Hänger i Nypan: ser konst, dricker latte, gör research, etc

Hej Nyköping! Svängde in på Galleri Sjöhästen igår och såg glaskonst av Micke Johansson och måleri av Frank Björklund. Och det är lustigt att jag precis skrivit om hur måleri är en sån grej som verkligen kan få mig att bli positivt överraskad för Björklunds måleri gjorde mig alldeles överlycklig! Surrealistiska motiv baserade på ordlekar, mycket mycket välarbetade kompositioner och hantverksmässigt skickligt. Jag gick runt och bara rålog inne på Sjöhästen. Dit med er, Nyköpingsbor.

Sneak peek från utställningen: Kubistisk skörd.

Sen gick jag och den här solstrålen och drack kaffe på Voyage. Bra ställe alltså, Voyage! Billig fika (latte och pajbit för strax över 50-lappen), snygg inredning, trevlig personal… Fan, jag går mycket hellre hit än till Coffeehouse eller Kumlinz. Ska en äta är det väl iofs Hellmans som gäller…

Idag hänger jag på Culturum hela hela dagen. Researchar lite grejer (och leker med Noel Fielding-outfits då…). Ses här? Puss!

Läs Mer

Fantastiskt

En av grejerna som jag älskar med fandom, är att vi är så jävla kreativa. Ett av mina absoluta favorittidsfördriv när jag inte gör skolarbete är att leka med den här Flash-klippdockan som en Fieldmouse har gjort! Alltså, hur ball är inte hen!?!?

Alla dom där outfitsen är såklart något Noel Fielding vid något tillfälle har haft på sig, från den röda läderbodysuiten till knappen som det står ”I’m a mess” på. Åh, det känns precis som när jag var liten och försökte kombinera ihop dockornas finaste kläder!


Preeeeetty.

Läs Mer

Day 14 – Favourite video piece

Dag 14/30, så nästan halvvägs nu! Hela listan finns här.

Min mamma är en sån där som, så fort en film blir minsta lilla sorglig eller vacker, börjar snyfta och snörvla och snyta sig. En annan sitter där och ba ”Men hallå, det är en Hollywood-rom-com, du vet ju att hon inte alls kommer gifta sig med svinet, utan välja sin ungdomskärlek som, visst, vart något av ett svin han med men som alla fattar är en snäll kille innerst inne och den hon borde vara med. Det är lugnt, gråt inte.” Men jag tror mamma tycker det är lite skönt att gråta till sånt. Känna med någon annans fiktionella olycka.

Jag har lite svårare att gråta på det sättet. Jag gråter ganska ofta av skratt, när saker bara är sådär skitkul att det känns som hella kroppen ska gå sönder för att den där roliga grejen är så jävla genial och rolig. Ibland gråter jag när någon dör i en tv-serie jag verkligen gillar (daym you Mitchell!). Annars – gråter inte så ofta ändå.

Men när jag såg Candice Breitz videoverk Working class hero på Luisiana 2009, då blev jag precis som mamma. Snyftig och snörvlig och smög iväg till toaletterna för att snyta mig och vänta ut rödögdheten i ensamhet. Så jävla berörd. Och ja, den går att länka till här, ni kan hitta filmen på Breitz hemsida (Work -> Video -> Working class hero). Men jag tycker inte alls att det är samma sak om en inte sitter i ett stort kolsvart rum, med den här enorma videoprojektionensom värsta panoramavyn framför en…

Jaja, vackert var det iallafall. Vackert med ett tjugotal Lennonfans som sjunger sig igenom hela Working class hero-skivan á capella. Sånt gör mig blöt i ögonen.

Läs Mer

Våga vägra konsumera skit

Hej hej bloggen! Ibland funderar jag på det här: i dagens samhälle, som är ett kapitalistiskt patriarkalt ett, ärens konsumentmaktett av dom få verktyg den lilla individen har för att påverka.

Att använda ens konsumentmakt är att aktivt säja åt marknaden och makten hur en vill att samhället ska se ut. Att bara köpa KRAV-märkta ägg från frigående ute-höns säjer tillexempel ”Jag vill inte att hönorna som värper mina ägg aldrig ska ha sett solljus.” Att köpa fairtrade-kaffe betyder att du säjer ”Jag tycker den där kaffeodlaren ska ha skäligt betalt.” Etcetra. Det är lätt att tänka men lilla jag gör väl ingen skillnad,men om alla tänkte så, hur skulle världen se ut då?

Saken är den att ofta tycker jag, som vit medleklassbrutta i Sverige, att jag har rätt till en jävla massa grejer. Klart jag har rätt till svingod choklad, och om det är så att någon underbetald barnarbetare har plockat kakaobönan så är det väl bara att inte tänka på det? Jag har väl för fan rätt till lite god choklad!?

Men så tänker jag såhär: nej. Om jag ville skulle jag kunna få allt jag vill, men om jag tänker efter lite till så vill jag egentligen inte stödja mycket av den skit som försegår i världen. Det kan handla om baksidor av det kapitalistiskta systemet, och det kan handla om patriarkatets uttryck.

nej Strage, en får faktiskt döma konstnärer på samma sätt som en får döma allt annat, och inte bara tänka ”Men jag vill haaaaa!”. Jag håller med Maja på Nöjesguiden. Våga vägra konsumera skit, helt enkelt.

Läs Mer