”They give awards for […]”

Jag känner mig väldigt väldigt pepp på Joseph Gordon-Levitts egna lilla Garden State, Don Jon, som kommer till svenska biografer snart förhoppningsvis?? Don Jon handlar om en porrberoende Jersey Shore-type-a-dude som blir kär i en romcomberoende -dudette. Jag tror att den kan vara asbra.

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=6615kYTpOSU[/youtube]

Also, Scarlett Johansson spelar en av huvudrollerna, och hon är ju typ… fantastisk.

Läs Mer

Låt för en grå fredagskväll

[youtube]https://www.youtube.com/watch?v=Oextk-If8HQ[/youtube]
Oh simple thing,
where have you gone?
I’m getting old and I need something to rely on

Känner mig så väldigt melankolisk idag. Pratade nyss i telefon med mamma, det hjälpte ganska mycket. Men fortfarande vill jag mest krypa ner under täcket och förtränga att världen är så orättvis och att människor är så hemska mot varandra.

Idag pratade jag med en bekant som hävdade att ”kidsen förstör bara för att dom tycker det är roligt. Det finns inget politiskt i det som händer i förorten nu, det är bara destruktiva rastlösa ungdomar som behöver veta hut!”

Så ja, jag tog debatten. Berättade om hur en undersökning om upproren i London 2011 visat på att många av dom som deltog i efterhand uttryckte en lättnad över att för första gången i sitt liv känna lite makt. Känna att en själv har makten – inte politikerna, inte polisen, inte ett samhälle som sviker gång på gång. Och hur dessa ungdomar liksom blev berusade av den makten. Kids som blivit jagade av poliser hela sina liv fick för en gångs skull jaga poliserna.

Nej, jag säger inte att det är rätt. Nej, jag stödjer inte våld. Nej nej nej, jag ser inte dom sociala orättvisorna som någon slags ursäkt för vad Londoniterna gjorde då och vad förortsungdomarna gör nu. Men kom för fan inte och säg att det inte är politiskt.

Läs Mer

Hälsningar från förorten

Nu: om att det brann om bilar häromkvällen när en gick hem från tunnelbanan.

Jättemånga har skrivit jättebra om det. Megafonen gör ett strålande jobb med insamling till dom som fått sina bilar brända och organiserar presskonferenser där dom utrycker den frustration som många känner. Journalisterna försöker, jag fattar att dom försöker. Det räcker inte. (Dom jag tycker betett sig helt vidrigt hittills är Fredik det-här-får-Husby-borna-fixa Reinfeldt och hans fellow moderat Bo Sundin som erkänner att förorten nedmonteras, men att det är ”överdrivet”. Husby har ju faktiskt tre bankomater i centrum.) Jag tror inte jag kan tillföra något vidare i analysen, men jag kan länka till dom som försökt.

Men, det jag kan kan säga är det här: det är intressant att se människor skriva om förorten så självsäkert på Facebook, när jag vet att dom aldrig satt sin fot här. När jag vet att bilden folk har av förorten skiljer sig ganska rejält från mitt område, som jag älskar. Det är lätt att vara fördomsfull, det är lätt att tänka i svart-vitt.Jag vet inte hur jag själv hade tänkt om jag inte hade bott utomlands mycket, och därav vet hur mycket det betyder att då kunna omge sig med människor som pratar samma språk som en själv, har samma vanor som en själv. Eller om jag inte vart och sett med egna ögon hur damerna på Kvinnocentrum i Tensta gråter av oron över nära familj som fortfarande befinner sig på platser där bilar brinner och bomber smäller varje dag (och fortfarande kommer dom tre dagar i veckan och försöker lära sig ett språk dom inte haft någon relation till innan). Om jag inte läst en hel del om skapandeprocesser av Den Andre. Om jag inte flyttat till Fittja.

Jag flyttade inte hit utan motstånd från min omgivning. ”Törs du ta med dig Kuro ut dit? Jag har hört att i Fittja äter dom katter,” ”Du får aldrig gå från tunnelbanan själv på kvällen!” och ”Vågar jag parkera bilen här, eller borde jag ställa den vid Kungens kurva och ta tunnelbanan sista biten?” (In these lights, ställ den vid Heron, ja.) Det är såhär vi behandlar förorten. Termen ”självuppfyllande profetia” comes to mind. Hursomhelst, jag vill berätta att jag hälsar regelbundet på fler grannar här än vad jag någonsin gjorde på Gärdet, att det är så fruktansvärt vackert häromkring med parkerna och Albysjön och joggingspåren och båthamnen, att jag älskar att bo så nära MKC och Subtopia, och att människorna här generellt är supertrevliga, tillochmed när vi tjabblar om tvättstugetider. Så, då var det sagt.

Samt: livet stannar inte upp för att det här händer. Jag, Camilla, mina vänner och skolkamrater som bor i Akalla, Husby, Tensta, Norsborg, vi slutar inte att åka till skolan eller till jobbet eller att gå till affären för att köpa mjölk. Men i våra förorter finns en massa människor som inte har något jobb eller skola att åka till, och om jag känner såhär kan jag kan inte ens föreställa mig den sorgen dom måste känna när våra kvarter blir brända.

Skolor med usla resultat blir nedlagda, barn blir flyttade på istället för satsade på, samtidigt som RUT-avdraget numera innefattar läxhjälp så att rika barn pluggar bäst. Fritidsgårdar stängs förungdomarna som behöver en plats att gå till, ungdomar som inte kommer in på skolor, inte får jobb. Allt hänger ihop.

Jag kan förstå att det här händer, men jag hatar det.

Läs Mer

Årets födelsedagspresent

This just happened. This has happened. Det här är numera något jag måste förhålla mig till existerar i mitt liv. Jag har en 180 cm 11 i mitt rum. Det är sjukt, och jag vet inte hur jag förklarar för Maria och Camilla hur väldigt glad jag är, samtidigt som jag starkt motsätter mig att människor uppmuntrar min stördhet på det här sättet. Det här är så himla himla konstigt.


Och jag ser precis lika störd ut som jag känner mig.

Läs Mer