolig, och snuskig med. Den finns här, och han pratar bland annat om klimatfrågan i relation till att politiker inte håller vad dom lovar, utan istället håller oss ”drip-fed little measures” av förändringen vi verkligen vill se (och behöver):

”Ooh we’re giving you recycling bins!” [the politicians say]. Oh thanks!? The planet’s still fucked! Naomi Klein, who knows a lot more about this shit than I do (and God knows that’s not hard) said that in terms of climate change and necessary ecological action we are way way beyond the stage of politely turning up and rattling a few placards. There needs to be a defiant stance taken against the corporations that for their own ends are desecrating our own planet. The system in place with these little vows, these neat little ejaculations of apparent power of the little vote – I’m not interested in that. I want fucking bukake in their faces!

Samma set avslutar Russ med det här:

I think that it’s the feminine that we have to look to. […] I don’t know what it’s like for a woman but I do know that women’s rights are an important issue, I do deplore any kind of injustice and sexism – none more than my own, ‘cause I’m of course subject to the ideas that I’ve received culturally. And I think that what we need is to have feminism not as a sort of marginalized ideology that is political and entirely gender-based, but as a spiritualized ideology that informs all of us.

Och vet ni, nu är jag supersugen på att diskutera feminism med Russell Brand.

Läs Mer

Tystnaden som uppstår…

…på ens blogg när det blir vår. Och hur den bryts när regnet bestämmer sig för att börja falla. Dom senaste dagarna har jag bland annat gjort det här!:

Skärmavbild 2014-04-09 kl. 08.51.52 Skärmavbild 2014-04-09 kl. 08.52.02
Gått med Jäänyball och Simon Cyklopens svarta marknad där Hnana sålde grejor.

Skärmavbild 2014-04-09 kl. 08.52.12
Beundrat dom här figurerna i Högdalen.

Skärmavbild 2014-04-09 kl. 08.52.22
Beundrat den här neonvarianten av Caroline Segers autograf, by Elin Magnusson i utställningen Avspark på Haninge kulturhus.

Skärmavbild 2014-04-09 kl. 08.52.42
Beundrat den här utsikten hemma hos Robin. Samt blivit lite provocerad av den. En får inte bo inom tunnelbanenätet och ändå ha sån här utsikt. Det är inte vettigt. FFS.

Skärmavbild 2014-04-09 kl. 08.52.32
Kommit till skolan och blivit glatt överraskad av lugnande post-it som var uppsatt på ateljédörren. Det visade sig sedan vara hemskt smart marknadsföring av en ny elevutställning. Jag blev glad hursom.

Skärmavbild 2014-04-09 kl. 08.52.52Skärmavbild 2014-04-09 kl. 08.53.03
Och ni vet, grejat.

Skärmavbild 2014-04-09 kl. 08.53.18
Men hallå. Hallå! Vååååååår hörni!!!!

Läs Mer