En karaktär och sånt där

Jag såg nyligen Simon Amstells show Do Nothing ju. I den pratar han mycket om hur du eller jag eller vem som helst kan försöka se sig själv ”as a character in someone else’s dream”. Såhär: allt det vi utger oss för att vara inför andra, är kostymer, påhittade roller i andras drömmar. Alltså inte i vår egen världsbild spelar vi den där rollen – rollen du upplever och befinner dig i är ju inte samma karaktär som människan du möter ”ser”. Den karaktären finns bara i huvudet på den personen.

Visst är det en ganska befriande tanke, ändå? Att vi alla på något sätt bara är pussel som människorna runt om oss försöker pussla ihop, och gillar man det inte är det bara att byta ut bitarna. Vi bygger alla ihop våra karaktärer i någon annans dröm.

Jag blir ofta trött på mig själv. Önskar ofta att jag skulle kunna byta karaktär. Önskar jag kunde sluta säja så urbota dumma grejer ibland, bli smartare socialt, sluta skratta så jävla högt och våga flörta när jag ser någon jag är attraherad av. Etcetra.

Och jag vet att hur och varför jag tycker att dessa förändringar bör ske, ändras från dag till dag. Men just ikväll, just ikväll skulle jag vilja vara den här bloggen. Fångad i en liten chubby kvinnokropp. (Horribelt klyschigt skulle man kunna säja. Nå, då får man väl säja det.)

Nu ska jag sova. Godnatt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fjorton − 6 =