Day 18 – Your favorite birthday

(Dag 18 av 30 – hela listan finnes här.)

Förra fodelsedagen firades i Berlin, och det var ganska oslagbart. Frukostbuffé på bästa cafét i Prenzlauer Berg, chill dag och karaokeklubb på kvällen med fina vänner. Jag sjöng Kate Nash för tjoiga tyskar och en vän blev så full att hon spydde tvärs över bordet. Hur toppar man det liksom!?


Ett av mina absoluta favoritcafeer, in the whole world. Har ingen aning om vad det heter, sry.

Läs Mer

Transformation @ MOT

Dagen har vart ljuvlig! Tog mig till Kiba och MOT (Museum of Contemporary Art Tokyo), för att kolla in utställningen Transformation. För det första var vädret alldeles underbart – sol och varmt nog att skippa jackan och bara gå runt i kofta. För det andra så låg MOT i Kiba Park, så under promenaden från tunnelbanan till museet så gick jag igenom denna superfina park!


Vid entrén fanns det som en nedsänkt trädgård med ett stort sharonträd som hade massor med frukt! Såklart var grenarna precis utom rackhåll.

Mina favoritryssar AES+F var med i utställningen, deras grymma grymma videoinstallation Last riot som var med på Venedigbiennalen 2007. Så himla bra!! *flails* Det går att få små smakprover på Youtube, tillexempel här, men det kan såklart inte alls jämföras med att se den i verkligheten. Videon består iallafall av ungdomar som fightas, men utan att faktiskt skada varandra, framför datoranimerade bakgrunder och vyer över ett datoranimerat landskap. Allt detta till Wagner. It’s awesome.

Sputniko! hade jag aldrig hört talas om tidigare, men föll pladask for. Tre videos visades tillsammans med tre objekt som återfanns i filmerna, samt tre foton. Den första filmen handlade om en flicka som hade en metallkråka som kunde kommunicera med vanliga kråkor. Den andra filmen visade en ung kvinna som hade som en sushibordskjol beväpnat med skarpa blad så när hon snurrade dödades dom som satt kring bordet. Den tredje visade en mtf-transvestit som bar en maskin som simulerade mens. Skitintressanta filmer! Och vet ni vad det bästa är? Sputniko! lägger ut allt på nätet, så om ni klickar på länkarna ovan så kan ni se själva! Gör det, gör det!

Läs Mer

Day 17 – Your favorite memory

(Dag 17 av 30 – hela listan hittar du har.)

Men herregud. Att välja ut ett favoritminne ar ju totat omöjligt, det förstar ju ni också. Och grejen med ”favoritminnen” känns på något sätt att ingen tycker att dom är särskilt exceptionella, förutom för dom som upplevt dom.

Ett av mina finaste minnen är när jag, Jenny och Fanny sitter på Hälls Konditori i Örebro och filosoferar över huruvida en kan fylla en man med sperma inifrån, ifall en täcker för hans kroppsöppningar. Ett annat favvominne är när jag och Simon och Nikola tvättar på Ängstugevägen. Ett är när jag, Jesper och Peppe sitter i Örebro Konstskolas övre ateljé och smider fantastiska planer och är magiska. När jag och Elin lyckades få VIP-biljetter till The Killers i Boston. När jag, Sam och Emma såg Mika vid Charing Cross. Etc.

Men ett som verkligen sticker ut, är detta: vi ligger sked i hans säng, jag är den lilla skeden. Han viskar godnatt i mitt öra. Jag tänker att jag kan dö nu, för livet kommer aldrig att bli bättre än så här, och kroppen är fylld av någon slags märklig energi samtidigt som den är så trött att jag knappt kan röra den. Jag sov som en sedaterad stock den natten. Har aldrig sovit bättre.

Läs Mer

Similar

Jag är hr! Inflyttad, alla papper påskrivna, alla väskor uppburna och fina Daniel och jag har 1) ätit indiskt till lunch och 2) tittat på Russell Brand, så jag är nöjd.

Hälsade förut på Ting, en av tjejerna i huset, och hennes spontana reaktion när hon såg mig och Daniel var ”You’re similar!”

”O rly?” uttryckte jag och Daniel unisont.

”Yeah! Maybe it’s because of the glasses. And the hair.”

Maybe. Or the madness hiding behind the pretty faces.

Läs Mer

Day 15 – Your dreams

(Dag 15 av 30 – hela listan finnes här.)

En dag ska jag återvända till London, den har gången utan att behöva jobba som servitris med en boss jag hatar och som ger mig mindervärdeskomplex och får mig att känna mig fet, äcklig och dum i huvudet. Denna gång för att jobba med det jag kan, det jag vill – min konst.

En dag ska jag göra starving-artist-grejen i New York, med Elin vid min sida. Och katten. Jag måste ta reda på hur jag får över katten.

En dag ska jag bo i ett stort hus. Min atelje ska vara som ett mindre bibliotek, och mitt skrivbord ska vara stort och i mörkt, mörkt trä. Jag ska ha krukor med konstiga växter överallt, och katten ska jaga möss om hösten. I trädgården ska det finnas en spaljé, och ett litet land så jag kan vara helt Jamie Oliver när jag lagar mat och plocka färska örter jag odlat själv. Där ska mina kids växa upp. Jag ska customiza deras sovrum så dom bor som värsta Extreme Home Makeover-ungarna med slott och whatnot som sängar.

En dag ska jag ge ut en roman.
En dag ska jag representera Sverige på Venedigbiennalen.
En dag ska jag vara med i en av Taschens Art Now-böcker.

And it shall be so, because I say so. Because I will work my ass off for it.

Det var så jag kom in på Örebro, det var så jag kom in på Mejan, det var så jag fick världens finaste lägenhet på Gärdet, det är så jag har fått stipendium och utbyten och utställningar. Det är så jag kommer att bli gallerist inom ett år (innan jag fyller 25, som jag lovade mig själv när jag var 20, helt i linje med min 5-årsplan).

Ge det 110%, and it will go your way, tänker jag, och av någon anledning har det mottot inte svikit mig än.

I januari blir jag med katt. Det ser jag väldigt mycket fram emot 🙂

Läs Mer

Paint it black

Satt på balkongen och drack mitt morgonkaffe. Såg en nyckelpiga, tänkte ”Aaah, en nyckelpiga… svart?

En helt svart nyckelpiga? Nej, det måste vara en skalbagge. Som ser ut exakt som en nyckelpiga som är helt svart.

Vänta, är det där en röd fläck?

Det är en röd fläck. En röd prick. Det är en tvärtomnyckelpiga!!”

En svart nyckelpiga med en röd prick på ena vingen! Jag såg en emo-nyckelpiga idag!!

Läs Mer

Caroline and the postman and the rambling

Just nu är det stort vernissage och pådrag i Örebro, och jag önskar lite att jag var där. Hm. Men jag hoppas att alla som är där har det helt ljuvligt och fantastiskt och jag kommer snart, i januari tar jag en tripp till Bronxet och dricker öl med er.

För en stund sedan satt jag på golvet med en mycket trevlig man, vars namn jag tyvärr redan glömt bort. Han vägde paket och hjälpte mig att fylla i papper.

Här i Japan behöver en inte ta sig till posten ser ni – det går att ringa brevbäraren, be hen göra ett hembesok (till och med på en lördag!), och sa kan en i lugn och ro diskutera hur och vart paketen ska skickas i hemmets lugna vrå. Herr Postman var bra på engelska, det var tur. Han skrattade nervost när jag skämtade (det ar så jääävla viktigt för dom att hålla sån där ”proffsig relation” till andra när det är jobbrelaterat, och jag var ju faktiskt en kund, då kan jag ju inte hålla på och skämta och såna grejer!). Hehe. Han såg sig förvirrat omkring i mitt flyttkaos.

Jag beslutade mig tillslut for att skicka två stora paket, det gick på cirkus 1800 svenska kronor (BLIMEY EY??). Cash i handen, herr Postman försvann i sin blåa lilla postbil och jag fortsatte att städa.

Seg dag idag. Åt lunch med Peter och Mju, pa Mju Mjus favvocurryställe. Det var fint, sista lunchen tillsammans på ett tag antar jag. Hmm, det känns lite sorgligt att lämna Tsukuba ändå…

Rambly inlägg, I apologize. Jag är trött och borde sova. Bilden högst upp har för övrigt ingenting att göra med texten i inlägget.

God natt.

Läs Mer