Supermarket 2014

Så, det var Supermarket förra helgen, den årliga konstmässan för konstnärsdrivna gallerier. Jag tycker ju att mässammanhanget är… tricky. Inte optimalt sätt att se konst, om jag ska vara diplomatisk. Men såg en del fina grejer iallafall. OCH DN Kultur skrev om min gamla skolkamrat Petter som visades i Detroits monter, så bara det var ju awesome (och välförtjänt).

Det roligaste jag såg på Supermarket var hursom Mnky Bizz Group från Las Vegas (bonus-Agnes i bilderna!):
supermarket1
supermarket2
supermarket3[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=7hnhvF1xCac[/youtube]

Läs Mer

Huset tomt

Dagens vackraste samt sorgligaste fotoserie finns på sajten 100 Abandoned Houses. Övergivna hus i Detroit har fotats av Kevin Bauman, själv Detroitare. Det är kusligt. Och ser coolt ut.

På hemsidan skriver Bauman att

100 seemed like a lot, although the number of abandoned houses in Detroit is more like 12,000. Encompassing an area of over 138 square miles, Detroit has enough room to hold the land mass of San Francisco, Boston, and Manhattan Island, yet the population has fallen from close to 2 million citizens, to most likely less than 800,000. With such a dramatic decline, the abandoned house problem is not likely to go away any time soon.

03150403_12_xl 10150402_14_xl A foggy morning in Detroit[x]

 

Läs Mer

Hemfärdsdrama

Jag var precis med om sjukaste grejen på vägen hem. Tydligen ”händer det här ibland”, men jag hade ingen aning om det så jag tänkte jag skriver om det här för att informera om att det här tydligen är en grej: en cysta i min mage sprack, vilket medförde att jag typ tappade kontroll över kroppen ett tag.

Jag hade dragit en kvällsfika med Elin, kaffe och smörgås, på Götgatan. Går till Slussen för att ta Norsborgslinjen hem. Vid Hornstull börjar jag få ont i magen. Det känns typ som mensverk (vilket för min del kan bli ganska mycket ont) så vid Liljeholmen tar jag en Ipren. Sen börjar jag känna mig yr – det liksom susar i öronen och jag måste tänka på hur jag andas, det känns som att jag kallsvettas och magvärken blir bara värre och värre. Vid Sätra pallar jag inte mer, jag måste ha luft, och upptäcker när jag reser mig och går ut på perrongen att jag knappt kan gå, liksom stapplar fram som om jag vore full trots att huvudet är helt med och jag är spiknykter. Jag lutar mig mot en sandbox och då orkar inte benen längre – jag sjunker ihop på gruset och kan inte resa mig upp. Skäms för tubföraren måste sett mig och tänkt att jag var full, aspackad, klockan halv sju en måndagkväll. Försöker gömma mig bakom sandboxen för att ingen annan på perronegn ska se mig och… jag vet inte vad, försöka hjälpa mig? Jag tänker inte direkt klart.

Men nu är jag rädd. Jag ringer runt till folk som skulle kunna komma och hämta mig men ingen kan; funderar på om jag borde ringa 112, ringa efter en ambulans; om någon har gett mig roofies på cafét; om det är blindtarmen; om jag borde ringa mamma (men vad skulle det göra för gott). Smärtan i magen är helt out of this world, som att någon bestämt sig för att köra in en näve i magen och vrida om allt. Så jag sitter där på marken och tänker på att andas, försöker koncentrera mig på att resa mig. Efter många långa minuter går det att resa sig och värken känns överkomlig, och då kommer strax nästa tåg mot Norsborg, så skakig går jag på det och åker hem (livrädd för om jag kommer kunna gå från stationen hem till lägenheten när jag väl kommer till Fittja, men det är ett senare problem resonerar jag).

När jag nått Fittja är värken i princip över och det är lugnt att gå, även om jag är sjukt skakig för att jag blev så rädd och chockad över vad som precis hänt. När jag kommit hem ringer jag Vårdguiden, och en väldigt trevlig och lugnande Ingmarie berättar för mig att det högst troligen var en cysta som sprack i magen, vilket kan ha utlöst ett plötsligt blodsockerfall – därav yrseln och kroppskollapsen. När vi pratat klart så kollar jag upp det här på nätet, och ja – cystor vid livmodern kan spricka, det kan kännas som kraftig (hysterisk) mensverk, då kan en få blosockerfall och det var antagligen det som hände. Sträckan Hornstull-Fittja tar väl drygt 25 minuter, lägg till 10 minuters freak-out slash väntan på nytt tåg i Sätra och hela grejen tog inte ens 40 minuter. Men 40 panikfyllda minuter I must say.

My god, jag skakar forfarande, men jag tänker att det är av chock. Det där var helt sjukt. Men Ingmarie sa att ”det här händer ibland”, så nu vet vi det. Sprickande cystor i magen – inge roligt.

Läs Mer

Life-hack: RPG IRL

Jag vet att många av mina vänner sitter och skriver på sina C-uppsatser just nu, så jag tänkte dela med mig av en sjukt värd grej som faktiskt verkligen hjälpt mig när jag skriver uppsats, då jag lyckas vara en prokrastinerare av rang, och uppsatsskrivartiden blir en tid då livet ba fuckar ur. Jag vänder på dygnet, jag äter bara mackor, hemmet förfaller, men blir det någon uppsats skriven? Nej. MEN SÅ!:

För cirkus två månader sen så upptäckte jag en hemsida och app som typ förändrat mitt liv: HabitRPG. Det är som ett rollspel och en att-göra-lista i ett. En får själv skapa sina tasks i form av saker en måste göra oftare eller mer sällan (habits), saker en ska göra varje dag (dailies) och saker som behövs göras så snart som möjligt (to-dos). När en gör grejerna får en poäng som kan bytas in mot roliga grejer som en själv gjort till belöningar (jag måste tillexempel ha åtminstone 10p för att ”få” gå ut och öla med mina vänner, eller 5 för att ”få” titta på ett nytt avsnitt av någon serie), eller balla grejer till ens avatar typ. Om en väntar för länge med att fixa något, eller gör någon av sina habits för sällan eller för ofta, går uppgiften från gul till röd och ”tar” mer av ens liv. Vid ett visst antal poäng och regelbundet genomförda sysslor levlar en upp.

Jag är helt kär i det här spelet. Jag har tillochfrån extremt dålig självdisciplin – speciellt i uppsatsskrivartider – så HabitRPG håller reda på mig åt mig liksom. Jag har hittills dött tre gånger, och aldrig kommit upp över lvl3 så den dåliga förloraren i mig blir också sporrad att, ni vet, diska, dammsuga med mera för att plocka alla poäng…

Skärmavbild 2014-02-13 kl. 10.44.55
Det här är ett helt seriöst tips från mig till dig om du också lider av prokrastinationssjukan. Hoppas det kan hjälpa 😉

Så, nu kan jag kryssa för ”Uppdatera bloggen”…

Läs Mer

Cringe attack: en vet inte nåt innan en lärt sig det

Jag var precis inne på statistiksidan för min hemsida, och såg att en länk på Grafiskt Forum lett någon till lilla mig. Klickade på länken, läste tråden där min hemsida länkats. Det var av mig själv, jag hade den som en hyperlänk i min profil, men det jag hade skrivit var jobbigt att läsa. Det var flera år gammalt, och jag hade kommenterat något i stil med ”Men vaddå [annan användare], vad menar du? Kan man ta en master på en master??”

Jag visste inte att en kunde ta dubbel masterexamen. Och jag fattar, det här är inte värsta grejen, men det kändes så himla pinsamt att läsa det. Att jag inte visste. Och så får jag typ tvinga bort min skämsattack med att aktivt påminna mig själv om att en inte kan veta saker innan en lärt sig dom. Jag får flashbacks från när jag var ca 15 och skulle tvätta en maskin tvätt själv för första gången i mitt liv, och min mamma skrattade när jag frågade om jag gjorde rätt och hon ba ”Va, vet du inte att [insert tvättfakta]??” och jag ba ”NEJ, JAG HAR ALDRIG GJORT DET HÄR, JAG KAN INTE” och vart skitsur för att hon liksom förväntade sig att jag skulle kunna någonting från början.

Så är det, en gång i tiden visste jag inte hur en tvättade och en gång i tiden visste jag inte att en får ta hur många masterexamen en vill (och har råd med). Det känns bara väldigt jobbigt att påminnas om att det fanns en tid innan jag besatt denna kunskap. Som Danisnotonfire skulle sagt; cringe attack!!

Läs Mer

Dags för OS!

Här är grejerna jag finner glädjer mig mest inför OS-invigningen i Sochi:

* Google
Skärmavbild 2014-02-07 kl. 18.05.25

* Canadas snygga bobvideo
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=effb2JYiKXM[/youtube]

* Alla HBTQ-personer som åkt till Sochi för att representera sina länder vid invigningscermonin

* Live and Let Love-videon (som jag och Elin och Johan deltog i, även om vi uppenbarligen inte fick komma med på bild – men jag lovar, vi är med och sjunger!)
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=0KWhaqr1v8s[/youtube]

* Och mest igenkänning hittade jag Emil Jensens Fejsysida
Skärmavbild 2014-02-07 kl. 18.09.13

…Nä, nu blir det På spåret.

Läs Mer

Grattis stora lilla syster!

maja15
Kolla lillbullen!

Idag är en alldeles alldeles speciell dag! Det ligger något magiskt i luften, och jag kan tänka mig att hela Nyköping liksom vibrerar just nu – min lillasyster fyller nämligen myndig. Det är 18 år sedan den lilla plutten ploppade ut i världen och berikade familjen Näslund med massa kärlek och spex och en liten gnutta frustration då och då 😉

maja12
Maja-busfrö.

Min syster har under sina 18 år på jorden gjort mitt liv mycket roligare och mer spännande. Majsen gör allt det jag aldrig gjort – det är ballt och modigt. Hon är väldigt bestämd och passionerad över en massa saker och det tycker jag är hemskt fint och inspirerande. Hon har en fantastisk sångröst, strålande hand med djur, och när jag har haft problem och behövt prata har hon lyssnat och kommit med råd. Jag är väldigt väldigt tacksam för att hon finns i mitt liv.

garaget
Finaste finaste systeryster på barndomsgården.

Många gånger har jag såklart tänkt ”lilla skitunge!” om henne (även om detta hände oftare när vi var yngre och hon promt skulle vara med mig och mina kompisar när vi umgicks, vilket jag tyckte var skiiitjobbigt) och ibland fattar hon och jag verkligen inte varandra, för att vi är så olika antar jag, men fan alltså. Jag älskar henne så himla himla mycket och vet med all säkerhet att mitt liv skulle vara miljoner gånger sämre utan henne.

Hoppas din dag blir fantastisk, lilla skrutt.
Grattis grattis grattis! Puss!
/storasyster

Läs Mer