Offer och martyrer i Gbgs konsthall

Vi for till Göteborgs konsthall och tittade på samlingsutställningen Offer och Martyrer.

Mycket var mycket bra, tyckte jag! Speciellt två verk stod ut: Tanja Ostojićs Looking for a Husband with EU Passport, från 2000–2005 och Ruti Sela och Maayan Amirs videoverk Beyond Guilt II från 2004.

Tanja Ostojićs Looking for a Husband with EU Passport är ett projekt som genomfördes under fem år, där konstnären aktivt letade efter en man som kunde ge henne uppehållstillstånd. Inte en pojkvän, inte en sexpartner utan just bara någon att gifta sig med. I utställningen fick man se utdrag ur diverse mailkonversationer Ostojić haft med potentiella makar, tidningsannonsen som kickade igång projektet, samt dokumentation av performances som Ostojić framfört under projektets gång.

I Ruti Sela och Maayam Amirs video Beyond Guilt II får vi träffa ett stort antal män som Sela och Amir via internet bjudit in till ett hotellrum. Alla män presenteras med sitt internetnick, och anländer med en halvtimmas mellanrum. Under denna halvtimma samtalar konstnärerna och den aktuelle mannen om sex, även om det ibland svävar iväg till att handla om allt från krigsärr till självförtroende och rasism.

Sen tyckte jag Magnus Thierfelders installation Silence från 2011 var ganska fantastisk också. Generellt bra, bra utställning! Tack Göteborgs konsthall!

Läs Mer

Bang the doldrums

Jag spenderade helgen i Göteborg, och passade såklart på att se ett par utställningar. Först och främst var jag på min goa vän Hannes vernissage för hans fotoutställning Doldrums!


Doldrums hänger fram till den 18 december på Galleri Monitor, Chalmersgatan 4 i Götet. Sjukt vackra bilder, en del maffiga naturvyer och ett par mer intima bilder där Hannes fångat poetiska men märkliga situationer. Fint fint! Go see!

Läs Mer

Kalaslördag

Jag och frugan, kalasfina och kalasglada.

I lördags hade jag och Camillo äntligen vår inflyttningsfest. Det var roligt! Lite dans, lite sång, lite spex, lite chill, massa folk, massa gött. Jag glömde såklart ta mingelbilder, men som tur var höll Peppe i kameran vid kvällens slut, och tog en egobild och en otrevlig bild.

Egobild.

Otrevlig bild.

Läs Mer

Ännu ett exempel på hur pengar tydligen är viktigare än människor

”The truth is so far down. News becomes politics, it becomes: Who can sue you? And if somebody can sue you and you say something about them that they don’t want you to know, news organizations are backing off. They’re absolutely backing off. And the reporters know where their pay-checks come from, so they will back off as well.”
– Jane Akre, amerikansk journalist

Medialized
, UR, lätt värd den halvtimma det tar att se den. Ba gör’t.

Läs Mer

FIS

I förrgår kväll gick jag, ‘Milla Stylez och J-Fury på FIS. Det är sant, Film i Samtidskonsten förkortas så, och när dom läste upp programmet så sa dom inte ens ”f-i-s presenterar,” utan just ”fis presenterar.” Jag må vara vuxen and all that, men det är fan roligt. ”Välkomna till kvällens FIS-visning.”

Anyway, FIS hade tvåtimmarsvisning med samtida videoverk på Bio Rio i Hornstull. George Barber, Joan Jonas, Sung Hwan Kim och Spartacus Chetwynd stod på programmet. Helt ärligt blev jag inte imponerad av något jag såg. Det skulle väl vart Joan Jonas Volcano story från 1989 som kändes något intressant, men allt som visades kändes ganska… oaktuellt? Utdaterat. Till och med Chetwynds film Hermitos Children från 2009, som med alla krafter försökte vara spexig, utmanande, cutting-edge, blahablaha, kändes bara så väldigt gjord och spretig och tråkig. Ni vet när en ser en film/ett verk/läser en bok/etc som försöker vara så himla provocerande, men istället bara blir provocerande dålig? Lite så kände jag efter Hermitos Children.

Okej, så inte jättebra. Peppar för nästa visning istället, på Zita den 14 december kl 19.00. See you there?

Apsnygga Tilda Swinton i en still ur Jone Jonas Volcano story.

Läs Mer