Kraftig benstomme

Hörrni Otto mammor, nu får ni väl erkänna att detta inte kan handla om en kraftig benstomme. Under de senaste dagarna har Otto njutit av höstsolen och gråpäron. Hon går timtals under päronträdet och smaskar och varvar det med att ligga utsträckt i solen. Det går inte att ta miste på att hon njuter av livet, men hur gott får livet vara?

Idag var mellanbror hemma för att han var lite krasslig, vi åkte för att hämta de två kalvarna i sommarhagen och nu var det tredje gången gillt. Vi var framgångsrika, jag lät kalvarna äta sig in i transporten och lurade som en vessla bakom i över en timme. Mellanbror satt på en stubbe och täljde en barkbåt i solskenet och nedanför kullen kick 15 svanar och betade. När kalvarna var halvägs uppe på rampen kastade jag mig fram och skuffade in dem med rampen, vi åkte nöjda hemåt. Mellanbror deklarerade ikväll att han nog inte var tillräckligt bra för att gå till dagis imorgon men att vara med och jobba skulle han klara av.

Läs Mer

Det blåser på Skena

Vad nu då? ingen som reagerar på att termodynamikens 2:a lag bara gäller i slutna system? Jag som redan hade tänkt ut svaret.

En solig dag med hårda vindar, jag flyttade balar och djur. Närbalarna var på plats började tiden bli knapp för att hinna täcka balarna med pressening.Jag gick dåtill min kollegaacer och kollade in på SMHI, inget regn på flera dagar och att täcka när det blåser är inte lätt sa jag till mig själv.

Gick ned i hagen för att flytta djur, champinjonerna(som någon kallade sina charolaisdjur) höll sig lugna. Men Ida och Embla fick inte följa med och dom visade sitt missnöje.

Efter dagis utbröt kaos då kvällens fotboll var inställd. Barnen skulle byta kläder för att leka ute och det slutade så här i höstvindarna.

Efter ett tag gick jag och lillebror in och jag försökte diska och laga mat.Han lyckades ha sönder först hammarenfrån sitt nya verktygsskärp och sedan en tång och blev helt galen båda gångerna.

Men så dök morfar upp och ville ta med stora barnen på intervallträning i skogen. Morfar hade planen klar för sig, det skulle springas sex intervaller och joggas som uppvärmning, tänk på att dom är fem och sju år gamla försökte jag säga, medan lillebror hela tiden undrade varför han inte skulle springa. Kvällen kommer urarta totalt när jag får tillbaka trötta och hungriga barn tänkte jag men morfar trodde att barnen skulle bli uttröttade och lugna.
Löpträningen gick bra enligt alla parter och pojkarna verkade nöjda. Men när det var dags för dusch kom det bara jätte lite vatten från den ena duschen och den andra hade stopp i avloppet. Under tiden jag fixade avloppet blev den andra toan och golvet utanför nedduchade, hur vet jag inte med det vattentrycket.

Tillslut blev det en lugn stund ikväll också.

Läs Mer

Physics for farmers

Idag var skolan stängd pga. studiedag och storebror skulle vara hemma och jobba, han hade storartade planer om vad vi skulle hinna med. När vi lämnat bröderna på dagis matat grisar och kalvar var det dags att fortsätta lasta undan halmbalarna.

Ibland har man bara oflyt och traktorn vägrade startaoch suckade bara. Jag började leta efter startkablar modell ”b” korta med dålig kontakt som ska finnas någonstans. Hittade inte kablarna och fick dra en livlina igen och ringa en granne, åkte ut till ett fält där han harvade och fick låna första klassens startkablar.

Hur var det nu man kopplar? + till + minus till plåt eller till – ? försökte dra mig till minnes fysiken, jag sa åt storebror att gå undan hundra meter.Jagkoppladeoch traktorn startade, lätt som en plätt! Sedan fick jag många frågor om vad som kan hända om det blir fel, händer det egentligen så mycket eller är det mest skrämselpropaganda? Är det någon som vet?

En annan gång fick jag mig en ordentlig praktisk fysiklektion när jag körde traktorn med en tung bal i lastaren ned för en backe och i ett gupp/svacka. Jag hade balen för högt och traktorn gick upp på två hjul (ett fram och ett bak) och stod och balanserade medans jag kramphöll i ratten , tills jag kom på att det var dags att sänka ned balen, tyngdlagen!. En annan fysisk lag som jag är väl medveten om och ganska dålig på att kämpa emot är termodynamikens andra: – allt går mot ökad entropi (ökad oordning)

Läs Mer

Ett odjur till

Mellanbror var med på Bondens egen marknad igår. Det var lite extra festligt då det var säsongsavslutning.
Otippat så vann han tipspromenaden som hade anknytning till närproducerade produkter. Tydligen så växer en struts 7cm i veckan, det kan knappast räknas som slowfood snarare snabbmat eller?
Mellanbror fick motta pris av självaste Banarne (Klasse Höllberg) som jag minns från Trazan och Banarne i God morgon Sverige på 80-talet. Själv börjar man känna sig gammal men Banarne såg ut som vanligt och sjöng glatt sina sånger fortfarande. Priset var en stor korg med produkter från marknaden och ett par ap-öron, han var så stolt.



När det blev lite tråkigt blev det kojbygge.

Lite kuliga saker från marknaderna:

-säljer du ingen ”vanlig korv” med mindre kött i ?

– Ååååå , lammfärs köpte jag av dig förra gången, det var fantastiskt (jag hade inte sålt det förut under hösten).

– Säljer du inget att dricka? Att ingen har tänkt på det är ju konstigt! Svar: Jo du förstår att det här är Bondens egen Marknad och själva grejen är att man säljer sina egna produkter, jag kan inte ställa mig och sälja Coca cola om jag inte har tillverkat den själv.

Nu är bonden trött på att åka på marknad och det är tur att det är paus nu innan Julmarknaderna sätter igång. Synd bara att det blev 5kg lammfilé över, men den fungerar utmärkt som snabbmat 😉

Nu ska jag börja tänka på att mocka ur djupströbäddarna i ladugården.

Läs Mer

Nytt odjur

Nytt djur på gården är hunden Gabriel. När jag hämtade på dagis sprang alla barnen runtmed olika öron, allt från ekorre till vädur.
Han är relativt lättskött men kan begära saker på nätterna som att bli ombäddad och dricka vatten 20 ggr. Rumsren och behöver rastas en hel del.

Inga kalvar hämtade, 120 halmbalar har anlänt, en bil har blivit hjulinställd, nu ska jag förbreda vidare för morgondagens marknad.

Trevlig helg

Läs Mer

Kalvhämtning

Idag har jag hämtat kalvar från en sommarhage och använt metoden ”äta sig in i transporten och hinna hem innan dagishämtning” metoden. Jag backar in någon meter i hagen, ställer upp några fårgrindar, lägger ut mat och väntar. När kalvarna ätit sig in i transporten smyger jag fram och stänger snabbt som blixten. Åker hem lastar ur och tillbaka igen, det började bra med två lass med tre kalvar i varje, sedan var det bara två kalvar kvar och tiden tickade. Det är alltid dom svåraste djuren som blir kvar till sist, jag var realistisk och gav upp och ställde kvar transporten och åkte till dagis. Hoppas jag hinner hämta upp kalvarna imorgon.Igår
Igår morse när jag skulle skjutsa till dagis och skola var vi i sista sekunden som vanligt. Jag startar bilen och oljelampan lyser, onej, hur illa är det? jag drar en livlina och ringer en vän samtidigt som jag kör upp till logen. Jag får svaret att traktorns olja funkar, jag trampar genom leran med sommarskor, häller i olja och kommer för sent….

Guldet blev inte till sand idag heller.

Läs Mer

Fotboll

Ikväll var det dags för fotbollsträning igen för stora killarna, storebror hade tappat bort en av sina nya gympaskor och vi glömde såklart vattenflaskor. Det var en kalv i trädgården precis när vi skulle åka, ibland tittar jag åt andra hållet och hoppas på det bästa.

På träningen skojade jag och en pappa om att vara sådana där seriösa sportföräldrar som lever ut sina drömmar genom barnen. Att han skulle fråga tränaren om matchschema och talangen i sitt barn vid första träningstillfället.

På hemvägen skjutsade vi hem en kompis till killarna som också var med på träningen.
Vår stora pojke: –har du röstat?
Kompisen: – Va? På Idol eller?
Vår stora pojke: – nej! med bilen.
Kompisen: -där man går in? mamma gjorde det.

Senare på kvällen vid nattningen får jag frågan, vad är Idol? Jag har redan tidigare berättat om valet och varför man röstar ”där man går in”.

Coming up: Guldet blev till sand, i morgon ska jag försöka mig på ett seriöst inlägg om vad som pågår i dom vita balarna.

God kväll

Läs Mer

Tering

Barnen har alltid sagt tering istället för orientering och vissa ord vill man inte rätta för att det är så gulligt. Ett annat exempel är cykelklister, cyklister alltså.

Igår var det jag och barnen som skulle sköta korvförsäljningen och reklamen för gården på teringen, det gick bra och vi fick hjälp från olika håll, TACKAR för det. Jag hade lite svårt att hålla ordning på barnen som tyckte att detta var bättre än julafton. Lillebror ville gå till skogen och kissa för att det var kul flera gånger. Mellanbror gick och köpte kexchoklad så fort jag inte såg, han tyckte det var fantastiskt att det fanns att köpa i fårhagen. Storebror sprang mini-knat(bana för barnen där man följer snitsel) säkert åtta gånger, var banan för kort eller var det priserna han var ute efter? Alla får nämligen pris i miniknat. Mellanbror sa när orienteringen började lida mot sitt slut att jag skulle vakna honom tidigt imorgon också för att gå på tering.

Vilket arrangemang det här med orienteringstävling, mycket att tänka på, parkering, dusch, sjukvård, toa, mat och mycket mycket mer, att bara göra banor sätta ut kontroller, provspringa, jag blir trött av tanken. Jag måste erkänna att orientering är en fantastisk sport som kan utövas av alla åldersgrupper, alla är glada och det är ingen som klagar på småsaker, inga höga krav på dusch och toalett kan jag lova. Jag hann inte ta någon bild på toan när den var i funktion, ni får föreställa er. Förberedelserna för orienteringen har tagit dagar, säkert veckor med pappersarbete, men oj vad snabbt det gick att plocka ihop, nu finns bara leran kvar.

Idag: Mitt i kvällsmaten knackade det bestämt på dörren, djur som rymt tänkte jag. –Hej vi mötte en gris i skogen när vi skulle rasta hunden. Jag åkte med grishittaren som var en granne en bit bortifrån och vi mötte hans fru och dotter och Otto en bra bit upp i skogen. Jag förklarade lite snabbt att hon är Stockholmare och har inte rymt förut, hur lät det egentligen? Otto joggade hemåt jag tror hon varit på svamptur men nu ville hon hem och det var bara för mig att hänga på. Jag hoppades på att barnen skulle vara i säng när jag kom in, men nej….
Grishittaren hade hört att någon pratade i högtalare i helgen och trott att det var en annan granne som riggat upp och talat inför valet. Jag tyckte det var lite kul, undra vad han tänkte? att grannen blivit hel galen och pratade i högtalare rakt ut i skogen kanske? sedan hade han konstaterat att det var jag som höll fest i två dagar med mängder av bilar på gärdet, och parkeringsvakter?,då kan man snacka party.

Glöm ej läsa förra gästinlägget det var galet kul tycker jag.
God kväll

Läs Mer

Gästinlägg

Det är fredag kväll när jag meddelar min sambo att vi ska upp senast klockan sju följande morgon för att sälja korv till hundratals orienterare. Hon utbrister -VAA? Det har du inte sagt någonting om! – Oj, men vad trodde du då, frågar jag i försiktig ton. Varpå jag blir informerad om att hon trodde det skulle bli en lugn och stillsam dag på landet på Skena gård. Att det var någon form av ”öppen gårdsdag”, med ett tiotal besökare som skulle strosa runt och titta på djuren.

När vi klockan nio väl svängde upp på den lilla grusvägen till Skena gård, hade tjurhagen förvandlats till en parkeringsplats som redan kantades av ett par dussin bilar. Två parkeringsvakter på vardera sidan om vägen vinkade vänligt men mycket bestämt in oss i hagen. När vi ganska uppnosigt meddelade att vi minsann var gäster till gården, och därför ämnade att köra ända upp till huset kände jag mig som en VIP-gäst som var lite viktigare än alla andra.
Inne på gårdsområdet var det mesta sig likt, förutom att horder av människor välde upp på den lilla grusväg som löper till grishagen. Min lilla minigris Otto, som faktiskt är en hon (en queer-gris!) stod och såg förvirrad ut under ett päronträd. Ömsom nyfiken, ömsom skräckslagen över den massa med barn som med jämna mellanrum kom rusande emot henne. Jag tror inte Otto någonsin har sett så många människor på en gång i hela sitt liv. Eftersom jag vet att hon kan göra mindre trevliga utfall när hon känner sig stressad är det bäst att folk inte vet att det är min ouppfostrade gris tänkte jag, och försvann kvickt.
Vi äntrade den glasveranda där jag fått instruktioner om att korv med tillbehör skulle befinna sig. Där välde även de tre gårdsbarnen ut, alla tre med enligt mig, lika starka karaktärsdrag: den allvarliga och eftertänksamma storebrodern, den mellersta brodern som alltid ser ut att ha något bus i görningen, och så minstingen som bara ler och skrattar. När den i vanliga fall så glade minstingen fick reda på av sin far att han inte skulle ingå i brödra-teamet som skulle sälja majs och allmänt hjälpa till i korvtältet, formades munnen till en utskjutande underläpp som inte signalerade någon glädje alls.
Bland korvgrejerna hittade jag en lapp där det stod att skarvsladden låg bakom ladan, och att grisarna skulle ha mat. Jag frågade den äldsta brodern, som för övrigt verkar ha stenkoll på allt som rör gården (trots sina blott sju år), var exakt skarvsladden låg. Självklart kunde han peka ut exakt vart den fanns. Problemet var bara att den var mer eller mindre fastvuxen i marken. Jag sprang in och knyckte bondens gummistövlar, för i lera och koskit upp till anklarna vadar man inte gärna i tygskor. Med hjälp av bondens far lyckades jag slita upp denna ler- och koskitsindränkta sladd.

När jag, sambon och gårdsbarnen fått i ordning korvtältet och kastruller med vatten på plats på kokplattan, dog naturligtvis det provisoriska elsystemet. Panik! Detta fixades sig dock ganska snart, och vi började koka upp vatten. Det ska nämnas att jag aldrig någonsin kokat korv, så jag var alldeles villrådig när vår första kund kom. Vi tittade med spänning på när mannen i fråga tog sin första tugga. Han blev tyst, tuggade, fortsatte vara tyst… Men sen utbrast han: – Det här var verkligen gott! Vi andades lättade ut, och tolkade det som att korven var färdig, och sen tog försäljningen fart.

En kvinna med barn kom fram och frågade om korven var närproducerad. Jag pekade stolt på ett får som stod i ett litet hägn bredvid vårt stånd och jag sa att javisst, i grytan har vi hans brorsa, det kan man kalla närproducerat. – Tack, jag vill inte veta mer, sa kvinnan och frågade om vi inte hade kokt majskolv i stället. Och jag förstod att man kanske inte skulle vara så precis i sina svar.
Runt omkring oss kom människor springande från alla möjliga håll. Har aldrig sett orientering förut, men detta verkar ju vara en sport som hela familjer ägnar sig åt. Det var snoriga barn, gamla tanter med immiga glasögon och plastskärmar i pannan som stapplade omkring, ungdomar med välsvarvade kroppar, och äldre farbröder med alldeles för tighta byxor för sin ålder.
Vi sålde korv efter korv, och vips var korven nästan slut! Jag begav mig bort mot boningshuset för att hämta mer. Jag kom tillbaka till korvståndet utan ett torrt klädesplagg på kroppen, då regnet stod som spön i backen, bara för att upptäcka att korvbrödet nästan var slut. Jag skickade iväg storebrodern på cykel för att leta korvbröd, medan vi subventionerade priset på korv, eftersom vi nu bara kunde sälja just korv… – utan bröd, i en servett som klibbade fast i korven. Men folk verkade vara lika glada för det.
Orienteringsdagen verkade lida mot sitt slut. På en tillfällig jättelång anslagstavla, byggd av 3 OSB-skivor på rad, såg jag att alla damklasser verkade ha sprungit i mål, utom en klass. Jag vet inte om de har kommit i mål än, men min gissning är att de har fastnat i leran i skogen, hela bunten. När endast ett par personer var kvar på området (som jag har förstått kallas TC) började vi plocka ihop vårt korvstånd. Jag letade upp min gris Otto för att kolla läget. Hon hade flytt in i en lada och stod där och tycktes diskutera med en inavlad kattunge.

Sammanfattningsvis var detta en mycket trevlig och lärorik dag. Jag har lärt mig att koka korv, hur orientering funkar, att orienterare verkar vara ett väldigt trevligt släkte som inte skyr några väder, att den minsta i brödraskaran KAN se riktigt sur ut och att i orientering har män skinntighta byxor oavsett ålder.

//Julia Schaffer Flemk

Läs Mer