Om våld

1) Hurra, jag kunde vara hemma idag med! Ligger nerbäddad i sängen med tre paket näsdukar och en flaska vatten+echinaguard+C-vitamin. Nu ska väl den här förkylningen ge med sig.

2) När jag såg bilderna på hur Charles Saatchi tar tag om hans fru Nigella Lawsons hals, och hur hon senare med tårar i ögonen lämnar restaurangen där händelsen utspelade sig, trodde jag knappt mina ögon. Om han kan göra sådant ute bland folk, vad försegår då inte bakom stängda dörrar? Och dom har vart gifta i tio år… Jag tänker att det hela är så fruktansvärt tragiskt bara. Och läskigt, att våld i nära relationer är så himla vanligt – jag blev själv alldeles paff när jag insåg att jag har två vänner som genomlevt sådana relationer (och fler som vuxit upp med våld i familjen). Och jag vet hur mycket styrka som krävdes för att kunna lämna. Kanske är det därför jag blir så frustrerad när folk pratar om Rihanna och Chris Brown (”Men hon har ju förlåtit honom, då är det ju lugnt”), eller hur ONTD reagerade på Saachi och Nigellabilderna (”Nej vaddå, säkert att han inte bara känner på hennes halsmandlar?”). Som att allt vi vill göra är att hitta ursäkter för ”ingen stannar väl i ett destruktivt/våldsamt förhållande?”

Jo, många gör det. Alldeles för länge. Det finns ett jättebra TED-Talk om det här, varsågoda:

”Why did I stay? The answer is easy: I didn’t know he was abusing me. Even though he’d hold those loaded guns to my head, pushed me down stairs, threatened to kill our dog, pulled the key out of the car ignition as I drove down the highway, poured coffe grinds over my head as I dressed for a job interview, I never once thought of myself as a battered wife. Instead I was a very strong woman, in love with a deeply troubled man. And I was the only person on Earth who could help [him] face his demons.”

Och kom inte med några ”vi vet inte vad som hände” för jo, Saatchi har erkänt att han tog strypgrepp på Nigella under ett bråk, och det tillsammans med bilderna säger fan allt.

Sååå, 3) jag skulle vilja uppmana er som har användarkonto på Saatchi Online att stänga ner det. Jag stängde precis ner mitt. Prenumerera inte på nyhetsbrevet. Gå inte på Saatchiägda institutioner eller event. Konstvärlden är så jävla cynisk och svårnavigerad som det är, jag vet, men det där aset har redan pengar så vi behöver inte fortsätta att fylla hans fickor.

Läs Mer

Sjuk

Den obligatoriska postfestivalförkylningen har slagit till med full kraft. Igår jobbade jag med en stadig en-panodil-varannan-timma-diet, men idag kände jag mig tvungen att sjukskriva mig. Hoppas dom hittar en ersättare för imorgon också så jag kan stanna hemma då med, för det här är inte kul men det skulle vara än mindre kul att traska iväg till jobbet i det här skicket.

Allt gör ont. (Edit: upptäckte efter att jag publicerat inlägget hur läskig Matt Smith-cut outen ser ut där han hänger i bakgrunden…)

Det är så himla tråkigt att vara sjuk. Det finns liksom ingen energi till någonting men samtidigt känns tristessen av. Vad gör en när en är sjuk? Jag har mest läst Magdalena Nordins blogg sen jag vaknade men nu känner jag att det är dags att byta underhållningskälla. Några gamla Supernaturalavsnitt kanske?

Läs Mer

HULTAN2013


Jag och Maria tog tält och sovsäck och drog till Hultsfredsfestivalen i dagarna tre. Det var typ sjuuukt najs.

Maria och jag; festivalsköna. Vädret på torsdagen; not so skönt. Men sen på fredagen och lördagen så sprack faktiskt himlen upp och vi fick sol! Jag har tillochmed bränt nosen litegranna!

Goaste mellansnacket hade Hästpojken. Maria satt innan och ba ”Han verkar så himla gullig! Typ svärmorsdröm!” och jag ba ”Jag vet ingenting förutom att Caligula är rätt bra.” Men hon hade helt rätt, hans mellansnack fick en att vilja krypa upp i hans famn och somna med hans armar om en. Prrr.

Bästa publik hade helt klart Daughter. Det var en av mina favoritkonserter också, den enda jag faktiskt började böla under. Det var allsången under Youth som gjorde’t.

Mest imponerande strupe
stod Band of Horses sångare Ben Bridwell för. Wow.

Mest provocerad blev jag av This Is Head och deras dryga attityd på scenen. Jag skiter i om musiken är bra – spottar sångaren öl på en måttligt road publik är jag inte intresserad av att se mer.

Mest peppad var jag på Tegan and Sara, och dom var såklart svinbra. Såklart. Och svincoola, såklart. Och jag vill ju typ gifta mig med Tegan, men hon verkade mer intresserad av att få någon svensk att gifta sig med systrarnas mamma, att döma av mellansnacket.

Godaste festivalmaten var smålandsrullen, om-nom-nom. Med frukostfalafeltallriken dag två på tät andraplats.

Mest tech-fuck ups led tyvärr My Bloody Valentine av. Ljudet var så kasst att vi började fundera på om dom helt enkelt skulle köra något slags experimentellt postrock-set utan sång.

Dyrast och blaskigast var såklart ölen på spelområdet – 50cl Åbro i plastmugg för 58:- Dude wtf.

Charmigast var Thomas Mars i Phoenix (ovan), som hoppade ner i publiken och sprang omkring, och Kings of Convenience som bara liksom charmade byxorna av alla!

Sämst, alla kategorier, var några jävla jeppar som kallade sig Det vet du. Dom kändes ungefär lika fräscha som mina armhålor efter tre dagars festivalande utan att duscha. Och det tråkiga med att området var så litet, var att en inte kunde fly musiken. Jag och Maria försökte sätta oss längst bort på området men fortfarande kunde vi höra deras satans ”Shit shit / pommes frites” och ”Ikväll ska vi ha sex / med nån ful som vi kommer ångra hela veckan” och ”VISA PATTARNA!” – ja, dom skrek seriöst så! Och folk applåderade!? Skärpning Sverige.

Mest groovyvar Theme Park (ovan),AlunaGeorge och Adrian Lux (jag hade jävligt kul i danshavet under Teenage Crimes tbh). Men det stora OMG-DANCE-LIKE-THERE’S-NO-TOMORROW-priset går såklart till Fatboy Slim, som var sista akten på lördagen. Alltså. Alltså jag minns inte när jag dansade så mycket senast. Det var helt hysteriskt. Sån jävla värd avslutning på hela kalaset.

Gulligaste grannarna var Camp KOS(X), bestående av 8 st livsberusade 18-åringar som underhöll mig och Maria när vi tälthängde. Hoppas sista året på gymnasiet blir strålande! Puss!/tanterna

Tack för i år, Hultsfred! Vi är nöjda, you did good!

Läs Mer

Topp 5: Disneylåtar

5. ”Man är väl infödd” från Oliver och gänget.
Världens ballaste artful Dodger svassar runt och drygar sig i New York. Personligen föredrar jag den senare dubbningen från -96 med Jan Johansen som Dodger, gentemot den från -88 med Tommy Nilsson, men det där beror nog på vilken VHS en hade hemma…

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=Md3FSOnKGfA[/youtube]

4. ”Inte jag, inte kär” från Herkules.
Förutom att både Hades och muserna var fantasiska, så gör Myrra Malmberg Megs epiphanylåt över sina känslor för Herkis så jävla strålande.

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=tFUiM16PvSg[/youtube]

3. ”Stand out” från A Goofy Movie.
Jag minns hur jag såg den här filmen om och om och om igen och jag visste inte vem jag var mest kär i; Max eller Roxanne. Däremot visste jag att – SPOILERS LOL – när dom fick varandra i slutet så liksom svämmande jag över av lyckokänslor. Mitt livs första OTP? Anyway, Powerline heter egentligen Tevin Campbell och har typ en karriär på riktigt. IKR?

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=3debg_o3u_o[/youtube]

2. ”Ett steg före” från Aladdin.
Ja men Peter Jöback, asså liksom. Kung.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=QQqAIumGCe0[/youtube]

1. ”Hela min värld” från Den lilla sjöjungrun.
SisselKyrkjebøøø du magiska varelse! Hur kan någon sjunga såhär? Hur kan en jävla låt göra att hela ens kropp typ spasmar av gåshudsrysningar? Ja, jag är så himla nostalgimjäkig men jag minns också verkligen hur jag sjöng med till Lilla sjöjungfrun-LPn, flyttade den där nålen om och om igen (tänk om repeatknappen hade funnits då…) och låg och blundade på vardagsrumsmattan och skrålade med. Gash. Så bra.

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=Ebgnn16ub2o[/youtube]

 

Bubblare: ”Esmeraldas bön” från Ringaren i Notre Dame”Längesen i december” från Anastasia ska väl nämnas också, trots att den faktiskt inte är en Disneyfilm.

Läs Mer

Hej hej bloggen!

Först och främst: performencen gick bra. Dokumentation kommer asap. Rolig kväll också, och fantastiska performances av bland andra Sarah Degerhammar och Jesper Eklund, samt fina Vilda.

Idag har jag jobbat på brödboden. Mina stammisar var gulliga som vanligt, och nästan allt sålde slut. När jag kom hem sov jag länge. Det var skönt. Sen när jag vaknade åt jag toast med stekt svamp och rödlök. Sen gjorde jag en header till min Society6-sida, och bytte välkomstbild på min hemsida. Förutom detta har jag fibblat extremt mycket med min iPhone, som ÄNTLIGEN fungerar!! Inge mera Android, hurraaaa!

Imorgon ska jag till Konstfack och introdag till sommarkursen, tema Ödemark/waste land. Detta är roligt eftersom det är min frus namn. Jag hade dock inte tänkt att göra konst om henne. Utställningsdatum är bestämt förövrigt, vernissagen äger rum på Konstfack den 2 september. Då är ni varmt välkomna.

Och nu… ska jag sova igen. Hej då bloggen!

Läs Mer