Koa är galen del II

Hej Blogg!

Ja då är det dags för fortsättningen. Kejsarsnittet skulle förstås göras efter att geväret gjort sitt och  kossan avblodats, kalvens blodtryck sjunker då direkt och  det gäller att vara snabb.

Som tur var slapp bonden att snitta utan ångrade sig i sista stund och tillkallade Bondbruden och Turbo för ett försök med att få fast kossan istället. Turbo stod säkert uppe på två lager halmbalar och kastade lasso på koan, han var en hejjare på det och fick napp på direkten. Kossan blev än mer galen men kunde halas in i ett hörn. Syster Vet som nu kommit till undsättning gav henne ett söndagsrus av det starkare slaget. Syster Vet hade oturligt nog backat  på en skotkärra med nya bilen när hon skulle hasta iväg, hon hade skrikit något om d-vla skotkärror och kreatur. Kon fick grimma på sig och en jacka på huvudet för att det skulle bli natta, nu var hon tam och syster Vet klättrade ner i boxen och rättade proffsigt till kalven och halade ut den med lite draghjälp. Kalven kom med bakbenen före och låg snett, den var tyvärr död. Kossan klarade sig bra och när ruset lagt sig var hon lika arg igen, mat och vatten fick hissas in i boxen.

Ryktet om den galna kon spred sig snabbt till Tangomormor som är livrädd för djur, hon hade hellre sett koan av dagar. Hon rigde dagen efter utan att säga Hej, hon började –Koan vad ska det bli med galna koan.

Tjammo  sa att det inte alls var något konstigt att koan var galen, hon hade själv blivit galen när hon fick barn och det varade visst i flera år.

3 tankar om “Koa är galen del II

  1. Skönt att åtminstone några överlevde… Tråkigt med död kalv, men så`nt är livet kanske man kan säga. Var själv med i yngre år och drog ut en kalv baklänges ur en ko i hagen, turligt nog var den kon inte alls galen utan tacksam för den hjälp vi gav den. Den kalven levde och fick nog ett lyckligt liv.

    Anmäl kommentar

  2. Hej Bonden!
    Om jag nu skriver att detta var väldigt roligt och att jag håller på att skratta ihjäl mig kommer Bonden kanske att missförstå det. Jag skrattar förstås inte åt att koa blev galn utan åt Bondens sätt att skriva om det. Helt och hållet underbart!
    Skulle jag av någon obegriplig anledning behöva ett redigt söndagsrus vet jag nu vem jag skall kontakta.
    Syster Vet, Moffa, Bondbruden och Turbo tycks vara oumbärliga vänner i Bondens bonderi. Det är fint att ha oumbärliga, trogna vänner. Det är det finaste man kan ha oavsett om man är bonde eller något annat. När koa blir galn kan vännerna betyda allt.
    Lassokastning är en stor konst. Jag har varit med på renskiljning och renslakt och på nära håll sett samer kasta lasso på snabbt springande renar och träffat rätt ren i stort sett varenda gång de kastade en lasso. Det var upplevelser av dignitet, kan jag säga. I det ögonblick man kastar lasson måste man veta var renen befinner sig när lasson når fram. En sorts ballistisk beräkning, alltså. Utan dator dessutom.
    Visst var det tråkig att kalven vandrade vidare till de sällare betesmarkerna. Vi får glädjas åt att alla andra klarade sig helskinnade från detta hiskliga äventyr.

    Anmäl kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*