Bättre och bättre

Hej Blogg!

Idag gick det lite lättare på farmen, ladugården klar redan klockan nio. Bonden och lillebror hann även med ett par timmar på kalas hos hans kompis.

Lillebror råkade få syn på presenten innan den var inslagen och tjatade och ville leka med den. Nej, den ska vi göra ett paket av och så ska du ge den till din kompis. Logiken i det är inte lätt att förstå för en treåring. Det hela löste sig bra och han fick vara med och leka med den sedan. På hemvägen tänkte han på vad vi gjort förra sommaren. Han sa: igår när vi åkte med hästransporten åt vi glass. Jag kommer verkligen sakna att snart inte ha någon liten längre.

Nu blogg provar bonden att ge dig en länk till Instagram för att se Lillan som idag är betydligt piggare.

Lillan som mamma ko inte vill ta hand om.

A post shared by Skena gård (@skenagard) on

Nu tänker bonden ta en hel natts sömn. God kväll

 

4 tankar om “Bättre och bättre

  1. Hej Bonden!
    Det gick bra med bilderna på kalven Lillan. Hon står där i halmen som ett monument över lyckade nappningar och ser både pigg och gullig ut. Rätt som det är tar hon några steg åt höger, sticker ut huvudet utanför bilden och säger ”Muuu!”. Andra bilder visas också: en diffus bild av en bonde som heter Lena, en huvudlös SysterVet, flera nötter och en del annat.
    Lillan ser gedigen ut så Bonden har säkert nappat henne ordentligt. Ett par rediga horn skall väl kröna skapelsen sedan när allt är färdigt. Om inte denna lilla kossa är skapt till att förbli hornfri. Hornfri? En adelskossa skulle kunna heta så.
    Mitt i alltihop påminner Lillan om en päls som tant E hade.
    I går, det vill säga förra sommaren, åt jag inte en enda glass så vitt jag kan minnas. Glass och annat sött är inte min förtjusning, men en och annan glasstrut brukar slinka ner ändå.
    Av frukt och bär från sina härliga odlingar vid Västerhavet gjorde tant E en god nästan iskall röra som hon kallade glass. Elektricitet fanns inte i vår by så jag undrar hur hon bar sig åt för att kyla den där goda frukt- och bärröran. Många plusgrader kan den inte ha hållit. Men riktig glass var den inte.
    Vi barn bar hem den tjocka grädden till glassen från Agnegården i grannbyn en kilometer bort. Mjölkkrukan som vi bar grädden i var tillverkad av emaljerad svartplåt. Alla familjer, åtminstone barnfamiljer, hade sådana mjölkkrukor, ofta flera i olika storlekar. De var antingen gula med grön kant eller vita med mörkblå kant. Andra färger eller färgkonstellationer fanns inte. Jag tror att det var i skolan en lärare berättade att man inte tillsatte färger till emaljen utan vilken färg det blev berodde på hur emaljen brändes.
    Nu tillönskar jag Bonden en hel natts sömn även denna natt.

    Anmäl kommentar

    1. Hej jowa! Nästan frusen glass och emaljerade mjölkspannar. Jag ser det framför mig. Bonden tänkte på jordgubbar och vips hade det beställts 250 plantor till husbehov. Det var minsta beställningsbara mängd. Här ska göras glassröra utan elektricitet. Och ja, Lillan är nog en hornfri skapelse.
      Glad påsk!

      Anmäl kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

19 − tretton =