Just nu i ateljén


Ibland, när jag sitter och petar mig i näsan iateljén, så nojar jag liteöver att Peppe plötsligt ska kika fram bakom sitt skynke, göra en grimas och skrika högt ”FY FAN VAD DU ÄCKLIG!”…


…men det händer aldrig. Jag borde alltså sluta noja över detta och peta på, helt bananas!


Och om han någon gång faktiskt kikar fram, är det uteslutande trevligt. Aldrig för att ropa obehagliga saker. Bara le, och ibland babbla lite om humlor eller hjärnforskning. Eller andra saker som inte har med min näsa att göra.


Förövrigt var jag på Akademibokhandelns bokrea i förmiddags och införskaffade dessa två fine pieces of paper scraps. Fantastiska Nina Hemmingsson och mina future husbands (ja, plural, vi får flytta till Salt Lake City eller något) Filip och Fredrik.

Hur har ni det out there, enlördagskvälla som denna?

Läs Mer

Be the change

”I think one of the main unique qualities about
the language that art speaks, is that it doesn’t
take for granted that the world is truthful. It looks
at the world as if the world is a model. And the
world is a model, it is a constructed world. Reality
is constructed. There is not an ”objective truth”
out there. And what happens is: if you successfully
starts a dialogue on that basis, that reality is
a construction, suddenly reality alsobecomes
relative. Suddenly it can change. If it is a
construction, it is much likely to be renegotiated.
And if’t is an objective truth, it’s less likely to be
reneagotiated, because people believe that
God has made it or something like that.

When I talk about ”reality” or the world not being
objective but a ”personal point of view”, it’s
not so much about the personal point of view,
but simply to argue that the world can change.
And art is one of the tools with which you can
address this change.”

Olafur Eliasson i den här KSpecialen på SVTplay

För övrigt läste jag nyss på Facebook att Handmade har vernissage idag, så om du är i Nyköping tycker jag att du ska pallra ivägdig till Bryggeriomradet innan 15.00! Skynda, skynda!

Läs Mer

Mycket jobb och djupa suckar

Mitt hem, mitt liv förfaller när jag jobbar såhär mycket. Glömmer att svara på vänners sms och mail, samlar på mig tvättberg jag aldrig har tid att beta av, disk i drivor på köksbänken. Glömmer äta, glömmer duscha – har inte tid på morgonen, orkar inte på kvällen. Orkar aldrig ta tag i att stoppa täcket i ett nytt påslakan, så jag sover i det obäddat och tänker att jag gör det imorgon kväll.

Men i torsdags var jag på Konstfack för att kandidattvåorna hade vernissage. Trevligt, träffade några jag inte sett sedan innan jag for till Japan, och fina verk hade dom fått ihop också. Speciellt förtjust blev jag i Jennifer Samelands video och interaktiva verk där hon försöker att bli månadsgivare till H&M och Bonnier förlag, samt samlar in pengar i utställningen från besökarna till dessa två företag.

Igår var det lönefredag. Då lyxade jag till det vid sjusnåret, med en cafémacka och en cafékaffe i hörnet Drottninggatan/Herkulesgatan. Väldigt trevlig personal på det fiket. Och tydligen ”rear” dom ut dagens mackor när klockan börjar klämta stängningsdags, samt att påtår ingick, så jag satt och kände mig nöjd och billigt lyxig. Bra grejer. Sen gick jag tillbaka till ateljén, och jobbade fram till 23.42, sen gick jag till tuben och åkte hem. Hopp hopp!

Läs Mer

Ja, all denna konstiga konst…

Jag kommer för mitt liv aldrig förstå hur en del människor resonerar. Exempelvis Göran Lundbom som kommenterat på Mikke Schiréns blogg, här.

För det första: Art Lab gnesta drivs av människor som tagit magisterexamen på konsthögskolor. Dom är utbildade konstnärer. Det är deras jobb, inte bara något slags ”fritidsnöje”.

För det andra: Göran Lundbom verkar ha problem med att människor brinner för att fortsätta skapa kultur, och att staten stödjer detta kontinueliga arbete för att hålla vår samtid rik på kultur som är aktuell. Visst är historia viktigt, visst ska man stötta hembygdsföreningar och våra kulturminnen, men är det inte också viktigt att låta samtidskonsten få ta plats – den konst som skapas nu, av och för och på grund av hur vårt svenska samhälle ser ut just idag?

Är tanken kanske ”Nä, det har ju redan gjorts en massa konst/musik/teater, det behövs inte mer nu.”?

Nog för att vi alla har olika intressen. Göran Lundbom gillar inte ”konstig konst”. Jag själv går aldrig på fotboll, hockey, innebandy, you name it, jag tycker lagsporter är ungefär det tråkigaste som finns. Men det betyder ju inte att jag inte tycker att det ska läggas skattepengar på att underhålla sporthallar eller ges bidrag till klubbar och sportevent. Bara för att det har spelats en massa matcher förr, betyder det inte att det ska sluta spelas nu – då dör ju sporten.

För det tredje: Art Lab i Gnesta är icke-vinstdrivande. Viktigare än att tjäna pengar, är att det görs intressant och nyskapande konst där. På Art Labs hemsida står det ”Our mission is to create a stimulating environment for contemporary art production, exhibitions, events and to engage our local and national audience.” I projektbeskrivningen står det ”Målet är att arbeta tematiskt, exempelvis kan AIR projekt, utställningen i utställningshallen samt debattkväll och öppna samtal avhandla ett utvalt tema eller en frågeställning. Detta utbud kan kompletteras med föreläsningar och kurser som handlar om andra aspekter av samma frågeställning, inom vetenskap, forskning, litteratur etc. Verksamheten verkar som en motor för kommunens konstnärliga utveckling genom att framhäva lokala, nationella och internationella konstnärer. ART LAB gnesta berikar grannkommunernas kulturutbud och blir genom detta en bro mellan Södermanslands län och Stockholms län. En sista utpost av Stockholms storstadskulturmiljö och ett första progressivt kulturubud på Sörmlands landsbygd.”

Och det här vill människorna bakom Art Lab göra utan siktet inställt på pengar – dom vill helt enkelt skapa en plattform för ny konst i Gnesta. Det kommer innebära hårt jobb, massa slit, massa pengar ur egna fickor (och massamassamassa engagemang och tid). Antagligen blir det tufft att gå runt dom första åren, antagligen längre. Man tjänar inte storkovan på såna här projekt. (Men det tillför kulturlivet oerhört mycket, speciellt i småstäder där utbudet på konst ofta är skralt och konsten ifråga ofta ser rätt homogen ut.) Så självklart är 60.000 i bidrag helt fantastiskt, och antagligen väl investerade pengar om man ser till hur ambitiöst projektet är. För ambitiöst är det, herregud, jag kan inte ens föreställa mig hur hårt det här gänget måste jobba just nu. Men det skulle vara intressant att åka dit och se hur det går. Se allt som händer, hur det fungerar att dra igång något sånt här. Hur mycket arbete det kräver.

Jag tror Göran Lundbom skulle behöva se det också.

Läs Mer