Tips, tips! The Unmaking of Statements

Var på min vän Camillas karl Anton Engvalls vernissage igår på Nationalgalleriet. Utställningen heter The Unmaking of Statements och diskuterar… konstens språk, tänker jag. Eller avsaknaden av detta. Det fanns ett väldigt intressant statement till utställningen där Anton klargör sin egen ståndpunkt, och öppnar med ”Språket är kontaminerat. Alla medvetna formuleringar är översättninger. Alla konstnärliga formuleringar är översättningar. I alla översättningar försvinner en viss mängd information och en annan information uppstår. Alla konstnärliga formuleringar bär således initialt på sin egen lögn.”

Verken i lokalen fanns bland annat hintar om text som inte gick att läsa, och reproduceringar (posters) av originalverk (målningar) – originalen var isärklippta och presenterades i dom små trälådorna i bilden nedan. Där ser ni också inramade böcker och måleri med ursvarvade (?) cirkelformer.

Om ni är i Stockholm innan den 13 februari tycker jag absolut att ni ska kolla in The Unmaking of Statements. Nationalgalleriet ligger i Gamla stan, på Skomakargatan 3.

Läs Mer

Stefan Lindqvist på ÖBKHL

Har varit i Örebro i dagarna två! Träffat gamla vänner, hämtat min nya familjemedlem (liten svart katt som jag ska presentera för er mer rekordeligt senare) och, så klart, kollat lite konst.

Örebro Konsthall ställde Stefan Lindqvist ut måleri och en video. Mest landskap, vilket jag inte diggade så mycket. Inte för att det inte var skickligt, för det var det, men bara så väldigt tråkigt… Däremot hade Lindqvist i ett mindre rum på Konsthallen, samt på nedervåningen, även hängt upp ett par måleristudier av kroppen, och framför allt händer, som jag tyckte väldigt mycket om. Samma man i cargobrallor och bar överkropp står och vrider sina händer, detta är målat i olika färgsättningar och det fungerade väldigt väldigt bra tillsammans. Framför allt uppskattade jag texturen Lindqvist fått fram på just händerna – som att han hade målat av en marmorstaty istället för en levande människa. Det blev väldigt effektfullt!


Fina Emelye som jag bott hos nu, och som även min bebiskatt vuxit upp hos!

Läs Mer

Elles @ Centre Pampidou – Mona Hatoum

Jag har skrivit om Mona Hatoum förr (flätan, om ni minns) och på Centre Pampidous utställning Elles medverkade Hatoum med videodokumentation från performancet Roadworks från 1985.


Stillbild från Roadworksvideon.

I Roadworks går Hatoum runt i simpla kläder, barfota med kängorna fastknutna så att dom släpar efter Hatoums fötter. En får se både konstnärens envisa steg, men även reaktioner hos männsikorna som ser henne – mina favoriter var två välklädda unga män som började asgarva efter hon hade passerat. Det blir fint, en skön kontrast till hur seriöst och pretantiöst performance lätt ofta känns. Samtidigt en kommentar om mottagandet när en sticker ut, om att försöka göra någonting en själv tycker är viktigt men sedan bli skrattad åt bakom ryggen.

Ni kan se en bit från videon här.

Läs Mer

Elles @ Centre Pampidou – Dorothea Tanning

Gamla räven Dorothea Tannings installation Chambre 202, Hôtel du Pavot, från 1970 fanns även den med på Elles-utställningen. Riktigt fint. Vackra mjuka tygskulpturer och stämningsfullt med färgvalen. Mossgrönt, snällt brunt och en helt tweedinklädd öppen spis. Som en brittisk herrgård i något slags freaky alternativt universum. Jag gillar’t.


Ja, allt är i naturlig storlek. Av det som är ”naturligt” alltså.

Läs Mer

Elles @ Centre Pampidou – Ghada Amer

På utställningen Elles på Centre Pampidou fanns det skitballa konstnärer. En av dom var Ghada Amer.

Jag minns första gången jag hörde talas om Amer – jag gick fortfarande på Örebro Konstskola och hade precis börjat spåna på ett projekt där jag ville brodera, varpå min lärare Norman Sandén tipsade om Amers stora och häftiga verk med tyg och tråd. Jag googlade henne och gillade det jag såg skarpt, men att se en av hennes tyger på riktigt var faktiskt mycket häftigare. Eftersom Amer låter lösa trådar hänga blir motivet väldigt förvirrande till en början, och en får aktivt leta efter bilder. Sen när en väl börjat se dom, tar dom aldrig slut. Mängder av kroppar letar sig fram igenom nystan av tråd. Väldigt vackert, och jag gillar att hon använder sig av en historiskt sett kvinnlig sysselsättning som material till att göra bilder om kvinnlig sexualitet.

Plus, väldigt snygga bilder. (Ibland räcker det nästan med det.)

Läs Mer

Elles @ Centre Pampidou – Rachel Whiteread

Centre Pampidou i Paris pågick utställningen Elles, som var så himla himla bra! Den var så himla himla bra att jag tänker tipsa er om ett gäng coola brudar därifrån. Vi börjar med Rachel Whiteread, som deltog med ett verk från 2003: Untitled (room 101)

Det Whiteread har gjort är helt enklet att hon gjutit av hela insidan av ett rum. Detta råkar inte vara vilket rum som helst, utan George Orwells gamla kontor på BBC. Det kontoret där han började skriva 1984.

Läs mer här.

Läs Mer

Ingen rast och ingen ro

Kom hem från Paris runt tre på måndagen, då var det bara att börja packa upp dom fyra väskorna och fem kartongerna med Japanlivet i. Nu börjar lägenheten likna sig själv igen. Typ, snart. Lite bättre tillochmed, nu har jag ju en Rilakkumaväckarklocka.


Rilakkuma tar sakta men säkert över mitt sovrum.

Igår var det första dagen i skolan, ekonomikurs hela dagen och när jag skulle sova kunde jag inte sluta tänka på F-skatt, bokslut, moms och underskott. Jag är inte särskilt intresserad av Skatteverket och miniräknare egentligen men det är såklart superviktigt med en sån här kurs, eftersom nästan alla yrkesverksamma konstnärer jobbar som egenföretagare. (Något jag definitivt inte tänkte på när jag skolkade från Matte B på gymnasiet!) Som tur är har jag fått lite koll på hur sånt här funkar tack vare Okynnes, som ju faktiskt är en ekonomisk förening. Men vi skulle ärligt behöva bli bättre och mer pålästa inom bokföring och skatteregler inom Okynnes också. Så ja, bra med ekonomikurs. Men lite, lite, lite… tråkigt.

Läs Mer

Idioter

Usch, jag tänkte skriva om något skittråkigt och jobbigt nu. Idioter.

Gårdagen var egentligen superfin, vi gick runt i katakomberna på förmiddagen, sen jobbade vi hela eftermiddagen.

På kvällen for vi till Butte Chaumonte och gick på en bar i parken där. Jag glider iväg till bardisken för att köpa öl, och när jag vänder mig om för att gå tillbaka till mina vänner står ett killgäng där och vänder en iPhone mot mig, med en bild på en erigerad penis som sticker upp ur en byxgylf.

Jag blir chockad, och muttrar något surt samt gör en min. Riktigt powerful, eller hur? En min. Där visade jag dom vart skåpet ska stå.

Iallafall, jag och Jesp drar allena vidare till Tape Bar, där vi pratar med diverse spexiga fransoser, blir bjudna på shots av bartendern, Jesp kissar i kors med DJn och jag står vid ett tillfälle och tröstar en gråtande fransyska. All in all, en spexig afton.

Det är sen, när jag och Jesp rumlar ut i natten på jakt efter en taxi hem, som det blir jobbigt på riktigt.

En bil kör förbi, en kille lutar sig ut och skriker ”Salope!” åt mig. Jag blir asförbannad, ropar ”Fuck you!” tillbaka och säjer till Jesper ”Det betyder hora pa franska!” varpå även Jesper ropar något efter bilen. Bilen stannar då, mitt i vägen, och ur den kommer tre snubbar runt 25-27 som ser pissed ut och bara väntat på en bra tillfälle att spöa upp någon. Dom ställer sig runt mig och Jesper och börjar jiddra om respektlöshet, jävligt ironiskt, och jag minns inte hur, jag var så rädd att jag knappt kunde mitt namn längre, men tillslut ”får” vi tydligen gå. Utan att Jesper fått stryk, tack gode gud.

Fy fan. Jag minns inte när jag senast var så rädd. Jävla jävla jävla idioter.

Jag vet inte, jag gillar Paris jättemycket men det där var två möten med dum-i-huvet-snubbar med för mycket testosteron och för lite hjärna, på lite för kort tid.

Läs Mer