Just nu, på Konstfack

Förmiddagen spenderade jag i föreläsningssalen, lyssnade på Behzad Khosravi Noori prata om konst/politik och iranska dokumentärfilmare, och såg ett helt fantastiskt performance av Michelle Teran. Alltså det var så himla himla bra. Ska kolla upp henne mer, sen får hon en egen bloggpost, helt enkelt. Det förtjänar hon.

Sen satte jag mig i attan och skrev på texterna som ska presenteras imorgon när det är dags att ha Language+Materialsavslutning. Jag ska framföra ett performance, samt prata ca 10 min om dom här veckorna och hur min skrivarprocess sett ut. Efter det knapprandet på dattan, har jag spenderat några timmar med mitt nyinköpta knådsilikon och gjort formar till min cowboyarmé som jag ska gjuta!

Ball huh?

Men nu! Nu är det dags att ge sig av från denna gudsförgätna ateljé, möta upp Daniel och gänget och sjunga karaoke på japanskt vis vid Odenplan! Yay!

Läs Mer

Frudag

I lördags hade jag och Camilla frudag, med gallerirunda på Hudiksvallsgatan (Stockholms ”lilla Chelsea” som en turistblogg så käckt kallade det), strosande, indiskt på söder och varsin dubbel espresso på Victoria. Visst låter det så himla gött? Det var det bannemig också.

På Huddiksvallsgatan stod Christian Larsen för bästa och spexigaste utställningen med Jeannin/Shuurmans Le Rond Universel. Animation-video-skulpturinstallation som var både underhållande, poetisk och mystisk. ”Jävligt hipster,” som Camilla uttryckte det. Men jag gillar ju sånt. Och hallå – en liten larvliknande varelse berättar för sin alkemist-fladdermuskompis om sina teorier kring yttre rymden? Ni hör ju, briljant.

Inne på Galleri Flach fanns en extra fin videoinstallation i Mikael Lundbergs utställning Ansiktets schakt – ett gäng videomonitorer, ståendes direkt på golvet, loopar en massa olika människor som springer runt runt i något slags runt utrymme, en silo?, med några centimeter vatten som täcker betonggolvet, och således skvätter upp på väggarna mer och mer för vart varv löparen gör.

Camilla och konst.

Uta Barth på Andréhn-Schiptjenko tyckte jag var tråkig. Foton på ljus som faller på gardiner. Jag och frugan tittade på varandra och konstaterade, än en gång, att bara en lyckas ”ta sig in” i gemet – i stallet till något av dom stora gallerierna eller i någon high and mighty curators katalog – så kan en fan göra vad som helst och betala hyran med det. Foton på ljus som faller på gardiner, för hundratusentals kronor. Jävla modernister.

Nordenhake hade Eva Löfdahl sin utställning Objects of Circulation, med hemskt fina snäckbollar, märkliga men stiliga antenner och mina favoriter: gipsblock med diverse floratryck. Vackert, avskalat, dämpat, mastigt men samtidigt skirt. Jag gillade det.


Snäckboll och gipsblockstryck.

Inne på nya Cecilia Hillström Gallery hade Young In Hong broderat graffiti (!!) och det låter kanske… oinspirerat? Klassiskt uttryck möter urbant utryck, la-di-da, vi har sett det förr. Men den här samlingen verk var faktiskt intressanta, både tekniskt och i bild/ordval. Dom hängande trådändarna, som en kan känna igen från exempelvis Ghada Amer, påminde mig om precisionen och hantverket, som bryter totalt mot min idé om spontan energisk street art. Motiven varierade; min favorit var en poppig gorilla men även klassisk grafftypografi fanns. Jo, otippat intressant tyckte jag.

Sedan tvingade Camilla mig att till Odenplan. Hon sa att det var skönt att ”strosa lite”. Jag undrade vad det egentligen är meningen att man ska göra när man ”strosar”? Hon sa att man tillexempel kan titta på fasader. Jag sa att jag tycker det är tråkigt med fasader. Fasader och fasaner är faktiskt mina två värsta hatgrejer. Då kallade hon mig för en hater. Jag fnös. Sen, under den kvartslånga promenaden sade jag ungefär var tredje minut ”Kolla Camilla, kolla fasaden! Ser du den? Titta på den!” Camilla suckade, och sa ”Jag ser. Hater.”

Blä!

Läs Mer

Sååå… jag är mobillös

Igår blev jag bestulen på min mobil. Jag och Lina stod i kön till kassan på ett café. Jag pratade i mobilen med Peppe, men såg att Lina redan var framme och betalade, så jag sa hejdå, lade mobilen i jackfickan och gjorde lite snabbt min beställning. Jag väntade på att min latte skulle bli klar. Jag gick med den till bordet där Lina satt sig. Så skulle jag ta upp telefonen igen, men då var den inte i jackfickan. Lina testade att ringa den och sa ”Den är avstängd, jag kommer direkt till ditt mobilsvar?” och då var det som hopplöst på en gång. Någon har snott den, tatt den ur min jävla jackficka utan att jag har kännt något alls, stängt av den och dragit.

Eftersom jag och Lina satt oss på caféet för att jobba, fanns en dator nära till hands, men jag kan berätta att iCloudfunktionen Hitta min iPhone hjälper föga när telen är avstängd. Aaaanyway, tacka gudarna att jag var med Lina så jag kunde ringa polisen och min teleoperatör på en gång, och Camilla vars mobil jag fick låna för att ringa försäkringsbolaget såfort jag kom hem… Det är ett jävla meck att bli bestulen.

Men ärligt, vilken pärs alltså. Hela mitt liv fanns i den där telefonen. Tur iallafall att jag backuppade i princip allt på molnet, så såfort jag har en ny iPhone kan jag bara hämta ner allt igen. Men… en ny iPhone? För vilka pengar då? TryggHansa ger mig bara 1300, eftersom mobilen var över ett år (med två veckor) och har sjunkit i värde sedan femman kom ut (jag hade 4S).

Nej jag vet inte… Jag ska få låna Marias gamla 3a ett tag, det är snällt. Så får vi se. Trist är’e iallafall.

Läs Mer

Lost in translation

Om ni undrar vad jag pysslar med just nu till den där textkursen jag pratat om, kan jag berätta att: för några månader sedan gjorde jag en intervju med Elin om förebilder. Denna intervju har jag översatt och använt i Becomings bland annat. Idag filmade jag mig och Elin när vi återagerade situationen, fast efter det översatta ”manuset”. Jag vet inte vad det kan komma att leda vidare till, men det kändes intressant att testa, och se vad som händer när vi spelar oss själva och repeterar saker vi redan sagt, fast på ett annat språk.


Me: Exactly. It was something very different from Linda Skugge, because Linda Skugge was so angry and Ola was so happy. It was about expressing yourself from that joyful perspective. The protest was dressed in song and dance.

Elin: Yeah well, Linda Skugge was working on that intellectual level, even though she did talk a language you could understand then. So as a teen, you’d feel all mature and clever. ”I’m dealing with all these issues,” you know. And my emotional roller-coasters were legitimate and grown-ups felt like shit too. Like, it was real and not just something that apparently would pass once we got older. That was so fucking annoying, when adults said that it all would pass and you’d go ”But this is how it feels now.” And she made you feel validated. But the fight Ola Salo was fighting was different. Not an intellectual one, more like…

Me: Well, your right to express yourself, and your right to look however you choose without having to be so fucking considerate of other people’s thoughts and views all of the time. Like, Father of a Son is a super-political song. [The Ark] were really activistic when they first came. It was later on that the glamour and the aesthetic aspect became the focus of interest.

Elin: Yeah. And that effected me. I guess that’s how role models work – you start to become interested in what they’re interested in.

Läs Mer

Hos Pitchfork kan en streama Comedown Machine alldeles lagligt nu fram till skivsläppet

Varsågoda!

Tap Out
Soft. Lite tråkig. Men den är lite sexig också va? Om ett one night stand, med gitarren och den80-taliga synthslingan. Jo, lite sexig.

All The Time
Bra, men basic.

One Way Trigger
Älskar den här. Älskar att lyssna på den när jag äter frukost, när jag jobbar i ateljén, älskar att sjunga på den i duschen, skulle säkert att älska att dansa till den på klubb. Find a jooob / find a frieeend / find a hooome / find a dooog!

Welcome to Japan
Åååh. Strålande fin refräng, och mmm basen.

80’s Comedown Machine
Såld redan vid introt. Stalker lyrics? Jag vet vad det här är för sorts låt – en sån man kör igång när man vill dansa tryckare i vardagsrummet klockan fyra en lördagsmorgon. En sån.

50/50
Den här kommer jag springa till. Bra energi. Och sjung-muttra I will saaay / I will say don’t judge me lite lite för högt, så att personen på löpbandet brevid stör sig lite lite på mig.

Slow Animals
En till soft låt. Fin refräng. Julian sjunger fint.

Partners In Crime
Hmm. I’m not sure. What’s up med synthen i refrängen? Fast jag gillar bryggan. Men alltså refrängen? Nä jag vet inte. Jag vet inte alls.

Chances
Börjar som Taken for a Fool? Åh, fin. Jättefin första refräng. Jättefin brygga med Julian som gåttmed på att spela spelet. Jättefin refräng om att han är lack på’t. I will not wait up for you anymore / so you can ask me if something is wrong

Happy Endings
Igen, soft. Älskar refrängen. Älskar gitarren under refrängen.

Call it Fate, Call it Karma
Det här är helt enkelt ett mycket soft album. Med mycket 80’s-os. Och mycket high-pitched Julian. Men mycket fint. Den här sluttrean känns som en chill efterfest, typ.

Hela skivan kanske känns som en chill efterfest, come to think of it? I like it, men det hade fått kunna vara mer dancey-dancey. Helhetsintrycket blir ändå lite… tråkigt. Även om det är väldigt fint. Nåväl. Nu är den slut och jag säger godnatt!

Läs Mer

Sweet16 i lördags

Så, Maria har fyllt år och firade detta i lördags med sweet16-fest. Alla skulle komma klädda som sina 16-åriga jag. Det var hemskt festligt.

Popbrudar var vi allihopa, allihopa, allihopa…

Fast det är klart, vissa var ju lite mer goth, vilket Simon försökte återskapa med svart peruk. Den var dock liiite för lockig, så han såg mer ut som pudelrockare.

Önskar att jag hade tagit en bild på Camilla också – hon hade svart långkjol och lackkorsett på sig. Jag kallade henne för the Dark Queen of All hela kvällen. Hon hörde fel och trodde att jag kallade henne för the Dark Queen of Wall.

Min fru, väggdrottningen.

Dagen efter!Marias nya lägga är helt hysteriskt fin. Men själv skulle jag nog aldrig klara av att bo i sådär mycket vitt – jag behöver färg runt omkring mig. Plus börjar annars noja över att jag ska spilla oborttvättbara saker på allt.

Bhäst. (Bild lånad från Simons Instagram.)

Här; jag i den fina lägenheten, i den riktiga nya hårfärgen. Rosa var bara för kvällen, men jag har färgat orange/rött. (Bild lånad från Simons Instagram.)

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=-SyBR-M2YvU[/youtube]
Here, have some Le Tigre. Festen till ära, och för att jag precis läst ett kommentarfält fullt av Lady Gaga-fans som inte visste vem Kathleen Hanna är. Ledsen i ögat nu.

Läs Mer

Comedown Machine-nytt

Två låtar har nu släppts från The Strokes nästa skiva, Comedown Machine, och tvärtemot vad alla kommentarsfält verkar tycka så är jag väldigt glad i One Way Trigger men mindre imponerad av första singeln All The Time.Men så osar också One Way Trigger av förra skivan Angles och Julian Casablancas sologrejer, med syntar och falsettrefräng, medan All The Time är en klassisk Strokeslåt som lika gärna hade kunnat funnits pånågra av bandets allra första skivor från tidigt 2000-tal. Så det är klart att om en tycker att bandet utvecklats åt ett skumt håll iochmedAngles, så är det skönt att luta sig tillbaka i klassiska Strokesgitarrer. Nu vet jag att både kritikerna och försäljningssiffrorna säger att Angles var ett asgrymt album, så kanske är det bara jag som måste sluta läsa kommentarsfält. Jo, det kan nog vara en bra idé.

Peppen är iallafall på:Comedown Machine släpps om 10 dagar.

All The Time har ju fått en video också, ett slags videocollage från Strokesresan so far:
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=TJC8zeu3MHk&hl=en_US&version=3]

Och, om ni missat One Way Trigger så har vi den här:
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=itY62ToB5SE&version=3&hl=en_US]

Läs Mer

Lilla lördagslistan

A.k.a ”Caroline beter sig som en vanlig bloggare, och fyller i en lista hon hittat hos Niotillfem

När vaknade du imorse?
När klockan ringde 7.30, men jag låg i sängen och drog mig i säkert 20 minuter…

Vad var det första du tänkte när du vaknade?
Jag hängde kvar i drömmen jag drömt ganska länge. Tänkte på den. Jag, mamma och lillebror åkte runt i mammas bil. Runt-runt-runt. Kom ingenstans, bara åkte. Jag tror den kan kommit till iochmed att mamma kört runt på mig så mycket när jag varit i Nyköping dom senaste gångerna.

Har du ringt nån imorse, vem och vad sa ni?
Nej. Men Camilla kom nyss hem från nattpass på jobbet, så vi har snackat lite över min frukost/hennes middag.

Vilket humör är du på?
Strålande! Nu ska jag till jobbet och vara göllig, och sen ska jag hem till Maria på födelsedagskalas!

Vad har du på dig just nu?

Röd ärmlös klänning från Gudrun Sjödén som brukar få agera nattlinne.

Har du ont någonstans?
Närrå, känner mig frisk och kry!

Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du då sugen på?
Ermahgawd, jag skulle vilja äta typ en brutal sundae med varm kolasås och brownie i botten och valnötter och marshmallows. Det skulle vara världens bästa lördagsfrukost.(Och det är pga såna övertygelser som jag aldrig kommer bli en skinnybitch.)

Hur mycket var din senaste lön på?

Uhh… jag tror Fabriquelönen var på typ 3000:- och vad ligger CSN på, cirkus 9000:- va? You do the maths.

Vad köpte du när du drog ditt kort senast?
Haha. Öl.

Vilken var den första hemsidan du gick in på på internet?
Fejsy först, sen DN.

Vad ska du göra ikväll?
Sweet16-fest i Marias nya lägenhet! Vi ska klä oss som vi gjorde när vi var 16, lyssna på musiken en lyssnade på då, samt dricka det en drack då. Det kommer bli en afton av häxbrygder och Christina Aguilera, helt enkelt.

Vilken är den första låten du sätter på idag?
Jag är lite inne i en Oasisperiod just nu, så det blir nog Don’t look back in anger.

Vad tycker du om din blogg?
Alltså, den här bloggen är en blandning av prestationsångest och skämskuddepanik. Samtidigt som jag tycker att det är väldigt roligt att blogga. Jag önskar jag skrev mer om konst bara, men det blir verkligen helt hysteriska prestationsångestmoments när jag försöker, för jag vet att en del konstfolk läser den och då blir jag rädd att jag ska säga/tycka/uttrycka mig fel. Ugh, damn you, icke-existerande självförtroende!

Vad gjorde du för exakt en vecka sedan, den här tidpunkten?
Sov, för jag var ledig förra helgen och då går jag INTE upp innan… elva.

Tror du att du kommer få en komplimang idag, för vad?
Haha, jag vet inte! Kanske kommer Amanda på jobbet säga att jag är fin i håret? Hon har inte sett nya färgen än.

När fotade du något senast, och vad?
Fotade Ebba när vi fikade i förrgår, med ambitionen att Instagramma henne, men så blev det inte av för Instagram känns ganska tråkigt just nu.

Har du gjort av med pengar idag, på vad?
Nej inte än, men det kommer väl säkert.

Om du sträcker ut ditt ben rakt ut, vad snuddar du vid då?
En av kartongerna med könst i, som står under mitt skrivbord.

Vad har du på dig idag?
På jobbet: svart-beige-randig tröja, svarta stupisar, svarta Converse, mitt Fabriqueförkläde.
På festen: min gamla favvotröja från tonåren; en svart Rodebjer som hängt med så länge att den inte en enda hel söm längre, och jeans. Så kul klädde jag mig när jag var 16… Men jag hade rosa hår.

Läs Mer