Häppi midsommar, i efterskott!

Ja, jag har varit frånvarande. Det är för att jag har metacampat på en gård i Norrland. Danzat mig svettig i en vedbod. Druckit rom och cola vid öppen eld. Ätit sillunch och jordgubbstårta och grillat halloumi och rabarberpaj och ojojoj! Haft det fint, kort sagt.

Nu är jag hemma på gården i Sörmland i stället. Tog med mig Peppe, vi ska försöka göra lite konst. Sen drar jag till London och kramar om min favoritkompis. Sen kommer jag tillbaka till Stockholm, kanske. Kanske.

Läs Mer

Bara en tanke

Av någon anledning sitter jag och läser en faktapdf om hemundervisning just nu.

”Enligt en undersökning som J. Gary Knowles vid University of Michigan, USA, gjort, fortsatte ca 40% till universitetet. Ca två tredjedelar var egenföretagare och ingen var socialt utslagen eller arbetslös!”

Så, inga av dom hemundervisade barnen var socialt utslagna. Hmm… Jag undrar om det kan ha något slags samband med att familjerna uppenbarligen har råd med hemundervisning.

Läs Mer

Dagens checklista

* 9.30 – möte med Amanda och Peppe i Mindepartementet -diskutera mitt och Peppes kommande samarbetsprojekt ”Playground for adults”
* Klippa filmen till midsommar
* Hämta ut projektorn från Teknikförrådet
* Börja packa väskan för midsommar/Nyköping/London
* 17.00 – vernissage på Galleri Mejan – Ulrika Lublin och Sannah Salamehs EN ÖN FLERA ÖN / Do I make myself clear?

Jag vet inte vad jag ska ha på mig… Duger det här?

Läs Mer

En karaktär och sånt där

Jag såg nyligen Simon Amstells show Do Nothing ju. I den pratar han mycket om hur du eller jag eller vem som helst kan försöka se sig själv ”as a character in someone else’s dream”. Såhär: allt det vi utger oss för att vara inför andra, är kostymer, påhittade roller i andras drömmar. Alltså inte i vår egen världsbild spelar vi den där rollen – rollen du upplever och befinner dig i är ju inte samma karaktär som människan du möter ”ser”. Den karaktären finns bara i huvudet på den personen.

Visst är det en ganska befriande tanke, ändå? Att vi alla på något sätt bara är pussel som människorna runt om oss försöker pussla ihop, och gillar man det inte är det bara att byta ut bitarna. Vi bygger alla ihop våra karaktärer i någon annans dröm.

Jag blir ofta trött på mig själv. Önskar ofta att jag skulle kunna byta karaktär. Önskar jag kunde sluta säja så urbota dumma grejer ibland, bli smartare socialt, sluta skratta så jävla högt och våga flörta när jag ser någon jag är attraherad av. Etcetra.

Och jag vet att hur och varför jag tycker att dessa förändringar bör ske, ändras från dag till dag. Men just ikväll, just ikväll skulle jag vilja vara den här bloggen. Fångad i en liten chubby kvinnokropp. (Horribelt klyschigt skulle man kunna säja. Nå, då får man väl säja det.)

Nu ska jag sova. Godnatt.

Läs Mer

Mat, bananer!

Carro kom hit igår kväll, och som lovat – stört jävla god mat. Carro hade med sig plantains, aka matbananer, som är en alldeles alldeles magisk frukt. Som en underbar blandning av potatis och banan. Som en stor banan, med hårdare fruktkött och inte lika ”stark” banansmak. Som kolhydratshimlen, eventuellt. Alltså, bra grejer.

Caroline² gör ghanesisk böngryta med plantaiiins

Detta behövs:
* fyra stycken plantaiiins
* två vitlöksklyftor
* en chillifrukt
* några tomater
* en burk krossade tomater
* två burkar black-eyebönor
* starka kryddor, typ cayennepeppar, svartpeppar, chillipulver, vi hade i lite spexig ”pastakrydda” as well…
* massa olja
* massa salt

Såhär ser en plantain ut i jämförelse med vanliga bananer. Grövre, lix. I bakgrunden sitter Carro och hackar vitlök och chillifrukt.

Vitlök och chilli fräses i olja i stor kastrull.

Skala plantainsen och skiva i centimetertjocka skivor. Hetta upp någon centimeter olja i en stekpanna.

I grytan kastar vi i hackade och krossade tomater, bönor, kryddor (och eventuellt lite grönsaksbuljong). Låt koka på medelvärme tills allt riktigt geggat ihop sig och blivit skitstarkt. I stekpannan steker/friterar vi plantainsskivorna en sida i taget. Och låt dom ligga tills dom blivit rätt så bruna – hellre lite för krispiga än underkokta. Och salta rikligt.

Sedan äter vi, och förundras över hur något som ser så basalt och simpelt ut, kan få våra smaklökar att skaka rumpa på detta sätt!? Herreminje, matbananer <3

P.S. Avnjutes förslagsvis med en kall folköl. Ba ett tips.

Läs Mer

There’s something about cats…

Slösurfar in på Livejournal. Hittar det här inlägget.
Naturlig fortsättning 1.
Naturlig fortsättning 2.

Förövrigt så är jag alldeles in awe of the Amstell. Han är fantastiskt rolig, och smart, och smärtsamt ärlig och självutlämnande. Makron ovan är från serien Grandma’s House som han skrivit och spelar huvudrollen i. Igår såg jag hans stand-up-show Do Nothing, som var fantastiskt vacker, och rolig. Se den, vetja.

Läs Mer